<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579</id><updated>2012-02-07T11:02:47.046+08:00</updated><category term='Madinah'/><category term='turtle'/><category term='susut'/><category term='merahmatimu'/><category term='unemployed'/><category term='accomodation'/><category term='mengongsi'/><category term='gangguan'/><category term='Mekah'/><category term='memenun'/><category term='haki8kat'/><category term='haj'/><category term='proposal'/><category term='mendewakan'/><category term='Jawa'/><category term='absence'/><category term='kemodenan.mother&apos;s tounge'/><category term='perjalanan'/><category term='discuss'/><category term='bercumbu'/><category term='lurus'/><category term='wealth'/><category term='jiwa'/><category term='amanah'/><category term='picturesque'/><category term='Muasasah'/><category term='aurat'/><category term='future'/><category term='paint'/><category term='peduli'/><category term='acieve'/><category term='Jeddah'/><category term='pregnant'/><category term='puzzled'/><category term='waste'/><category term='grandparenthood'/><category term='analyse'/><category term='holiday'/><category term='announce'/><category term='gurun'/><category term='state'/><category term='terkurung'/><category term='labour'/><category term='confinement'/><category term='bergegas'/><category term='kejam'/><category term='amal ibadah'/><category term='pemandangan'/><category term='negative'/><category term='lingua franca'/><category term='generation'/><category term='musibah'/><category term='poverty'/><category term='pregnancy'/><category term='bertenang'/><category term='chatting'/><category term='kutub'/><category term='cubit'/><category term='Madinah al Munawarah'/><category term='explanation'/><category term='Kia Su'/><category term='presence'/><category term='kegusaran'/><category term='keakraban'/><category term='benak'/><category term='food poisoning'/><category term='engkar'/><category term='Cukur Jambul'/><category term='sedekah jariah'/><category term='rubber tapper'/><category term='kesyukuan'/><category term='berkongsi'/><category term='memberkatimu'/><category term='Sotong'/><category term='mengaibkan'/><category term='Angin'/><category term='mengusut-masaikan'/><category term='denial'/><category term='annoyed'/><category term='pandangan'/><category term='bahasa'/><category term='kebahagiaan'/><category term='lake'/><category term='Tasek Melinjau'/><category term='r'/><category term='goals'/><category term='mesyuarat tingkap'/><category term='cinta'/><category term='widow'/><category term='interpretation'/><category term='Sekayu'/><category term='peha'/><category term='hadiah'/><category term='pedih'/><category term='Jiohor Bahru'/><category term='doa'/><category term='Tanah Haram'/><category term='keberkahan'/><category term='religion'/><category term='dosa'/><category term='poetry'/><category term='cash'/><category term='belated'/><category term='expedition.turtle'/><category term='Maktab Perguruan Kuala Terengganu'/><category term='Javanese'/><category term='weaving'/><category term='health'/><category term='songket'/><category term='Pandai Sikek'/><category term='hikmah'/><title type='text'>Feel Free Like The Breeze</title><subtitle type='html'>Words will control us once used. Always be aware and careful with what you said.</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><link rel='next' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default?start-index=101&amp;max-results=100'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>148</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-456695882052075473</id><published>2012-01-25T06:03:00.004+08:00</published><updated>2012-01-25T16:49:46.368+08:00</updated><title type='text'>The journey....episode 4...Encounter with the Gauchos...</title><content type='html'>We started the day at 10 am. Everyone was early. Before that, right after Subuh we were called to room 806 for a homecook breakfast. Amazingly my friends made fried noodle, jemput-jemput pisang, nasi impit and rendang. They compressed their little kitchen into one big luggage!hahhahahha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Today´s destination was a ranch. Owned by a very rich family and it has been there for hundreds of years. They breed horses and of different kinds. I  can tell you that horses are the most handsome looking and beautiful animals. It´s long lean legs and move around with their heads high....just beautiful. Lots of the activities for the tourists at the farm. The one I like most is horse riding! I was scared like hell but as you jump on the back of the horse, your mind becomes more relax and calm: and things got better when the gauchos are all so handsome looking and clean cut! Oh my God! Made me  miss my son back home. Wonder what he is up to during my absence!!! Gauchos are the ones who look after the cattles. They are the best horse rider and  they love to sing. In those days they were normadic.These nomadic riders lived by hunting wild cattle. Most gauchos were of mixed Spanish, Portuguese and Amerindian (native American) ancestry They do not stay in one place but keep on moving. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Agriculture is one of the bases of Argentina´s economy and provided 7% of all employment. It is the fourth largest country in the world  producing soya bean. The versatile pampas (flat land) with 1.5meters deep of top soil says it all. Meaning, whatever is planted will grow well. They have almost everything and all of their products made some percent of the world´s  total. Amazing right!  This reminds me of my little garden back home, has it been watered and taken care of?Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm........&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Beef and other meats are some of the most important agricultural export products of Argentina. Cattle is mainly raised in the provinces of Buenos Aires and this why they are very strict with the food we brought into their country especially meat, chicken, mutton and vegetables!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-456695882052075473?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/456695882052075473/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2012/01/journeyepisode-4encounter-with-gauchos.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/456695882052075473'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/456695882052075473'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2012/01/journeyepisode-4encounter-with-gauchos.html' title='The journey....episode 4...Encounter with the Gauchos...'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-1208941076900485306</id><published>2012-01-24T19:12:00.003+08:00</published><updated>2012-01-24T19:48:05.525+08:00</updated><title type='text'>the journey.....episode 3....eat eat eat</title><content type='html'>When we booked this trip, we already knew that it is going to be a full board  meaning all inclusive. So happy we were that I made up my mind that is time is a real holiday trip for me and I don´t have to worry abbout food ! I was so happy....at last I am a real tourist!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Food is what made a person!You are what you eat! So, since it was promised that food and beverages is inclusive, I deacided to leave all my pots n pans behind. But not all, I managed to grab a few can foods  and packets of 3in1 mix drinks and cereals...that´s it!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;No doubt the meals served were for vegetarian and some fish and seafood, but my religion taught me that we must always look around if they serve other kinds of food and drink which are HARAM for us. Were the waiters dressed properly? This is what we always overlook. It sounds not very important but it is the most important for what we take goes straight to the blood and it carries to our children and on and on.....we always take things for granted when food is concern  and  we have to make a change. we have to be strict. Homecook is the best. That is why children those days are very obedient, soft spoken  and well mannered. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I hate myself for not bringing my pots and pans which I normally did BUT Allah is great. He knows best! I was lucky that my friend DM and KT brought theirs. So throughtout this journey, I still manage to eat HALAL, tasty, spicy homecook food. Alhamdulillah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To those of you, especially my family and friends, no matter who you are, what you are or where you are, just remember that Allah is near...always. Do not trust the Halal signs on the walls of a shop. Be very sure about it. Don´t end up eating HARAM food whithout realising. Stop eating out. Think of your littles ones!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Poor DM and KT had hard times with the Customs at the airport. They are very strict about the food we bring into their country. They have reasons for it and we fully understand but what we do not understand is they did ask us to fill in any declare form like most countries do!Most of their dry and wet food were cofiscated. It was so sad seeing our food dump in the rubbish bin. Oh dear....it was a heartache!But some still got thru. That is the rezeki from Allah that the six of us are sharing! Alhamdulillah. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We have to make a change for our future generations.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-1208941076900485306?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/1208941076900485306/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2012/01/journeyepisode-3eat-eat-eat.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/1208941076900485306'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/1208941076900485306'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2012/01/journeyepisode-3eat-eat-eat.html' title='the journey.....episode 3....eat eat eat'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-1530036131398580539</id><published>2012-01-24T15:45:00.004+08:00</published><updated>2012-01-24T16:26:31.323+08:00</updated><title type='text'>The journey......episode 2....  the land, the people....</title><content type='html'>The long hours flight at last took it´s toll. Buenos Aires is exactly or almost a day later then Malaysia. To adjust the watch behind time is easier compared to adjustment of your brain and eyes. Sometimes, yesterday, in the middle of walking, I thought I fell asleep! hahahha. Funny but it´s true. I was not walking anymore but behaving like zombies...awake but half asleep, eyes close and mouth open! hahahha. You can just imagine how we looked like and how we walked....dragged ourselves back to the hotel!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The city tour was a good one. One thing I can share with you is this is a beautiful city, clean and well taken care of. The parks were taken care by the universities students and upon their graduation, they will be given another cert as Professional Gardener! So, as we moved along the city, we saw beautiful parks...lots of them and all the trees were trimmed nicely and everything is always in order! This is something that we can learn. Let the youngsters love the nature and they will be better people!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Talking about youngsters..well we don´t see much of them. Wonder where they are and what they are doing. Even in shopping area, only foreigners and local adults but not the youngsters! Amazing!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Argentina is flat county which stretches around 5000 kilometers from the North to the South and only around 1000 kilometers from the West to the East which was seperated by a mountain range called the Andes. So their land are so limited! They are so very proud of their homeland and from what I can see, there are not many poor people around .... maybe one or two but they are not locals. This is because, the goverment is so rich that they take care of their poor. The good side s the poor are happy and keep on producing babies  but the bad side is they refuse to get a job to upgrade their life ! Who are we to say anything but they did it!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-1530036131398580539?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/1530036131398580539/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2012/01/journeyepisode-2-land-people.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/1530036131398580539'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/1530036131398580539'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2012/01/journeyepisode-2-land-people.html' title='The journey......episode 2....  the land, the people....'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-2894985903247771506</id><published>2012-01-23T16:18:00.003+08:00</published><updated>2012-01-23T16:31:33.351+08:00</updated><title type='text'>The journey......episode 1</title><content type='html'>Jam 1.50 pagi kami menaiki pesawat 201 ke Cape Town n terus ke Buenos Aires. Azman dan Geweng sent us to KLIA. Thanks to them. we surprised IMY with a new S100 Camera which he wanted very much to captre loads of pictureque photographs in the two cities.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Flight was delayed for about an hour because they detected one kind of smeel from the cockpit but actually, I told my hsband that I did smell something ....not stinking but something smelt but he just wash my statement away. and true enough, right after my complaint, the pilot made an announcement regarding the matter....I've got good nose then! hahahhaha. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;09:49: &lt;br /&gt;local time in Malaysia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We are now somehere  don't know where! hahahahha. we have been flying lmost 10hours now, I am glad I perform my Subuh and read Al Baqarah from ayah 133 to 211. I hope to finish reading soones possible, Again, IMY is so very happy with his new toy.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;09:52: &lt;br /&gt;local time in Malaysia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;we are seated at 54B  and 54C, 54A is occupied by a young Chinese girl from China. When we had dinner last nite, I saw her eating as if she was so very hungry . Deep inside me, she must have been very hungry and waited or te good food served by MAS. By the way the food choices were,,,Rice with Chicken Curry and Beef with potato.  Nasib baik budak Cina ni tak gemuk. Kurus saja....hehehhe. Kalau tak mesti sesak aku berdua dibuatnya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;from outside the window, the beatiful horizon emerged. YA ALlah, what a beautiful sight. We are now at 34000 feet  up and see the miracles of Allah.  Subhanallah.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;From the television screen, I can see tht we have just passed Madagascar.....my mind was wondering of the animaion movie about the animals from a zoo flew back to the wild in Madagascar and was not able to adapt with the wild life and insisted of getting back home to the zoo...where they were born and taken care by the humans......hahahhahahahha...I just love watching the movie. Funny and especially the songs can really help you to throw few kilos..... &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;well itis shown on the screen again that time to Capetown is 3 hours away....I'm so hungry. Wondering when are they going to serve breakfast!!! Roti Canai  n Teh Tarik maybe????Keep dreaming!!! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The light of a new day is slowly emerging. What a beaitiful sight with the orange and red plus yellow horizon at the back and a carpet of clouds just underneath. Subhanallah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetiba teringat lagu Aris Ariwatan.... bentangkan kupermaidani, &lt;br /&gt;dari baldu berwarna putih..........&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;10:25: &lt;br /&gt;Local time Malaysia&lt;br /&gt;04.24 Cape Town...same date and 6 hours behind us,&lt;br /&gt;23.27 Buenos Aires 21/01/2012&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The sun is up. ...another beautiful view. If I were sitting at the widow, my battery will run out quickly because I'll be taking photograaphs every now and then.  hahahha. It is a beautiful sight.!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;15:27: &lt;br /&gt;Local time in Malaysia &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Just departed from Cape Town International airport on flight 201 to Buenos Aires. They say it is anoher 8 hours to arrive at the destination. Very long hours......&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The transit was hardly an hour....so not much we can do except to walk around and stretching. we really needed to do that or else you'll feel cramp all over your body. lucky me, I purchased a new sandle meant for your whole body from aching after walking alot. I had to pay RM328 for the sandle and I realy realy hope that t will serve the purpose. and because of it's thick sole, I found out that I need to walk by lifting and not dragging or else I will not feel comfortable. But,,,,so far so good.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The crew on this flight from KUL to Cape Townn and then they change new crew to the final dstination, are extreely nice. even the people in our group whom we just met for we were seated next to one another were also nice and friendly but I yet to get to know better. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Had some photos taken at the airport and as usual, my husband is so excited using his new camera and I am so glad that he like it. Anyway, I know, one of this days, when he get bored, I will be the owner of the S100...hahahhahahha....provided he did not offer to his daughter or his son.....hahahha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;oh yes, forgot to tell you that I am starting my reading on a new novel by a late Swedish writer who managed to produce 5 novels but only 3 were published.  They called it a Milineum Series. This particular novel is the first. I am now on The Girl With the Golden Tatoo. SOunds interesting and I can say...YES! The writer died at the age of 50 at his office. Unmarried. His books were published after his death. The Girl with the Golden Tatoo was written in Swedish and translated in other languages and was Hollywood was so in love with it and made a movie about it. i am so eager to watch the movie! When??? Yet to find out.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;we are now on 32000 feet in the air and 8000 km away from Buenos Aires. ETD is 1310hours. Weather??? will be informed later...hehehhehehe.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;19:44:  21/01/2012!&lt;br /&gt;Local tme in Buenos Aires&lt;br /&gt;We are actually a day later than Malaysia. We all are time travelers!!!&lt;br /&gt;It is 18.44 on the 22/01/2012&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We checked in the hotel...hotel ker Rocalrta three hours ago. Had our bath n slept. I woke up fresh n hungry!!! Tonight we are going for dinner n off to a Tango dinner how . Hope we all will enjoy the show after so many hours of flying. My head was pounding.  and I felt like vomitting. Hope to feel much better after dinner. Wondering what they are serving?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Unfortunately, the hotel room is very small. Just a super king bed, a cupboard and  small space for us o move around. It's quiet today. Not much traffic because it is Sunday. Many families had  picnic under the shed of trees in parks by the highway which we Malaysian don't do...not in such venue. we will go to the waterfall, by the river or by the seaside but not by the roadside!!! nope.....never seen one!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Our tour guide is Luigi n the bus driver is Oswaldo. Both are big amd beefy and Luigi told us that beef is their main menu here in Argentina. Speaking about food, all the food brought by our friends were not allowed to be brought in by the authorities.  Pity them. All to the dustbin......they are very strict wen food is concern!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-2894985903247771506?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/2894985903247771506/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2012/01/journey.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/2894985903247771506'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/2894985903247771506'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2012/01/journey.html' title='The journey......episode 1'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-1594399859546757595</id><published>2012-01-06T06:00:00.001+08:00</published><updated>2012-01-06T09:11:14.361+08:00</updated><title type='text'>The choice is yours.......</title><content type='html'>It's been a while now. I've lost my interest in seriously watching television especially the drama series no matter what language it may be. When I was younger, when my parents were still alive, we stayed in Johor Bahru. The place called Kampung Melayu. Our house is just by the roadside....rented! Anyway, that is not the story.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For Johorians, we are lucky to watch SIngapore television channel. Those days, there were no such thing as paid tv . So  it is a luxury being able to watch extra channels from a neighbouring country. I still remember watching this Chinese Mini Series Drama abaout a retarded man whose name is Fei Mo. He was a very slow learner but whatever is taught, he will use the knowledge to help him in his everyday life. He was a likeable personality and everybody love him. From what I can recall, he got married to a girl who is exactly like him and they even managed to have a child....and the stories go on and on and on.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Suddendly I realised that, it is not healthy to follow a mini series drama because it makes you want to watch the continuation the following day. Usually three days in a row...same time! this made the viewers waited patiently and even skip any appointments in between,  just to watch the drama. I have been through this situation and I found that I  have no life at all. Your life is right in front of the screen....very sad!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Now, no more! I've had enough. I took up reading and painting and with my grandson around, I miss those too. But I just have to be stronger and make time for my painting. Reading is a must. May it be a newpaper clip, a paper bag Novel or lately from the net. I have to say that reading is the best . It makes you think , it makes you feel as if you are in the story and most of all it creates a healthy  and creative mind. I have finished the Dan Brown's novels....the Sydney Sheldon's and lighter readings by MIss Dannielle Steel. Books by the famous Indonesian writer Pramoedya Ananta Toer are good to read. Through his writings, we learn the life of the nobel and poor people in that region, their believes, their strength and weakness and their cultures. The one I like most is when the writer told the story about his ancestors. Full of sadness, lies, death and tragedies.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I just have to thank my husband for his effort in making me read. I hated reading until he put a force on me. Before he left for work, he will ask me to read few pages of  magazines or book and before bed, I have to tell him all about my reading. Usually I will start with what I understand and what I learn about it. Then he will come out with his long explainantions regarding the matter and always gave  what is outside the box. Meaning, in writing, there is no such thing a straight forward, but what's behind it. He told me that if you read and only understand the top layer of the story, you are not reading at all, only parrots does that! Try to understand more by reading more! Thank you love! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The more you read, the more you will appreciate life and the wiser you will be.  When you read,  you will never feel small in meeting people. You don't have to be lawyer to know law but through reading you can make better judgement and you don't have to be an economist to understand the ups and downs of the stock market or movements of  the price of gold! Well, reading will not make you an expeert in all fields but reading helps you to elevate your self asteem.Seeing and listening is never the same as reading!  Just grab a book  today, a light novel for a start and your life will be different! Perfecto!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Now I must find time to start painting again before my fingers start to disobey! May Allah grant me my wish to paint again and again. Insyaallah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-1594399859546757595?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/1594399859546757595/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2012/01/its-been-while-now.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/1594399859546757595'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/1594399859546757595'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2012/01/its-been-while-now.html' title='The choice is yours.......'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-807731154797849861</id><published>2012-01-05T09:58:00.006+08:00</published><updated>2012-01-05T11:23:06.369+08:00</updated><title type='text'>The journey.............next destinations!!! (Honeymoon again!!!)</title><content type='html'>MAS decided to stop some of the popular routes.....it saddened me alot. To me, flying abroad meaning flying Malaysia Airlines. No other airlines can match ours. I have flewn quite a number of others but MAS is  beyond compared. The crew are so nice and friendly. Look is something else but how you handle the passengers counts. I will miss MAS to those said destinations! But I believe, there's always a reason or reasons behind it. All the BEST to MAS.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Due to that reason,  MAS made a wonderful offer to Buenos Aires and Capetown! Wooooohoooooooooo!!!! &lt;br /&gt;Two of my most favourite destinations! MAS offered RM10,070.00 for 10 days to both cities inclusive of the airfare, hotels, meals, touring plus guides! So cheap! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I have been to Capetown and just love it very much. They have everything from history to nature and not forgetting the wild life..! Furthermore, Halal Food is not a problem there. Thanks to the Cape Malays. Buenos Aires, Argentina? My first time  and am so excited about it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My husband and I with another two couples will be leaving on the 22nd of January 2012....very soon!!! Hope to capture loads of photographs and not to worry, I will update my journey.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maybe after this, before my daughter give birth, we plan to go to Guilin, China. Maybe for my husband's birthday present!!!  Thought of taking a break before the hard work due to  the arrival of the new addition in the family. Insyaallah. But before that, our next nearest destination is Ujung Pandang or known now as Makasar...the land of the BUgis in SUlawesi. Also our first time! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wooooowwwwwwww......so many places to visit, so many new people to meet, so many picturesques views  to capture but too little RM to spend! hahahahahahha.  Wish  me luck people!!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;On New Year Eve, my husband sent me few quotes by some other people or oraganisations. Here goes!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1..."Nothing is Impossible" ......Toyota&lt;br /&gt;2..."Impossible is Nothing".......,Adidas&lt;br /&gt;3..."People said that nothing is impossible, BUT I do nothing every day".....Winnie the Pooh&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So both of us are pensioners ! We have nothng to do BUT it is not impossible!!! hahahhahahahahha.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-807731154797849861?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/807731154797849861/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2012/01/looking-forward-to-my-next-destination.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/807731154797849861'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/807731154797849861'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2012/01/looking-forward-to-my-next-destination.html' title='The journey.............next destinations!!! (Honeymoon again!!!)'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-3062528369797475175</id><published>2012-01-05T09:30:00.005+08:00</published><updated>2012-01-05T11:28:54.237+08:00</updated><title type='text'>What's new in my family.......2012</title><content type='html'>Today, is another date that my family and I should remember well.....today is Muhammad A'mmar's first day in the kindergarden. Today is a new day! After 3 long years he has been spending most of his days and nights with us, today we had to let him under someone else's care. Insyaallah. May A'mmar behave well and make us all proud and may he stay out of trouble...whatever it may be!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A'mmar and his parents just spent three weeks vacation  all around Europe. Surprising, they had no trouble at all with A'mmar as the littlest passenger. He ate and slept well and no complaints at all. I am so proud of him. They flew in to Frankfurt and spent one night there. A friend's niece took them around the city and they really enjoyed their short stay there.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then they took RyanAir to Rome and from Rome they traveled by train to Venice and had a taste of the Gondola! A'mmar has no trouble in his diet for he just love Italian food especially the pizza....of cause Margharieta Pizza and seafood pasta. That he really enjoyed eating! He put on alot of weight and looked more chubby! My cute A'mmar! Once, they  all visited the Vatican City and Ammar gave one big loud salam in the church....hahahhhah. He is so himself!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After Italy they proceeded to Paris. Asim and Hana enjoyed the city very much and they have loads of beautiful photographs taken around Paris.Then they took the EuroStar to London just on time for Christmas! But that was not it, it was the Boxing Day that Hana was so looking forward to. One thing I can say about my daughter is, she is not like me when come to spending! She is so like her Ayah when come to this sense....Sense of Shopping! That  I am happy for her BUT my Asim is something like me! hahhahahahahha. Life is funny right! BUT, not to forget my handsome son Azman...brand concious and just enjoy shopping......worst than me actually...hahahhahahahhah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;All my three stoogers enjoyed  the cold winter but only complaint is they did not see any snow! A'mmar came home with his rosy cheek...so cute!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then they  took  the train to Amsterdam  via Brussel. They spent 4 nights in the city and celebrated New Year with lots of fireworks at every corners  and nooks.....It's lasted for so long........&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My husband and I are so happy for Hana, Asim and our grandson with their achievements in tourinng around Europe on their own meaning everything like bookings of hotels, tickets and so on, are done online here in Malaysia.  Most of all, they came home safely...looked vibrant and happy.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To my daughter and family, welcome home and I pray that you will visit more places in future. May Allah bless you with good health and good wealth. Insyaallah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-3062528369797475175?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/3062528369797475175/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2012/01/today-is-another-date-that-my-family.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3062528369797475175'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3062528369797475175'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2012/01/today-is-another-date-that-my-family.html' title='What&apos;s new in my family.......2012'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-6655580919444234665</id><published>2011-12-23T14:32:00.001+08:00</published><updated>2011-12-23T14:32:42.149+08:00</updated><title type='text'>Hello again......after a long break!</title><content type='html'>&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-6655580919444234665?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/6655580919444234665/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2011/12/hello-againafter-long-break.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/6655580919444234665'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/6655580919444234665'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2011/12/hello-againafter-long-break.html' title='Hello again......after a long break!'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-1261006587784692828</id><published>2011-06-21T09:31:00.004+08:00</published><updated>2011-06-24T13:57:35.219+08:00</updated><title type='text'>Bila cucu sakit....</title><content type='html'>Omaaaaaa........Ammar sakit poyot...jangan!...jangan!......Ammar sakit poyot........A'mmar sakit poyot......&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kejang kaki dan tangannya, meungging-nungging, menyondol-nyondol tak tentu hala menahankan kesakitan. Kami semua hanya mampu untuk melihat dan basahlah pipi kami dengan air mata melihatkan keadaan cucuku itu...... Ya Allah....kesiannya....&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Selama beberapa hari, hati kami cemas, sedih, bingung mengenangkan si A'mmar. Bila doktor mengatakan yang usus kecil Ammar tersedut masuk ke dalam usu besarnya, kami bertambah bingung. Rupanya penyakit yang dipanggil 'Interssussecption' ini ada pada kanak-kanak yang berumur sekitar 1 hingga 5 tahun. Bila ditanya bagaimana ia boleh terjadi? Rupanya 85% berlaku tanpa sebab..natural cause! &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;Selepas di X Ray dan Ultrasound, doktor memasukkan cecair pewarna ke dalam usus  A;mmar melalui duburnya. Sebelum itu A'mmar diberi ubat pelali supaya apabila proses dijalankan, dia tidak sedar atau merasa sakit  TETAPI lain jadinya, A'mmar sedar sepenuhnya dan jeritannya membuatkan jantung ibunya bagai nak gugur! Kemudian doktor jalankan rawatan 'Barium" iaitu memancutkan tekanan air melalui rongga yang sama supaya usus kecil itu keluar semula ke tempat asalnya. Alhamdulillah, 'SUCCESSFUL' katanya tetapi doktor meminta A'mmar ditahan diwad untuk pemerhatian!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Selama 12 jam pertama, A'mmar agak relax walau pun sesekali dia kata sakit tapi tidak ada proses menungging, kejang dan sebagainya. Kami semua merasa lega dengan keadaannya dan sebaik saja kami sangka bolehdi bawa pulang, tiba-tiba A'mmar mengadu sakit yang teramat sangat seperti kali pertama dulu. Kami cemas lagi dan kali ini doktor mencadangkan rawatan selanjutnya iaitu pembedahan!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Masa tu aku tak dapat menahan airmata lagi. Anakku, ibu Ammar, cuba sedaya upaya menyembunyikan perasaannya yang bercampur baur antara kasihan, sedih, takut, cemas dan sedikit sesalan! Aku dapat rasakan itu semua. Pakar kanak-kanak tersohor iaitu Dato Dr Zakaria yang akan menjalankannya. Mendengarkan namanya, hati kami sedikit terubat kerana kini A'mmar ditangan seorang pakar dan kami berserah pada Allah.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tiba masa cucuku di bawa masuk ke OT. Aku tidak sanggup melihatnya di bawa pergi. Aku tinggal seorang diri di bilik wadnya, bilik 518 dan aku solat hajat mohon pertolongan Allah. Dengan siapa lagi harus kita minta setelah segala usaha dilakukan, hanya redho dan berserah pada Allah! Tidak sampai 30 minit, Hana, ibu A'mmar dipanggil doktor ke OT. Sekali lagi kami cemas. Naik pucat wajah kami! Rupanya doktor memberitahu bahawa pembedahan telah selesai dan A'mmar selamat. Alhamdulillah.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;A'mmar di dukung ibunya masuk ke dalam wad dan malam itu dia tidur senyenyak-nyenyaknya. Tiada lagi rasa sakit poyot, tiada lagi mengerang dan menjerit kesakitan, hanya tidur dengan nyenyak. Syukur Alhmadulillah. &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Selepas 18 jam, Ammar sudah kembali aktif dan normal seperti sediakala. Di ajaknya ibunya berjalan ke  seluruh tingkat 5 dengan membawa bersama belon-belonnya. Lega kami.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kami ingin mengucapkan ribuan malahan jutaan terima kasih kepada semua sahabat, jiran tetangga, saudara mara dan kenalan kami  sekeluarga jauh dan dekat yang telah bersusah payah meluangkan masa melawat A'mmar di hospital dengan membawa pelbagai juadah dan hadiah beserta doa buat cucuku itu. Semoga Allah membalas segala budi baik kalian dengan kebahagiaan, rezeki yang melimpah ruah dan kesihatan yang baik. Budi baik kalian tidak akan kami lupa selamanya dan semoga A'mmar membesar menjadi anak yang soleh dan membanggakan kita semua. InsyaAllah.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Muhammad A'mmar bin Muhammad A'sim dilahirkan 11/11/2009. Maka pada tahun ini 11/11/2011 A'mmar genap 3 tahun. Sebagai nenek, aku masih ingat lagi bertapa comelnya cucuku ini semasa baru dihirkan. Perfect! Aku bersyukur kedua anak dan ibu selamat. Semoga A'mmar kekal sihat  dan ceria.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Bagi kebanyakan orang, tarikh itu tarikh keramat...maka berebut-rebutlah orang mengadakan pelbagai jenis majlis khasnya pertunangan, pernikahan, perkahwinan dan sebagainya pada tarikh tersebut....11/11/11....cantik giler! Oleh kerana itu, perhatikanlah bahawa pada tarikh tersebut kita akan mendapat banyak undangan di sana sini dan ini akan memeningkan kepala....yang mana satu mau pergi? &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kami sekeluarga juga merancang untuk menyambut Hari Lahir Ammar yang ke3 tahun ini. Seperti biasa  kami bercadang untuk mengadakan majlis doa selamat ..Insyaallah! Semoga segala hajat dan permintaan kami buat anak kecil ini di redhoi Allah. Wahai cucuku, besarlah kamu menjadi anak yang soleh, beriman,  cerdik, pandai dan segala yang terbaik buatmu.&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-1261006587784692828?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/1261006587784692828/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2011/06/bila-cucu-sakit.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/1261006587784692828'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/1261006587784692828'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2011/06/bila-cucu-sakit.html' title='Bila cucu sakit....'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-5892179794464859147</id><published>2011-06-20T15:02:00.008+08:00</published><updated>2011-06-21T09:26:02.800+08:00</updated><title type='text'>Something new .........</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;&lt;u&gt;&lt;br /&gt;&lt;/u&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-LxZMSFo2ISM/Tf9BmbTqhyI/AAAAAAAAAvE/1JmXM36qKj4/s1600/211023_203470133025356_1693355_n.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 180px; height: 181px;" src="http://1.bp.blogspot.com/-LxZMSFo2ISM/Tf9BmbTqhyI/AAAAAAAAAvE/1JmXM36qKj4/s320/211023_203470133025356_1693355_n.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5620282988402738978" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;&lt;u&gt;&lt;br /&gt;&lt;/u&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/-LxZMSFo2ISM/Tf9BmbTqhyI/AAAAAAAAAvE/1JmXM36qKj4/s1600/211023_203470133025356_1693355_n.jpg" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}"&gt;&lt;/a&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;Assalammualaikum wbt....&lt;/div&gt;&lt;/span&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;None of us, meaning my family and I ever expected that we will be operating our very own restaurant...nope NEVER even cross our mind! But Allah is Great! We never know what is in store for us! With that we praise Allah the Almighty!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;My husband and I bought a low cost shop house  at  Subang Bestari, Shah Alam. When we first look at it, we both decided to rent it out. Looking at the location , the size and outlook of the place, a restaurant will be most suitable. Then we told  our children and everybody were so happy and excited! And instead of renting it out, my children decided on running their own business....but WHAT? &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;After cracking our heads, thinking and thinking until  at last we agreed on with a brilliant idea....a Steamboat restaurant! Why not? We are very close bonded family and all of us love eating Steamboat!........... very light and all in the family can sit  at one round table of 8 or 10 enjoying the food! While waiting for the soup to boil, time to chit chat and catching up with one another. This is brilliant! This kind of food brings family and friends together! We love it!!!! So our tag line is...&lt;i&gt;&lt;b&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Makan-Makan Sambil Bersilaturrahim.&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;So, the deal is on and with that major decision, we started to crawl slowly and asking help from friends who run food businesses like catering and restaurants. How lucky we were because all of them  offer a helping hand by giving good advices, sharing recipes,  tips, teaching us the dos and the don'ts, teaching us the art of cooking and even sent their Exec Chef to visit our kitchen! We feel honoured and at the end of the day we were in tears....we were so thankful to Allah for having such beautiful  people around us. Thank you Allah!&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;We decided to start operating on my birthday on May 4th but we found out that at that time we were all not ready to recieve anybody....just don't know why but it is the FEAR....fear of the response, fear of the food and fear of everything! So we sat down again , and decided on having a few trial runs by inviting our families, friends and neighbours to try our food. This is where the real test is.  Our guests arrived almost at the same time and the seats were full. The first test was the stoves...Alhamdulillah they worked well. The food with lots of choices, the tastes was good, thye service was efficient BUT suddenly the lights went off!!!! Hahahahhaha. You can imagine how panic we were but luckily one of the guests know something about electricity.....lights went on again and the makan kept going until the end. We had good reports regarding everything and some even gave good suggestioins and everyone of us take note.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;Kelip-Kelip Steamboat, Grill and Cafe was officially opened on June 1st 2011!  Congratulations to all involved. We promise Cleanliness, Good Service, Tasty Food inclusive of Homemade sauces! But  most of all &lt;b&gt;HALAL!&lt;/b&gt;  For those who has visited our family  restaurant....THANK YOU and please spread the words around and support us. Thank you and hope to see all of you at Kelip-Kelip.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;&lt;b&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Address:&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt; &lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: large;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt; 13, Jalan Nova U5/H,&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: large;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Subang Bestari,&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: large;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Shah ALam,&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: large;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Selangor.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: large;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: large;"&gt;&lt;b&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;For reservations please contact:&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: large;"&gt;&lt;b&gt;&lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: large;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;0133842652 /  0122005258&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-5892179794464859147?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/5892179794464859147/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2011/06/something-new.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5892179794464859147'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5892179794464859147'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2011/06/something-new.html' title='Something new .........'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/-LxZMSFo2ISM/Tf9BmbTqhyI/AAAAAAAAAvE/1JmXM36qKj4/s72-c/211023_203470133025356_1693355_n.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-668887804695868799</id><published>2011-05-08T09:45:00.001+08:00</published><updated>2011-05-08T09:48:16.648+08:00</updated><title type='text'>Mak yang dirindui....</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Mak…..&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Kau sentiasa dihatiku&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Senyumanmu, hilai tawamu, sentuhanmu,&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Kau telah menerangi hari-hariku&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Dalam kegelisahanku, kau menenangkan&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Dalam kesesatanku, kau membimbing&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Dalam ketakutanku, kau membakar semangat&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Dalam kegelapan engkau menyinari&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Semasa hayatmu, aku gagal menghayati&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Bagiku, kau akan selamanya bersamaku&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Setelah kau pergi, kehadiranmu kutagihi&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Kini kau tiada lagi&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Pergimu untuk selamanya&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Kekal dan abadi&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Aku akan sentiasa mendoakanmu Mak&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Berbahagialah engkau disampingNya&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Semoga kau ditempatkan di dalam golongan orang yang beriman&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Semoga Allah mengampuni segala dosa-dosamu&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Engkau adalah ibuku&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" align="center" style="mso-margin-top-alt:auto;mso-margin-bottom-alt: auto;text-align:center;line-height:normal"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 18pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Engkaulah sahaja ibuku&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Times New Roman', serif; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="margin-bottom:0in;margin-bottom:.0001pt;line-height: 14.4pt"&gt;&lt;span style="font-size: 12pt; font-family: 'Trebuchet MS', sans-serif; "&gt;&lt;a href="http://www.blogger.com/post-edit.g?blogID=2645126052127963579&amp;amp;postID=668887804695868799"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="font-family: 'Lucida Sans Unicode', sans-serif; text-transform: uppercase; text-decoration: none; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="line-height:14.4pt"&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="font-size:12.0pt; font-family:&amp;quot;Lucida Sans Unicode&amp;quot;,&amp;quot;sans-serif&amp;quot;;mso-fareast-font-family:&amp;quot;Times New Roman&amp;quot;; color:white;text-transform:uppercase"&gt;&lt;a href="http://www.blogger.com/post-edit.g?blogID=2645126052127963579&amp;amp;postID=668887804695868799"&gt;&lt;span style="color:white;text-decoration:none;text-underline:none"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt; &lt;!--[if !supportLineBreakNewLine]--&gt;&lt;br /&gt;&lt;!--[endif]--&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:&amp;quot;Times New Roman&amp;quot;,&amp;quot;serif&amp;quot;;color:windowtext; text-transform:none;font-weight:normal;text-decoration:none;text-underline: none"&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-668887804695868799?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/668887804695868799/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2011/05/mak-yang-dirindui.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/668887804695868799'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/668887804695868799'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2011/05/mak-yang-dirindui.html' title='Mak yang dirindui....'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-3149746319566481817</id><published>2011-05-03T18:15:00.004+08:00</published><updated>2011-05-03T18:35:58.657+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;img src="http://t0.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcRMT8Oj0AnrWWUenXNDiBtSTpUDPjiDFMLbvzIM19fHxYSCKS2xyg" /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: 'segoe UI', Verdana; font-size: 13px; line-height: 20px; "&gt;&lt;em style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;“Kelip-kelip disangka api,&lt;br /&gt;Kalau api mana sumbunya?,&lt;br /&gt;Hilang ghaib di sangka mati,&lt;br /&gt;Kalau mati mana kuburnya?”&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-family: 'segoe UI', Verdana; font-size: 13px; line-height: 20px; "&gt;&lt;em style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: small;"&gt;S&lt;/span&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;edikit fakta tentang Kelip-kelip.&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;1....Kelip-kelip hinggap pada pokok berembang.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" style="text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;2....Kitar hidupnya bermula dari telur ke larva. Dari larva menjadi pupa dan akhirnya menjadi kelip-kelip dewasa.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;3....Larva boleh hidup di dalam tanah atau air.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;4....Jantina kelip-kelip dibezakan melaui organ pengcahaya yang terletak dibahagian abdomen. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal" style="text-align: left;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;5....Makanan kelip-kelip ialah daun tumbuh-tumbuhan.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;  &lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="line-height: 20px; "&gt;&lt;em style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; padding-right: 0px; padding-bottom: 0px; padding-left: 0px; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="line-height: normal; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-size: medium;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;6....Kelip-kelip dewasa boleh hidup tanpa makanan selama 30 hari.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-3149746319566481817?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/3149746319566481817/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2011/05/kelip-kelip-disangka-api-kalau-api-mana.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3149746319566481817'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3149746319566481817'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2011/05/kelip-kelip-disangka-api-kalau-api-mana.html' title=''/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-622490081416695809</id><published>2011-04-30T12:31:00.006+08:00</published><updated>2011-04-30T12:39:30.774+08:00</updated><title type='text'>Rafeah Buang - Disebut Jangan diKenang Jangan</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;iframe width="425" height="344" src="http://www.youtube.com/embed/s3Uoh7L2iKY?fs=1" frameborder="0" allowfullscreen=""&gt;&lt;/iframe&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 14pt; line-height: 21px; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 14pt; line-height: 21px; "&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 14pt; line-height: 21px; "&gt;                           &lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 14pt; line-height: 21px; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Lagu: DISEBUT JANGAN DIKENANG JANGAN&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 14pt; line-height: 21px; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;Penyanyi: Rafeah Buang&lt;/span&gt;&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 14pt; line-height: 21px; "&gt;&lt;span class="Apple-style-span" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center; "&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 14pt; line-height: 21px; "&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Sebutir embun menitis&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Seribu kuntum mengembang&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Sepatah aku berjanji&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Kau sebut ……Kau ulang- ulang….&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center; "&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Mencurah hujan membatu&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Meresap ditelan bumi&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Segalas sumpah janjimu&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Tak satu yang kau tepati…&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center; "&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Tiada tuntutan&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Tiada ungkitan&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Bagimu tuan&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center; "&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Ku rela dilupakan&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Ku diumpat jangan&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Dikenang jangan&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center; "&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center; "&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Berlalu kisah ditaman&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Bak mimpi diganggu siang&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Di sebut ….Diingat jangan&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal" align="center" style="text-align: center;"&gt;&lt;i&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Tak guna dikenang-kenang&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/i&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;This was one singer whom I adore since I was in my primary school.&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;I just love her voice.&lt;span&gt;  &lt;/span&gt;I love the way she dressed and behaved. Soooo ladylike!&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;The wordings of this song shows that she was not treated well by her lover…..whoever it may be! &lt;span&gt; &lt;/span&gt;So sad. The melody of this song makes you want to listen more……it brings tears to my&lt;span&gt;  &lt;/span&gt;eyes……&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;AlFatihah to the late Rafeah Buang. &lt;span&gt; &lt;/span&gt;You will always be in my heart. May you rest in peace .&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size: 16pt; line-height: 24px; "&gt;Just give yourself a try. Maybe you will like it too…..&lt;o:p&gt;&lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size: 14pt; line-height: 21px; "&gt;&lt;o:p&gt; &lt;/o:p&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-622490081416695809?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/622490081416695809/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2011/04/rafeah-buang-disebut-jangan-dikenang.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/622490081416695809'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/622490081416695809'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2011/04/rafeah-buang-disebut-jangan-dikenang.html' title='Rafeah Buang - Disebut Jangan diKenang Jangan'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://img.youtube.com/vi/s3Uoh7L2iKY/default.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-4662266466329501967</id><published>2010-11-07T21:12:00.006+08:00</published><updated>2010-11-09T18:14:26.584+08:00</updated><title type='text'>Rabat, Fes dan Ifrane</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TNkdvolHvFI/AAAAAAAAAug/uPGo4UeYIiA/s1600/129.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 186px; height: 248px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TNkdvolHvFI/AAAAAAAAAug/uPGo4UeYIiA/s320/129.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5537489921012907090" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Kali pertama melawat ke Morocco memang sangat menyeronokkan dan teruja . Ditambah pula pergi dengan kawan-kawan. Setiap pengalaman menjadi ingatan samada yang melucukan atau sebaliknya.&lt;br /&gt;Kami mula mengenali DOS di Guangzhou China. Beliau seorang yang humble dan down to earth. Dengan kedudukannya sebagi seorang pegawai kerajaan yang hidupnya penuh dengan protokol, pastilah kehadiran kami sebagai teman karibnya akan membawanya ke kehidupan sebagai orang biasa...ketawa, makan, bersembang dan bergurau bersama-sama. Selepas itu, beliau dipindahkan ke Conackry, Guiney. Dua tahun beliau berkhidmat di sana dan kami tidak digalakkannya ke sana dengan pelbagai alasan. Mungkin kerana keadaan kehidupan di sana yang menyebabkan beliau bertindak sedemikian. Tetapi kami lega, kerana semasa di sana, beliau membawa bersama anak angkat beliau untuk menemaninya.Alhamdulillah. Ada juga orang yang menjaga dia.&lt;br /&gt;Selsai perkhidmatannya di Guiney, DOS diarahkan berpindah ke Rabat, Morocco. Satu destinasi yang menjadi idaman kami tetapi setelah hampir empat tahun, baharulah kami dapat melawatnya. Maklumlah setiap orang dari kami mempunyai komitmen yang tinggi terhadap keluarga masing masing.&lt;br /&gt;Kini, kami sudah pun berada di sini memenuhi jemputan sahabat lama kami. Merata dibawanya kami berjalan. Hari pertama pada 4/11/2010, setelah berada di dalam pesawat selama 14jam dan 35r minit serta 4 jam transit di Dubai, kami berlima hanya mahukan tidur. Namun itu tidak dibenarkan oleh DOS. Di bawanya kami keluar ke Marina tempat kapal-kapal layar berlabuh. Ketika itu waktu malam dan cuaca sangat sejuk. Walaupun perut terasa lapar tetapi jelas bantal  menjadi pilihan!!hahhahahha....&lt;br /&gt;Kesokan harinya 5/11/2010, DOS ke pejabat. Hari itu hari Jumaat. Kami ke sebuah pusat membeli belah berdekatan. Mega Mall. Sangkaan kami pastilah besar, rupanmya Kompleks PKNS Shah Alam adalah 2 kali ganda lebih besardan lebih meriah! namun, walaupun kecil, mereka punya koleksi kedai-kedai yang berjenama seperti Etam, Geox, Zara, Tods dan sebagainya dan kebanyakan kedai=kedai pakaian sedang sibuk menjual pakaian musim sejuk erana dalam masa seminggu dua, itulah musim yang akan mereka tempuhi. Semasa di sini, walaupun matahari memancar terang, sejuknya kami rasa sampai ke tulang!!&lt;br /&gt;Selepas solat Jumaat, Kemudian kami di bawa ke Makam King Hassan di Masjid Hassan. Disitulah  disemadikan King Hassan, bapanya dan bapa saudaranya. Sementara menunggu  DOS dan supirnya solat Asar, kami sibuk merakamkam keindahan tempat  tersebut dengan bergambar sakan.&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TNkemvXOx1I/AAAAAAAAAuo/SMf3iqpVNr0/s1600/IMG_1295.JPG"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 239px; height: 179px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TNkemvXOx1I/AAAAAAAAAuo/SMf3iqpVNr0/s320/IMG_1295.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5537490867726501714" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;DOS membawa kami ke pusat kraftangan Morocco. Banyak item yang menarik hati tetapi bila memikirkan perjalanan yang jauh, kami lupakan saja. Hasil kraf dari tembikar sangat cantik dan menyebabkan aku hampir lupa diri...tapi beli jugalah satu dua sebagai kenangan dari sini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selesai Asar, DOS membawa kami ke sebuah bazaar di Rue des Consuls untuk acara membeli belah. Meriah. Pelbagai benda yang dijual di sana, Permaidani adalah yang paling banyak dijual. Hasil kerjatangan mereka sangat halus dan teliti. Urusniaga adalah dalam Dirham dan USD sahaja. Kad kredit tidak digunakan kerana kedai kedainya bersifat tradisional. Maka bermulalah acara membeli belah kami...&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TNkdVQLu8aI/AAAAAAAAAuY/zRTavE27B1s/s1600/146.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TNkdVQLu8aI/AAAAAAAAAuY/zRTavE27B1s/s320/146.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5537489467787375010" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-4662266466329501967?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/4662266466329501967/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/11/rabat-fes-dan-ifrane.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4662266466329501967'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4662266466329501967'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/11/rabat-fes-dan-ifrane.html' title='Rabat, Fes dan Ifrane'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TNkdvolHvFI/AAAAAAAAAug/uPGo4UeYIiA/s72-c/129.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-7955626666275185123</id><published>2010-11-07T15:09:00.005+08:00</published><updated>2010-11-09T18:15:40.168+08:00</updated><title type='text'>Satu perjalanan yang jauh...</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TNaNdsl8lPI/AAAAAAAAAuQ/U5CrDj43sE8/s1600/IMG_1152.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TNaNdsl8lPI/AAAAAAAAAuQ/U5CrDj43sE8/s320/IMG_1152.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5536768333224645874" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Salam dari Rabat, Morocco. Perjalanan dari tempat asal kita sangatlah jauh dan memenatkan.Namun kerana ingatan kepada seorang sahabat karib, kami berlima sahabat  berpakat  melawatnya. Golden girls vacation!!!!&lt;br /&gt;Kami menaiki pesawat Emirates ke Dubai. Perjalanan mengambil masa selama 7 jam. Nasib baik kami diberi tempat duduk di hadapan...nombor 9...dapatlah kami melunjurkan kaki. Yang melucukan ialah DKH yang mempunyai bentuk badan yang comel molek, tidak dapat merasakan nikmat menaikkan kaki ke dinding kerana kakinya tidak sampai....hahahhahha.&lt;br /&gt;Sampai di Dubai, kami di arahkan ke Gate 122. Setelah melalui Imigresen, kami terus bergerak menuju ke Gate tersebut. Semakin jalan terasa semakin jauh. Dengan muka yang tak malu, aku bertanyaa dgn pemandu buggy yang lalu lalang di situ....Gate 122 please...Gate 122 please! Rupanya laku juga jeritanku itu. Hai, meriah kami menaiki buggy tersebut tetapi yang  sedih tu, Gate 122 sangat jauh dari kawasan membeli belahnya. Maka, kami tida pilihan lain, selain dari duduk buat bodoh sajalah! Hahahhahha.&lt;br /&gt;Semasa hendak menunggu untuk boarding, seorang pegawai airport menulis tagging untuk hand carry kami lalu ditampalkannya di beg kami. Sangkaan kami, itu adalah normal normal , jadi kami biarkan sahaja. DR risau kerana begnya tidak diambil hirau oleh pegawai tersebut. Kami melihat saja gelagatnya....agak lucu jugak cara dia bertanya.....&lt;br /&gt;Bila tiba masa untuk masuk ke pesawat, setibanya kami di pintu , pegawai tadi telah mengambil beg aku dan beg DSNK. Tanpa memberitahu mengapa, terus diambilnya beg kami. Hairan! Bukan kerana apa, beg itu kecil dan tidak berat. Bodoh betul tapi untuk tidak merosakkan percutian yang baru hendak bermula, kami redho. Selepas beberapa lkangkah, teringat aku akan iPad aku yang tertinggal dalam beg itu. Aku pusing ke belakang dan mengambilnya. OOOOiiiii itu nyawaku...&lt;br /&gt;Tempat duduk kami nombor 41...nun jauh dibelakang. Di kiri kanan belakang kami adalah tandas. Kami redho! Bagus juga, mudah untuk melepaskan hajat!!&lt;br /&gt;Anak-anak kapal Emirates sagat baik, berfikiran positif dan dedikasi. Kami yang dibelakang jelas nampak pelbagai gelagat penumpang penumpang lain yang masuk kemudian dari kami. Disitulah  dapat aku menilai integriti anakanak kapal tersebut. Kagum aku! Dalam padsa memandang dan berfikir, tibab tibaa masuklah seorang hamba Allah ni dengan segaknya dan duduk 4 baris di hadapan kami. Sebaik saja dia muncul, aku rasa macam dunia aku berpusing ligak hingga ke peringkat nak pengsan, Begitu juga denga teman temanku! Bau ketiaknya sangat busuk. Terbalik hidung  kami dibuatnya. Berebut rebutlah kami mencari minyak angin...hahhahhahahhahah. Perjalanan selama 7 jam 35 minit membuat kami seronok dalam tersiksa....Namun pujian harus diberi kepada anak anak kapal yang sangat efficient!&lt;br /&gt;Tepat jam 12.10 tengahari, pesawat kami mencecah bumi Casablanca. Bersyukur kami kerana sudah hampir 18 jam perjalanan, dengan pelbagai pemandangan yang boleh dijadikan pengajaran dan peringatan dan dalam keadaan natural beauty kami yang tanpa mandi, tanpa bedak dan bergincu...kami samapi jua di tanah Morocco.&lt;br /&gt;Urusan imigresen Casablanca sangat lembab. Bila kami lihat ada baris lain yang kosong , kami dilarang bertukar lorong. Mereka ni tidak mahu bekerjasama dalam  membuat kerja, Hairan! Namun setelah lama menunggu, kami akhirnya yang paling akhir dari pesawat tersebut yang keluar dari situ. Terus ke tempat bagasi. PSSJ sudah lama selesai mengendalikan bagasinya. Kami uruskan bagasi kami sendiri dan terus menuju ke jalan keluar. Malangnya DOIS tiada di situ. Katanya akan menunggu di bahagian luar tapi tiodak kelihatan di mana2. Langsung aku menelefon suamiku dan meminta bantuan agar carikan nombor kedutaan kita di Rabat. Manalah tahu, takut-takut DOS terlupa! Dalam panik, aku keluar dari bangunan dan scroll through contacts aku dan Alhamdulillah, rupanya aku simpan semua nombor pejabat dan handphone DOS. Pembantu peribadinya meyakinkan aku bahawa TYT sudah berada di sana. Rupanya, bila kami bertemu akhirnya, dapatlah kami tahu bahawa beliau menunggu kami di terminal 1 sedangkan kami di terminal 2! Katanya di paparan, dinyatakan terminal 1!!!!&lt;br /&gt;Perjalanan kami dari lapangan terbang Casablanca ke Rabat mengambil masa selama 2 jam dan pemandu kereta adalah Tariq dan Imad. Tariq pandai sedikit berbahasa Melayu tetapi Imad tetap dgn Peranchis, Arab dan Morocconya....dan sedikit Bahasa Inggeris!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-7955626666275185123?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/7955626666275185123/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/11/satu-perjalanan-yang-jauh.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/7955626666275185123'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/7955626666275185123'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/11/satu-perjalanan-yang-jauh.html' title='Satu perjalanan yang jauh...'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TNaNdsl8lPI/AAAAAAAAAuQ/U5CrDj43sE8/s72-c/IMG_1152.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-1664213820538397140</id><published>2010-10-27T10:12:00.006+08:00</published><updated>2010-10-27T11:53:58.366+08:00</updated><title type='text'>Selamat Bertemu Penciptamu.......</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TMehs_9ojnI/AAAAAAAAAuA/voWR2Ypyml4/s1600/DSC_5418.JPG"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TMeega5HA7I/AAAAAAAAAto/rE0DvyQWz_g/s1600/DSC_5461.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 291px; height: 194px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TMeega5HA7I/AAAAAAAAAto/rE0DvyQWz_g/s320/DSC_5461.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5532564947059803058" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Lahir tahun 1924 tetapi tidak ketahuan sehingga akhirnya tarikh dan waktu  sebenar kelahirannya. Berasal dari Kampar, Indonesia. Di bawa berhijrah ke Tanah Melayu ketika masih kecil. Bapanya seorang yang berharta dan sangat pemurah. Cukup umur matangnya, dia dikahwinkan dengan seorang pemuda yang juga datang dari tempat yang sama yang berhartakan sebilah parang sahaja. Hiduplah mereka bahagia dan dikurniakan anak serama 7 orang . Dua orang meninggal ketika masih bayi kerana kurang zat makanan dan tinggallah lima orang iaitu dua perempuan dan tiga lelaki.&lt;span style="text-decoration: underline;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TMefAQqoolI/AAAAAAAAAtw/nfVg-7F34DY/s1600/file03.BMP"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 154px; height: 224px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TMefAQqoolI/AAAAAAAAAtw/nfVg-7F34DY/s320/file03.BMP" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5532565494070551122" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Pasangan ini sangat rajin bekerja mencari nafkah untuk keluarga. Mereka menoreh getah dari sesudah Subuh dan selesai kerja sebelum Zohor dan berkebun jagung , ubi dan keledek serta menanam padi huma di waktu petang. Pokok pangkalnya, tiada masa yang terbuang dan terluang.....apa sahaja pekerjaan dilakukan asalkan yang mendatangkan hasil untuk membeli makan dan buku untuk anak-anak yang masih kecil. Kedudukan rumah di tepi sekolah dan kemahiran pertukangannya, Ayah mengambil upah membaiki kerusi meja dan bangunan sekolah yang rosak. Anak perempuan yang sulong hanya mampu disekolahkan sehingga darjah enam sahaja untuk mengambil tanggungjawab menjaga adik-adiknya yang masih memerlukan pemerhatian. Lagi pun pada zaman itu, anak perempuan tidak digalakkan berilmu tinggi....duduk rumah dan uruskan rumahtangga!&lt;br /&gt;Pada tahun 1985 ketua keluarga meninggal dunia. Arwah seorang yang sangat penyabar, pemalu dan pendiam. Tidak banyak berbicara. Kesukaannya merokok Rokok Daun yang digulungnya sendiri dan tidur! Sememangnya kuat tidur adalah penyakit turun temurun  keluarga ini!!!! Dunia seolah-olah gelap buat keluarga ini tetapi bernasib baik kerana mempunyai isteri yang berhati kental, cekal dan kuat. Si ibulah yang mengepalai keluarga ini.&lt;br /&gt;Alhamdulillah anak-anaknya semua berjaya dalam bidang masing-masing. Atas rezeki yang Allah beri, dapatlah membawa Mak ke merata tempat samada jarak dekat atau jauh. Mak mengerjakan Haji bersama anak sulungnya pada tahun 1989 dan selepas itu setiap tahun mengerjakan Umrah sehinggalah beberapa tahun kebelakangan ini kerana pergerakannya yang sudah mula perlahan. Dia tidak suka menyusahkan orang khasnya anak-anaknya. Baginya, anak-anaknya adalah nyawanya! Itulah Mak. Pada tahun 1997, anak lelaki bongsunya meninggal dunia dalam usia muda 39 tahun. Arwah meninggalkan seorang isteri dan dua pasang anak yang berusia 1 hingga 13 tahun. Ini adalah peristiwa yang amat menyedihkan Mak dan seluruh keluarga sehingga Mak merana atas dua kehilangan besar  ini. Semenjak itu, semangatnya mula pudar sedikit demi sedikit.&lt;br /&gt;Pada 26 Oktober 2010, tanpa memberi kami sedikit petunjuk sekali pun, tiba-tiba Mak terjatuh di atas Sajadahnya dan menghembuskan nafasnya yang terakhir. Hanya semalam aku dan suami pulang berjemaah Maghrib dan Isyaq  serta bertahlil bersamanya dalam suasana yang sangat indah lagi tenang. Arwah Mak seorang yang sangat lurus. Jika arwah berjumpa doktor, dia akan mengikut nasihat doktor itu dengan tekun. Jika kita berkata , baginya kita serius walaupun kita bergurau sahaja. Baginya, janji mesti ditepati dan kata mesti di kota. Hartanya jangan diusik kerana baginya  itu adalah hasil dari mata pencariannya! Suka mengulang-ulang kata dan sangat berdisiplin dari segi masa. Sepanjang hidupnya, Mak mengendalikan dirinya dengan sendiri....maksudnya dari segi pembersihan dirinya sendiri.  Kita cuma perlu memerhatikan pergerakannya sahaja untuk memastikan keselamatanya. Makan minumnya ikut masa...begitu juga waktu rehatnya Mak memang tidak suka menyusahkan orang lain. Sakitnya semua ditanggungnya sendiri sehinggalah dia tidak tahan lagi. Sungguh kuat semangatnya. Segala urusan Mak dibantu sepoenuhnya oleh kakak iparku yang sulong iatu Uwo. Banyak &lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TMeffiy0XWI/AAAAAAAAAt4/6jkUE4aWkDM/s1600/Mak+menyudu+cendol.jpg"&gt;&lt;img style="float: right; margin: 0pt 0pt 10px 10px; cursor: pointer; width: 212px; height: 141px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TMeffiy0XWI/AAAAAAAAAt4/6jkUE4aWkDM/s320/Mak+menyudu+cendol.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5532566031512657250" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;pengorbanannya yang tak termampu kami membayarnya. Uwo akan menyediakan segalanya untuk arwah Mak tetapi adatlah, kalau jauh bau bacang, kalau dekat bau taik! Begitulah nasib Uwo. Namun, dia tetap tabah dan redho dengan keadaannya yang masih lagi dara dan berjorban diri untuk memastikan adik-adiknya semua berjaya dan keluarganya gembira. Allah sahaja yang akan membalas jasa baik Uwo. Semoga Allah emmanjangkan umurmu agar dapat kami membalas budi baik Uwo dan mengembirakan Uwo. Semua anak-anak buahnya mencintai manusia ini!&lt;br /&gt;Sepanjang menjadi menantunya hubungan kami sangat rapat. Oleh kerana akulah satu-satunya menantunya yang punya banyak masa, dapatlah aku membawa arwah Mak dan Uwo(kakak ipar sulongku) bercuti. Kami ke Pulau Langkawi ( arwah naik kereta kabel), Kuantan(beberapa kali untuk menziarahi satu-satunya adik iparnya yang ada), Kuala Penyu di Sabah (menziarahi anak saudaranya), Tasik Kenyir(naik bot ke Pulau Herba dan sekitarnya), Kuala Terengganu, Kota Bharu, Tasik Banding, Utara semenanjung dan banyak lagi. Arwah Mak memang suka berjalan dan waktu makan minum dan penggunaan tandasnya mesti diatur sebaik mungkin agar dia tidak tertekan. Setiap satu jam perjalanan, mesti berhenti untuk dia berehat dan meluruskan kaki! Pernah, ketika mula menimang cucuku Muhammad Ammar, Mak sedih kerana aku tak membawa dia berjalan seperti dulu. Sejak itu aku mulakan kembali tugas membawanya berjalan-jalan. Arwah Mak paling suka melihat laut. Kami bawanya ke Pantai Remis dan itu sangat mengembirakannya!&lt;br /&gt;Kini Mak dah pergi selamanya. Yang tinggal hanyalah kenangan hari semalam bersamanya. Tiada kekesalan dalam hati tetapi rindu yang Allah sahaja yang tahu.  Semenjak arwah ibuku meninggal dunia tahun 2003, arwah Maklah tenpat aku bermanja. Kebanyakan sahabatku mengenali arwah dan amat menyayanginya kerana setiap kali aku balik kampung, pasti ada yang mengikut. Kasih mereka kepada arwah begitu mendalam sehingga ada bersama-samaku mengendalikan jenazahnya dan menyediakan makanan untuk malam ketiga Majlis Tahlil untuk arwah. Begitu ramai sekali yang menziarahi dan menyempurnakan solat Jenazah buatnya, lelaki dan perempuan! Di duniapun Allah sudah tunjukkan rezekinya  yang murah. Semoga di alam barzakh lebih lagilah hendaknya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku berdoa semoga Allah mengampunkan segala dosa-dosanya, memurahkan rezekinya di alam barzakh, melapangkan dan menerangkan kuburnya serta mengasihaninya sebagaimana dia mengasihi anak-anaknya semasa mereka masih kecil. Masukkanlah dia ke dalam Syurga Ya Allah!&lt;br /&gt;&lt;span style="display: block;" id="formatbar_Buttons"&gt;&lt;span class="" style="display: block;" id="formatbar_Add_Image" title="Add Image"&gt;&lt;img src="img/blank.gif" alt="Add Image" class="gl_photo" border="0" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TMehs_9ojnI/AAAAAAAAAuA/voWR2Ypyml4/s1600/DSC_5418.JPG"&gt;&lt;img style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 213px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TMehs_9ojnI/AAAAAAAAAuA/voWR2Ypyml4/s320/DSC_5418.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5532568461704203890" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-1664213820538397140?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/1664213820538397140/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/10/selamat-bertemu-penciptamu.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/1664213820538397140'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/1664213820538397140'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/10/selamat-bertemu-penciptamu.html' title='Selamat Bertemu Penciptamu.......'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TMeega5HA7I/AAAAAAAAAto/rE0DvyQWz_g/s72-c/DSC_5461.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-8812808944882128333</id><published>2010-10-18T14:35:00.006+08:00</published><updated>2010-10-18T14:44:14.368+08:00</updated><title type='text'>Ubi Rebus dan Nyanyian Serambi....</title><content type='html'>&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Lama hidup banyak dirasa. Itulah resam  hidup kita. Bila orang tua berkata, mereka punya pengalaman tertentu  yang mahu di kongsi bersama untuk menyuluh jalan hidup orang muda.  Mereka dah lama merasa garam...eloklah kita dengar. Hidup ini penuh  pancaruba. Tak kira di mana pun kita berada. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Sebagai orang Islam, jika keluarga  kita telah menyediakan kita dengan asas pengetahuan agama, InsyaAllah  akan berpatah balik juga akhirnya. Tetapi, mengapa mesti tunggu sampai  akhir? Akhir tu bila? Sebenarnya, kita akan dipanggil Allah bila-nila  masa sahaja. Sebab itulah sebelum tidur, kita berdoa dan mengucap  dahulu. Manalah tahu kita mati dalam tidur! Umur? Tua? Mati tidak ikut  umur. Bayi yang baru seminit lahir pun boleh mati. Oleh itu sedarlah  bahawa nyawa kita sebenarnya dihujung tanduk....jangan kita terlalu  keduniaan sehingga lupa akan akhirat. Kita dilahirkan di dunia atas satu  sebab sahaja iatu untuk menyembah Allah...membesar-besarkannya. Dunia  ini bersifat sementara dan di Mata Allah, kita ini seperti hama  sahaja....&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;aku risau sebenarnya dgn dunia kita  sekarang...ramai yang sudah alpa  pasal agama malah yang munafik pun  ramai sudah.....sedih...sungguh sedih!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Aku punya ramai kenalan dari pelbagai  latar belakang dan fahaman. Dari sudut politik, ekonomi. pendidikan  mahupun seni.Ramai kenalan, maka aku boleh buat analisa tentang mereka.  Kesemua mereka punya keistimewaan masing-masing. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Seorang insan seni yang aku kenali dan  senangi.Dia hanya seorang insan biasa namun punya banyak kelebihannya.  Punya hati dan punya jiwa yang halus. Setiap tutur kata datang dari hati  yang ikhlas yang mengamit satu perasaan yang indah dari dalam diri  kita. Susah hendak diperkatakan tetapi itulah hakikatnya. Sepanjang  berkenalan dengannya, tidak pernah sekali dia memburuk-burukkan rakan  artis yang lain. Sentiasa memberii pendapat yang positif terhadap insan  sesamanya. Aku kagum. Tiada hasad dengki maupun irihati dalam dirinya.  Bicaranya selalu tentang dirinya, kariernya, masa depannya, lagu  ciptaannya dan kisah hidupnya. Bukan jenis yang suka melepak di kedai  minum untuk jual muka malah dia seorang insan yang sangat pemalu. Tinggi  budi pekertinya. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Sifat dan gayanya yang tersendiri  menyebabkan dia antara yang tersohor dan diminati ramai oleh semua  golongan dan semua peringkat umur. Nampak ganas tetapi sebenarnya  seorang yang berjiwa lembut dan sentiasa bersyukur.  Baginya, muzik itu  satu anugerah dan mesti dipelihara. Baginya disitulah punca pendapatan  untuk keluarganya dan mesti di jaga dengan baik. Harus bekerja keras  supaya mendapat keberkatanNya. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Setiap lagu nyanyiannya mesti ada jiwa  dan ada roh. Wah! Hebat sungguh manusia ini. Pendiriannya tentang  muzik  dan nyanyiannya sangat unik. Kesungguhannya persembahannya  membuatkan naik bulu roma kita. Bila ada konsertnya, aku dan suami pasti  bersama. Malah semasa Majlis Persandingan anak sulongku tahun 2007, dia  datang bersama  semua ahli pancaragamnya menghiburkan pengantin dan  tetamu kami. Kami amat berbesar hati kerana kesudiannya dan  sehingga  hari ini, masih ramai yang mengingati majlis itu. Alhamdulillah. Itulah  penangan keikhlasan hati.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Aku bersyukur kepada Allah atas  pertemuan kali pertama kami di Johor pada tahun 2005 dan semenjak itu  kami menjadi sahabat baik. Bila ada kelapangan masa, dia pasti akan  memenuhi jemputanku. Kegemarannya memakan Ubi Rebus yang dicicah dengan  Sambal Tumis menjadi satu kemestian bila ke rumahku. Katanya kita mesti  ingat akar umbi keturunan kita....ingat kesusahan mereka dan dengan itu  sedar akan diri kita....bak lirik lagunya...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center; font-style: italic;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 102, 0);"&gt;andai kasturi hilang harum, &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 102, 0);"&gt;mawar tak berkuntum, &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 102, 0);"&gt;cinta tak bersambung....&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 102, 0);"&gt;biar emas setinggi gunung, &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 102, 0);"&gt;kan ku rebut rimbun ampun, &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;  &lt;span style="font-weight: bold; color: rgb(255, 102, 0);"&gt;rahmat yang Maha Agung&lt;/span&gt;&lt;br /&gt; &lt;div style="text-align: left;"&gt;&lt;br /&gt;  &lt;div style="text-align: left;"&gt;Dalam bahasa mudahnya ialah,  sekiranya apa yang kita miliki kini hilang ke tangan orang lain, maka  kita akan kehilangan segalanya.Peliharalah apa yang kita miliki sekarang  ini dengan memohon rahmat dan keampunan dari Allah Subhanahuwatala.  Bayangkanlah limau kasturi yang hilang wanginya, ia tidak mendatangkan  makna lagi....ia seperti satu benda yang tiada nilainya  lagi.....begitulah juga diri kita!&lt;br /&gt;  &lt;/div&gt;   &lt;/div&gt; &lt;/div&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Bila A'mmar, cucuku dilahirkan,  bersusah payah dia datang untuk manimang cucu kami dan membahasakan  dirinya Tok Mok! Kini A'mmar sudah hampir 2 tahun dan semalam  dapat  bertemu semula dengan Tok Moknya di rumah kami bersarapan pagi bersama   dengan hidangan Ubi Rebus!!&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Tok Mok A'mmar ialah Papa Rock Ramli Sarip!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;object style="background-image: url(&amp;quot;http://i1.ytimg.com/vi/hsMucMe6PII/hqdefault.jpg&amp;quot;);" width="425" height="344"&gt;&lt;param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/hsMucMe6PII?fs=1&amp;amp;hl=en_US"&gt;&lt;param name="allowFullScreen" value="true"&gt;&lt;param name="allowscriptaccess" value="always"&gt;&lt;embed src="http://www.youtube.com/v/hsMucMe6PII?fs=1&amp;amp;hl=en_US" allowscriptaccess="never" allowfullscreen="true" wmode="transparent" type="application/x-shockwave-flash" width="425" height="344"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;/object&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-8812808944882128333?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/8812808944882128333/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/10/ubi-rebus-dan-nyanyian-serambi.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/8812808944882128333'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/8812808944882128333'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/10/ubi-rebus-dan-nyanyian-serambi.html' title='Ubi Rebus dan Nyanyian Serambi....'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-6567520481485566406</id><published>2010-09-14T11:29:00.003+08:00</published><updated>2010-09-14T12:50:50.762+08:00</updated><title type='text'>Salam Aidil Fitri</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TI76_J0kBTI/AAAAAAAAAsY/U3XjT7h_lL8/s1600/Raya+3.jpg"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 166px; height: 124px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TI76_J0kBTI/AAAAAAAAAsY/U3XjT7h_lL8/s320/Raya+3.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5516622556450522418" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Sepanjang bulan Ramadhan, umat Islam berebut-rebut melipatgandakan amal ibadah dengan mengaharapkan ganjaran pahala yang banyak sebagaimana yang dijanjikan Allah SWT. Berebut-rebut mengadakan majlis berbuka puasa dengan menjemput mereka yanmg kurang bernasib baik seperti ibu ibu tunggal, anak-anak yatim dan orang miskin. Sebak hati melihatkan kedaifan mereka. Timbul rasa syukur dengan rezeki yang Allah berikan selama ini. Bersyukurlah dengan rezeki yang melimpah ruah...dapatlah kita mengeluarkan zakat, bersedekah dan berbelanja ke jalan Allah. Semoga Allah menerima usaha murni itu.&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TI77PCyaNgI/AAAAAAAAAsg/vEEGxYhm6gE/s1600/raya+2.jpg"&gt;&lt;img style="float: right; margin: 0pt 0pt 10px 10px; cursor: pointer; width: 155px; height: 116px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TI77PCyaNgI/AAAAAAAAAsg/vEEGxYhm6gE/s320/raya+2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5516622829440349698" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt; Kini kita menyambut Hari Raya Aidil Fitri 1431Hijrah. Tahun ni, adalah kali pertama dalam hidup aku tidak berbelanja besar....ala kadar saja. Mungkin sebab faktur usia. Kuih pun aku tak beli kecuali  dua bungkus kerepek perasa BBQ dari Tanjung Malim. Kuih yang berlambak atas meja di rumah aku tu adalah pemberian para sahabat.....17 jenis semuanya!!! MasyaAllah. Bukan sahaja banyak dan pelbagai tetapi sedap pulak rasanya! Semoga Allah memurahkan rezeki mereka! Sebut pasal baju .....tahun ni keluargaku mengenakan pakaian lama sahaja. Kalau ikutkan hati memanglah nak beli tetapi mestilah berpijak dibumi yang nyata. Pakaian lama yang masih cantik dan muat lagi penuh tergantung dalam almari......takut aku jadi orang yang tamak. Suamiku ada juga menyebut yang aku sudah lama tidak membeli baju baru tapi aku diamkan sahaja. Bagiku cukuplah dahulu...bila perlu nanti, aku belilah!!!&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TI77k140EAI/AAAAAAAAAso/XfVETz1FaHc/s1600/Raya+6.jpg"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 179px; height: 134px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TI77k140EAI/AAAAAAAAAso/XfVETz1FaHc/s320/Raya+6.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5516623203934670850" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Bagiku sambutan Aidil Fitri tidak sehebat aku dan seisi keluarga menyambut Ramadhan. Aku cuba terapkan keindahan dan kebesaran bulan Ramadhan kepada semua ahli keluargaku dengan melakukan pelbagai aktiviti seprti menghadiri kelas-kelas Ilmu Agama, mengaji , ke masjid untuk Solat Tarawwikh dan Qiamulail setiap malam sebelum bersahur. Aku merasa puas melakukan semua itu dan berharap agar kami diberi kekuatan dan semangat untuk meneruskan selama-lamanya. Insyaallah!&lt;br /&gt;  Malam Raya, rumahku di datangi sekumpulan jemaah Masjid untuk bertakbir Raya. Seperti &lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TI79WPsBN9I/AAAAAAAAAsw/a4P2HlM1_fI/s1600/Raya+5.jpg"&gt;&lt;img style="float: right; margin: 0pt 0pt 10px 10px; cursor: pointer; width: 159px; height: 125px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TI79WPsBN9I/AAAAAAAAAsw/a4P2HlM1_fI/s320/Raya+5.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5516625152185546706" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;biasalah, aku yang sememangnya tidak mempunyai pembantu rumah, terpaksa memulakan tugasku lebih awal dari orang lain. Kena kemas rumah, susun hiasan, susun kuih Raya dalam balang, sediakan buah tangan untuk tetamu, masak Kuzi Ayam dan Kuzi Kambing (terima kasih kepada sahabatku  Cikgu Ikram dan isterinya Cikgu Akhtar yang mengajarku), pergi beli roti dan sebagainya...sehinggakan membuat label makanan dan menyusun meja ...semuanya tulang empat kerat inilah yang melakukannya!! aku sendiri pun tak percaya dengan kudrat yan Allah berikan ini. Aku bersyukur kepada Illahi kerana memberi aku kesihatan yang baik, fikiran yang tenang dan kebijaksanaan. NAsib baik rumah kami adalah rumah terakhir....kena tunggu hingga jam 12.20 malam baru sampai dan selesai kemas dapurku tepat jam 2.30 pagi......&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TI7-BvybhNI/AAAAAAAAAs4/wxNw2AwJ_s4/s1600/Raya+8.jpg"&gt;&lt;img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 157px; height: 112px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TI7-BvybhNI/AAAAAAAAAs4/wxNw2AwJ_s4/s320/Raya+8.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5516625899536745682" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Kerana letih yang tidak terhingga, walaupun jam telah kami kunci jam 4.30pagi, kami terjaga jam 6.08pagi. Ketika itulah aku bertanya pada diriku sendiri...adalah sudah alpa aku akan kewajipan kepada Illahi? Adakah aku sudah mula lalai? Adakah amalanku selama Ramadhan tidak diterima? Nauzubillah Min Zalik!!! Itu menakutkan aku! Langsung aku memohon keampunan dariNya dan memohon agar aku tidak lupa dan lalai  lagi. InsyaAllah!!&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TI7-lYFuPYI/AAAAAAAAAtA/9L7WXCJtgvI/s1600/raya+1.jpg"&gt;&lt;img style="float: right; margin: 0pt 0pt 10px 10px; cursor: pointer; width: 175px; height: 131px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TI7-lYFuPYI/AAAAAAAAAtA/9L7WXCJtgvI/s320/raya+1.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5516626511650504066" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Selamat menyambut Hari Raya Aidil Fitri dan Selamat Berpuasa Enam. Rebutlah peluang membuat pahala yang Allah berikan kepada kita untuk Syawal ini....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-6567520481485566406?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/6567520481485566406/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/09/salam-aidil-fitri.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/6567520481485566406'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/6567520481485566406'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/09/salam-aidil-fitri.html' title='Salam Aidil Fitri'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TI76_J0kBTI/AAAAAAAAAsY/U3XjT7h_lL8/s72-c/Raya+3.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-7803019612159218436</id><published>2010-08-23T06:06:00.007+08:00</published><updated>2010-08-23T06:55:07.461+08:00</updated><title type='text'>Kejirananku yang  terbaik!! Alhamdulillah...</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/THGqHNyStYI/AAAAAAAAAsQ/xv8KStbwhJM/s1600/40988_1505584752322_1015365103_31475115_5782067_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/THGqHNyStYI/AAAAAAAAAsQ/xv8KStbwhJM/s320/40988_1505584752322_1015365103_31475115_5782067_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5508370860187235714" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 0, 0);"&gt;Anak-anak yatim dari Rumah Kamariah yang diraikan.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;Bulan Ramadhan al Mubarak ini, Allah berjanji akan memberi kita ganjaran yang berlipat kali ganda. Just for one month...seolah-olah MEGA SALE lah ni. Sepatutnya kita berebut-rebut mengambil peluang ini untuk membuat amal ibadah dan amal kebajikan sebanyak yang boleh.Apa taknya, ustaz kata, pahala yang diberi berlipat kali ganda dan setiap pekerjaan sunat kit di beri pahala amalan fardhu!!! Mengapa kita masih berkhayal? Mengapa kita masih tidk mahu percaya? Mengapa kita mesti waste time for nothing??? Inilah masa untuk kita berubah ke arah kebaikan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kesempatan ini, sahabat jiran tetanggaku yang dikenali sebagai RSSB tidak ketinggalan. Alhamdulillah, Allah menempatkan aku di sebuah kejiranan yang sangat unik, akrab dan bersatu hati. Kami sebtiasa menghidupkan bulan Ramadhan  dengan pelbagai aktiviti seperti bertukar-tukar juadah berbuka, bertadarus dan kerkhatam, iftar dan bertarrawih berjemaah dan sebagainya. Tahun ini kami perhebatkan aktiviti bulan Ramadhan kami dengan memasak bubur lambuk secara bergotong royong yang akan diadakan pada Hari Nuzul Quran bersamaan 27hb Ogos 2010. Pada tarikh yang sama juga akan diadakan Majlis Berkhatam AlQuran bagi mereka yang bertadarus semenjak awal Ramadhan lagi. Alhamdulillah.&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/THGnxokIP5I/AAAAAAAAAr4/32a0ziEkNlQ/s1600/44297_1505582232259_1015365103_31475086_3525424_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/THGnxokIP5I/AAAAAAAAAr4/32a0ziEkNlQ/s320/44297_1505582232259_1015365103_31475086_3525424_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5508368290395209618" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 0, 0);"&gt;Jelas keakraban kejirananku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;Semalam, kami mengadakan Majlis Iftar dan Solat Tarrawikh berjemaah bersama 50 orang anak-anak yatim dan 10 orang ibu-ibu tunggal! Majlis dimulakan dengan bacaan ayat-ayat suci alQuran oleh seorang doktor muda yang hafiz dan merupakan anak lelaki kepada salah seorang dari ahli jawatankuasa penganjur majlis tersebut. Beliau membaca Surah AlBaqarah Ayat 182 hingga 186! Sejuk hati mendengar bacaannya. Ini sangat bagus untuk anak-anak remaja kami kerana ia akan menyedarkan mereka bahawa apa saja boleh dicapai jika ada kemahuan. Kamu boleh menjadi seorang yang hafaz AL Quran tetapi dalam masa yang sama memegang jawatan yang penting dalam apa juga bidang yang diceburi....Better late than never! Yang penting ada keinginan dan usaha yang gigih.&lt;span style="text-decoration: underline;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/THGoRjVIpwI/AAAAAAAAAsA/LLTTCd87XnU/s1600/44450_1505586512366_1015365103_31475132_283385_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 214px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/THGoRjVIpwI/AAAAAAAAAsA/LLTTCd87XnU/s320/44450_1505586512366_1015365103_31475132_283385_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5508368838745958146" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 0, 0);"&gt;Ibu-ibu tunggal beratur untuk menerima sedikit cenderahati dari RSSB dan ahli-ahlinya.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;Solat Maghrib, Isyaq dan Tarrawikh berjemaah diimamkan oleh Ustaz Farid Ravi. Masyaallah, bacaanya menyusuk kalbu!! Selepas solat Isyaq, Ustaz telahmemberi sedikit tazkirah tentang kebesaran bulan Ramadhan. Nampaknya semua khusyuk mendengar ceramah ringkas beliau. Terima kasih Ya Ustaz!! Sem oga Allah menerima usaha muni kami ini.&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/THGnQ3MyWkI/AAAAAAAAArw/_3l3sc8iDNc/s1600/44297_1505582192258_1015365103_31475085_2795809_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/THGnQ3MyWkI/AAAAAAAAArw/_3l3sc8iDNc/s320/44297_1505582192258_1015365103_31475085_2795809_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5508367727388154434" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 0, 0);"&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt; Khusyuk mendengar ceramah ringkas oleh Ustaz Farid Ravi.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 0, 0);"&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-7803019612159218436?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/7803019612159218436/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/08/kejirananku-yang-terbaik-alhamdulillah.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/7803019612159218436'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/7803019612159218436'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/08/kejirananku-yang-terbaik-alhamdulillah.html' title='Kejirananku yang  terbaik!! Alhamdulillah...'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/THGqHNyStYI/AAAAAAAAAsQ/xv8KStbwhJM/s72-c/40988_1505584752322_1015365103_31475115_5782067_n.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-375058026821964953</id><published>2010-08-18T23:14:00.003+08:00</published><updated>2010-08-19T10:06:39.785+08:00</updated><title type='text'>Perniagaan yang rugi.......???</title><content type='html'>Baru-baru aku menghadiri satu majlis ilmu dan antar pengisiannya ialah 5 perkara ghaib yang manusia tidak akan tahu kecuali Allah iaitu....&lt;br /&gt;1....Hari Qiamat&lt;br /&gt;2....Hari Hujan&lt;br /&gt;3....Kandungan seorang ibu&lt;br /&gt;4....Rezeki yang masuk dan keluar&lt;br /&gt;5....Tempat kematian kita&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cuba baca&lt;span style="color: rgb(255, 0, 0);"&gt; Surah Luqman Ayat 34.&lt;/span&gt;...maksudnya dalam bahasa Inggeris...&lt;br /&gt;Surely Allah is He with Whom is the &lt;span style="color: rgb(255, 255, 51);"&gt;knowledge of the hour.&lt;/span&gt; and &lt;span style="color: rgb(255, 255, 51);"&gt;He sends down the rain&lt;/span&gt; and &lt;span style="color: rgb(255, 255, 51);"&gt;He knows what is in the wombs&lt;/span&gt;; and no one knows &lt;span style="color: rgb(255, 255, 51);"&gt;what he shall earn on the morrow&lt;/span&gt;; and no one knows in &lt;span style="color: rgb(255, 255, 51);"&gt;what land he shall die&lt;/span&gt;; surely Allah is knowing, Aware.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semalam cuaca sangat panas. Sepanjang hari aku tersenyum dan tersengih mengenangkan  kain baju yang dicuci awal pagi di jemuran pasti akan kering garing. Mula aku membayangkan bertapa wanginya kain baju tu dan bertapa cantiknya hasil lipannya nanti...mmmmmmm.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam kesibukan menyediakan juadah berbuka puasa, sesekali mataku tersilau dek cahaya matahari, bajuku dibasahi peluh.....panas betul. Maklumlah wet kitchen aku di luar rumah, berataplah tapi tidak berdinding. Open airlah katakan.  But I really like it!  Sambil memasak, biasalah tumpuan diberi sepenuhnya pada aktiviti terkini sehinggalah selesai tugasku. Kemudian ku pun kunci pintu dapur dan bergegas ke kamarku di tingkat atas untuk membersihkan diri dan bersedia untuk berbuka bersama keluarga dan tetamu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selesai berjemaah Maghrib bersama suami, aku berkemas pula untuk ke masjid. Ada pulak sahabat yang nak ikut serta, jadi kami perlu keluar rumah lebih awal. Azman anakku ke masjid lain. Tak kisahlah asalkan dia nak solat Tarawwikh. Alhamdulillah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah hampir selesai solat Tarawwikh, baru aku teringat tentang kain baju di belakang rumah. Hilang sekejap konsentrasiku! Aku lupa nak angkat kain baju yang dah kering garing tadi. Lepas salam aje aku piun bergegas keluar dari masjid...hujanlah pulak!!! Terlopong mulutku...Aku katakan kepada suamiku yang hari ini perniagaanku rugi!  Suamiku kata, Allah nak beri pahala lebih tu....sejuk sikit rasa hati tapi ,mulutku asyik membilang-bilang tentang kerugian itu hingga suamiku menegur. dengan lembut. Terdiam aku!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku akur dengan percaturan Allah ini. Aku pasti ada sebab disebaliknya. Teringatlah pulak cerita pendekar Bujang Lapuk.....dialognya berbunyi,"Ani.....angkat jemuran...hari nak hujan...." Hehehehehhe.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa pun, kain baju tu perlu dicuci semula.....padan muka aku!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-375058026821964953?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/375058026821964953/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/08/adalah-aku-kufur-nikmat.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/375058026821964953'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/375058026821964953'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/08/adalah-aku-kufur-nikmat.html' title='Perniagaan yang rugi.......???'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-3994519331580012391</id><published>2010-07-30T11:04:00.004+08:00</published><updated>2010-07-30T12:06:40.992+08:00</updated><title type='text'>Lagi belajar lagi banyak yang tak tahu?</title><content type='html'>Syukur Alhamdulillah, kalau dipanjangkan umur, InsyaAllah kita akan menyambut bulan yang paling mulia dan penuh dengan keberkatan, bulan yang menjanjikan pelbagai ganjaran, di mana pada bulan ini, sekiranya manusia itu tahu akan kebesarannya, pasti akan meminta Allah Ramadhan sepanjang tahun seumur hidup!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itulah kehebatan bulan Ramadhan. Semasa kecil dulu, semasa muda dahulu, semasa kehidupan untuk duniawi sahaja dahulu, yang kita tunggu-tunggukan adalah bulan Syawal. Sibuklah ibubapa kita membeli belah untuk persiapan Raya. Ada yang sanggup bergolok bergadai untuk tujuan memeriahkan lagi suasana hari lebaran.  Masing-masing bersungguh-sungguh membuat persiapan dari pakaian, hiasan ryumah sehinggalah ke kuih muih. Kerana kesibukan itulah, kita lupa dan lali untuk membuat amal ibadah yang lebih di bulan puasa. Kadang-kadang, atas tipisnya iman, semasa sibuk membakar kuih dan membeli belah, puasa pun sanggup dibatalkan. Usahkan itu, solat Tarawwih juga dipandang ringan. Ceteknya iman kita. Ternyata itu kesilapan yang jelas kita lakukan kerana kurang ilmu. Bukan disengajakan, cuma tidak diberatkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi sekarang kefahaman tentang agama kian mendalam. Kalau di Shah Alam, tempat tinggalku ini, celik saja mata di waktu pagi, jenguklah di mana-mana surau, madrasah, pusat belia dan masjid, pasti ada kelas agama yang diberi secara percuma kepada masyarakat di sini.&lt;br /&gt;Banyak pelajaran yang diajar dan disampaikan oleh Ustaz-ustaz yang hebat-hebat belaka. Pokok pangkalnya, mahu atau tidak mahu. Banyaklah persoalan tentang hidup, mati, sejarah agama berlandaskan Al Quran dan Hadis disampaikan kepada para jemaah. Lagi banyak kita pelajari, sebenarnya lagi banyak yang kita tidak ketahui. Sebab itulah Islam mengalakkan kita mencari ilmu. Biar miskin harta, jangan miskin ilmu!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malangnya, yang datang belajar hanyalah dikalangan suri-suri rumahtangga, ibu-ibu dan juga nenek-nenek dan para lelaki yang hadir adalah terdiri dari mereka yang  yang sudah pencen! Sepatutnya anak-anak mudalah patut menghadirinya kerana perjalanan hidup mereka masih panjang lagi. Bila ilmu sudah penuh di dada, maka penyakit masyarakat yang menular sekarang pasti akan dapat dibendung. InsyaAllah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kesilapan dan tindakan yang mengikut hawa nafsu dikalangan generasi muda sekarang adalah kerana muflis ilmu agama. Bagi mereka, apa yang dilakukan adalah urusan mereka. Sebab itulah tanpa segan silu melakukan pelbagai perkara mungkar. Jangan sekali-kali menyalahkan ibu bapa, guru, media dan sebagainya setelah terjebak dan jatuh tersungkur. Lihatlah diri sendiri, nilailah diri sendiri dan buatlah pilihan yang bijak untuk diri sendiri. Kembalilah kepada agama dan rujuklah pada AlQuran dan Hadis tetapi mestilah berguru. Mencari ilmu mesti ada guru yang mengajar kerana guru akan mengupas dan memberi penerangan tentang isi pelajaran serta menjelaskan maksud disebalik ayat-ayat yang dibaca. Kembalilah ke pangkal jalan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-3994519331580012391?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/3994519331580012391/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/07/lagi-belajar-lagi-banyak-yang-tak-tahu.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3994519331580012391'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3994519331580012391'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/07/lagi-belajar-lagi-banyak-yang-tak-tahu.html' title='Lagi belajar lagi banyak yang tak tahu?'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-2870371876915170727</id><published>2010-07-16T12:34:00.013+08:00</published><updated>2010-07-19T23:43:55.662+08:00</updated><title type='text'>My three pads......mmmmmmm.............</title><content type='html'>Bukan ketandusan idea, bukan tak ada cerita..bukan...bukan...bukannnn! Tetapi sejak akhir-akhir ni banyak sangat perkara yang berlaku dalam satu masa dan perlu ditangani satu persatu mengikut masa dan waktu yang tertentu. ALhamdulillah selesai sudah....kini masa untukku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa cerita? Yang terkini ialah hadiah-hadiah Hari Lahir, Hari Ibu, Hari Guru dan Hari Buruh yang ku terima dari suami, anak-anak dan menantuku....Kesemuanya yang memang aku suka dan sangatlah berguna ...untuk sensasi lagi ...... yang kuimpikan! Hahahahhaha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Azman belikan aku  Notebook  lap pad yang berserta dengan kipas dan pembesar suara yang canggih keluaran Logitech! Wah meriah aku menggunakannya! Tak sibuk lagi nak menungging-nunggingkan Notebook tu supaya tidak panas bahagian bawahnya. Thank You Angah. Just love it. He sent it all the way from Melbourne....by post!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TEGqFPitK2I/AAAAAAAAArA/MqdSqVa5qaI/s1600/IMG_3004.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 167px; height: 223px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TEGqFPitK2I/AAAAAAAAArA/MqdSqVa5qaI/s320/IMG_3004.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5494860027416882018" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 153);"&gt;My Logitech Notebook lap pad.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;Hana dan suaminya Asim pulak tahu kegemaran masa lapangku ialah melukis...bukanlah pandai sangat tapi boleh dikatakan terrorlah jugak....hahahahha. Satu hari mereka ke Plaza  Low Yatt dan belikan aku Sketch Pad.....wow best betul. Now I can draw as much as like without dirtying my fingers!! Already managed to draw a few and so happy about it. Thanks to this lovely couple, I'm loving it!!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TEHmV0c7yJI/AAAAAAAAArY/6uolXWEygNM/s1600/IMG_3007.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 257px; height: 193px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TEHmV0c7yJI/AAAAAAAAArY/6uolXWEygNM/s320/IMG_3007.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5494926282900359314" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 153);"&gt;My Sketch Pad&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 153);"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TD_shG5Am_I/AAAAAAAAAqw/DBsYYlTduK4/s1600/Mak+n+Amai+on+Cali+02+frame.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 207px; height: 294px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TD_shG5Am_I/AAAAAAAAAqw/DBsYYlTduK4/s320/Mak+n+Amai+on+Cali+02+frame.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5494370123944860658" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt;Hasil lukisan menggunakan Sketch Pad&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 255, 51);"&gt;(Ibu Mertuaku bersama Aik Iparnya di Melaka)&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;My nephew Azlan just came back from the States. My darling hubby asked hime to buy a 64G Ipad which cost him abou USD900!  Here in  Malaysia the price is around RM4800.00! It's a wonderful gadget, friendly user, lasting battery (10 hours!), light dan I'm one of the few to use it !! Thank you dear hubby. I will use it to the maximum!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TERyC2bDHQI/AAAAAAAAArg/nwQRexExs_g/s1600/iPad.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 164px; height: 219px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TERyC2bDHQI/AAAAAAAAArg/nwQRexExs_g/s320/iPad.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5495642838593117442" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(0, 0, 153);"&gt;My iPad&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;So...you can imagine the time that I spent everyday playing with my newfound toys! That is the reason for not blogging. But besides  that I have loads of activities to handle and fulfil. Just hope everything will be OK and my life will be back to normal! InsyaAllah!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TD_t0GdKcRI/AAAAAAAAAq4/P7w-9VFiroE/s1600/Kucing.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 260px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TD_t0GdKcRI/AAAAAAAAAq4/P7w-9VFiroE/s320/Kucing.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5494371549757206802" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);"&gt;Hasil lukisan menggunakan Sketch Pad&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TD_t0GdKcRI/AAAAAAAAAq4/P7w-9VFiroE/s1600/Kucing.jpg"&gt;&lt;span style="font-size:78%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-2870371876915170727?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/2870371876915170727/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/07/my-three-padsmmmmmmm.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/2870371876915170727'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/2870371876915170727'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/07/my-three-padsmmmmmmm.html' title='My three pads......mmmmmmm.............'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TEGqFPitK2I/AAAAAAAAArA/MqdSqVa5qaI/s72-c/IMG_3004.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-552552358552452504</id><published>2010-06-13T00:17:00.003+08:00</published><updated>2010-06-13T00:25:03.440+08:00</updated><title type='text'>Jom kita Karaoke bersama...itu pun Kalau OK!!</title><content type='html'>&lt;object style="background-image: url(http://i1.ytimg.com/vi/07JtbP5sFLw/hqdefault.jpg);" height="344" width="425"&gt;&lt;param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/07JtbP5sFLw&amp;amp;hl=en_US&amp;amp;fs=1"&gt;&lt;param name="allowFullScreen" value="true"&gt;&lt;param name="allowscriptaccess" value="always"&gt;&lt;embed src="http://www.youtube.com/v/07JtbP5sFLw&amp;amp;hl=en_US&amp;amp;fs=1" allowscriptaccess="never" allowfullscreen="true" wmode="transparent" type="application/x-shockwave-flash" height="344" width="425"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;/object&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-552552358552452504?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/552552358552452504/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/06/kerna-terpaksa-francisca-peter.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/552552358552452504'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/552552358552452504'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/06/kerna-terpaksa-francisca-peter.html' title='Jom kita Karaoke bersama...itu pun Kalau OK!!'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-4575369039363632671</id><published>2010-06-12T23:32:00.003+08:00</published><updated>2010-06-13T00:11:51.650+08:00</updated><title type='text'>Ditelan mati Mak, diluah mati Bapak!</title><content type='html'>Ditelan mati mak diluah mati bapak..itulah yang aku tanggung sekarang. Not an easy decision to make but I have to make a choice. Yang satu anak dan yang satu sahabat  yang juga jiranku......&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sudah dua bulan anak dan menantuku merancang untuk membawa dua keluarga sebelah Shah Alam dan sebelah Alor Setar untuk bercuti bersama di Pulau Langkawi. Tujuannya ialah untuk mengeratkan lagi silaturrahim antara kedua keluarga ini. Tarikh pertama dipilih, tetapi Pak Ali ada tugasan yang tak dapat dielakkan. Jadi tarikh pertama ditangguhkan. Kemudian, tarikh kedua dipilih, tetapi Shakir pulak ke Turki, tangguh lagi....Kesian budak-budak tu. Kali ketiga, diputuskan pada 25, 26 dan 27 Jun memandangkan semua orang ada kelapangan pada waktu itu. tetapi seperti biasa, sejak dari awal dibuat rancangan, suamiku memang tidak dapat pergi bersama. Itu amat kami faham dan anak-anak pun menerima hakikatnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi, tarikh ini juga menyebabkan aku di dalam dilema. Rancangan anak-anak yang murni itu terpaksa aku timbangkan kerana pada 26 Jun, sahabatku yang merupakan jiran kembar rumahku dan juga ahli G15, telah merancang untuk mengadakan sambutan Hari Lahir bersama beberapa orang ahli yang lain. Tarikhnya sudah di tetapkan, tempatnya sudah di tempah, aku pulak sebagai ketua G15, serba salah dibuatnya! Tapi aku terpaksa membuat pilihan walaupun akan mengecewakan satu pihak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaupun tidak kusebutkan disini, yang mana pilihanku, I have made up my mind! But I will try my very best to please  both party. Ibarat menarik  rambut dari tepung. Rambutnya tercabut  dan tepungnya tidak tumpah!!  Win, win situation.......&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Fahamilah pendirianku hendaknya!  Maafkanlah aku.....kerana aku terpaksa!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;    &lt;br /&gt;                                                                        &lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(0, 0, 153); font-weight: bold;font-family:georgia;font-size:100%;"  &gt;KERANA TERPAKSA &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center; font-style: italic; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;oleh &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;h1 style="text-align: center; font-style: italic; color: rgb(0, 0, 153);"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;FRANCISCA PETER&lt;/span&gt;&lt;/h1&gt; &lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 0); font-style: italic;"&gt;Kerna terpaksa aku melangkah pergi&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 0); font-style: italic;"&gt;Kerna terpaksa ku turut kata hati&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 0); font-style: italic;"&gt;Gementar tubuhku dengan keputusan ini&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 0); font-style: italic;"&gt;Biarpun pedih ku teruskan jua&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 0); font-style: italic;"&gt;Di antara kita mengapa ada dia&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 0); font-style: italic;"&gt;Biarpun hanya kawan biasa&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 0); font-style: italic;"&gt;Tapi ku rasa berlainan caranya&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 0); font-style: italic;"&gt;Hingga mencakar perasaanku&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 0); font-style: italic;"&gt;Terpaksaku&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 0); font-style: italic;"&gt;Terpaksaku membuat pilihan&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 0); font-style: italic;"&gt;Mengundurkan diri untuk kebahagiaanmu&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 0); font-style: italic;"&gt;Kerna terpaksa aku rela sendiri&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 0); font-style: italic;"&gt;Kerna terpaksa lalu aku menangis&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 0); font-style: italic;"&gt;Tertutup hatiku untuk bercinta lagi&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 204, 0); font-style: italic;"&gt;Tidak ku tahu bila kan terbuka&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-4575369039363632671?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/4575369039363632671/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/06/ditelan-mati-mak-diluah-mati-bapak.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4575369039363632671'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4575369039363632671'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/06/ditelan-mati-mak-diluah-mati-bapak.html' title='Ditelan mati Mak, diluah mati Bapak!'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-359252889536643441</id><published>2010-06-09T11:10:00.001+08:00</published><updated>2010-06-09T11:15:02.507+08:00</updated><title type='text'>Music Alone Shall Live.......Keroncong!!</title><content type='html'>&lt;span style="font-style: italic;"&gt;What a wonderful evening when good friends got together  and sharing the same interest! You can never ask for more! My husband and I along with Nora and three more couples&lt;/span&gt; &lt;span style="font-style: italic;"&gt;went to KLCC Phillharmonic Hall to experience a life show of Keroncong Kasih Menyusur Zaman. It was our first..I mean with the Keroncong! &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;What is Keroncong? &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-family:Arial,Helvetica;" &gt;Keroncong originated and developed in Java with great Portuguese influence using the ukelele and other stringed instruments. It was brought to Malaysia from Java in the 15th century. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:Arial,Helvetica;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;In its original form, it consisted of songs sung with the accompaniment of the Indian &lt;/span&gt;&lt;a style="font-style: italic;" href="http://www.musicmall-asia.com/malaysia/instruments/sitar.html"&gt;sitar&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;, the &lt;/span&gt;&lt;a style="font-style: italic;" href="http://www.musicmall-asia.com/malaysia/instruments/rebab.html"&gt;rebab&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt; or bowed chordaphone, the &lt;/span&gt;&lt;a style="font-style: italic;" href="http://www.musicmall-asia.com/malaysia/instruments/seruling.html"&gt;suling&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt; or bamboo flute, the &lt;/span&gt;&lt;a style="font-style: italic;" href="http://www.musicmall-asia.com/malaysia/instruments/gendang.html"&gt;gendang&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;, &lt;/span&gt;&lt;a style="font-style: italic;" href="http://www.musicmall-asia.com/malaysia/instruments/kenong.html"&gt;kenong&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt; and &lt;/span&gt;&lt;a style="font-style: italic;" href="http://www.musicmall-asia.com/malaysia/instruments/saron.html"&gt;saron&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt; of the &lt;/span&gt;&lt;a style="font-style: italic;" href="http://www.musicmall-asia.com/malaysia/classical/gamelan.html"&gt;gamelan&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt; ensemble, and a &lt;/span&gt;&lt;a style="font-style: italic;" href="http://www.musicmall-asia.com/malaysia/instruments/gong.html"&gt;gong&lt;/a&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;. Today, these instruments are sometimes replaced by the guitar (for sitar), violin (for rebab), modern flute, cello (which takes on the role of the gamelan instruments) and the bass (which substitutes the gong). Modern keroncong groups may even include the accordian and the vibraphone to add extra colour. The vocals however still remain traditional, based mainly on the Javanese pelog or slendro scales. Keroncong style music is also found among the repertoire of nationalistic Malaysian songs, as well as modern day pop-influenced tunes. (www.musicmall_asia.com/malaysia/syncretic.html).&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;The singers played an important role in Keroncong. We were entertained by the evergreen singer Dato Yusni Hamid, Adila, Bob Yusof and Jamilah Abu Bakar. Their voice ...shall I say ..like the stream flowing......just Superb! They were accompanied by the Petronas Performing Arts Group. Well done!!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;I was surprised to see that all seats were taken. Tickets were sold out! But majority, those who came to the show were people who grew up with the songs...know what I mean? No doubt  young people, youngsters and children were there too. It's good actually...so we know that in future, Keroncong will still be sung and enjoyed.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;                                      &lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(0, 204, 204);"&gt; All things shall parish from under the sky.   &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(0, 204, 204);"&gt;              Music alone shall live....&lt;br /&gt;Music alone shall live.......&lt;br /&gt;Music alone shall live.....&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(0, 204, 204);"&gt;                                                        Never shall die.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;This is the wording from a Girl Guide collection of songs which I learnt when I was a training teacher and I hope Keroncong will never ever  die for the next generation to enjoy,Let's sing along with Dato Yusni Hamid.....Di Wajahmu Kulihat bulan.......&lt;br /&gt;let&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;object style="background-image: url(http://i2.ytimg.com/vi/y7jquDDRFg0/hqdefault.jpg);" height="295" width="480"&gt;&lt;param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/y7jquDDRFg0&amp;amp;hl=en_US&amp;amp;fs=1"&gt;&lt;param name="allowFullScreen" value="true"&gt;&lt;param name="allowscriptaccess" value="always"&gt;&lt;embed src="http://www.youtube.com/v/y7jquDDRFg0&amp;amp;hl=en_US&amp;amp;fs=1" allowscriptaccess="never" allowfullscreen="true" wmode="transparent" type="application/x-shockwave-flash" height="295" width="480"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;/object&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-359252889536643441?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/359252889536643441/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/06/yusni-hamid-di-wajahmu-kulihat-bulan.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/359252889536643441'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/359252889536643441'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/06/yusni-hamid-di-wajahmu-kulihat-bulan.html' title='Music Alone Shall Live.......Keroncong!!'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-6452358791123158959</id><published>2010-06-07T15:29:00.007+08:00</published><updated>2010-06-07T16:55:11.595+08:00</updated><title type='text'>Semalam bersama anak-anak Tahfiz</title><content type='html'>Kefahamanku tentang jihad dahulu sangatlah cetek. Bagiku berjihad hanya bagi mereka yangberperang menegakkan agama Islam. Luas dari itu maksudnya. Segala apa usaha yang kita lakukan untuk agama kita samada dalam bentuk fizikal atau mental sekali pun, itu adalah jihad.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TAyxayIe_lI/AAAAAAAAAps/TaWXjSZEV6Q/s1600/IMG_1307.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 192px; height: 144px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TAyxayIe_lI/AAAAAAAAAps/TaWXjSZEV6Q/s320/IMG_1307.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5479949920295124562" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Pada 5 dan 6 Jun baru-baru ini, setelah berbulan-bulan merancang, Nur Sahabat akhirnya dapat juga membawa 111 anak-anak dari Maahad Tahfiz Wal Qiraat , Jeram mengikuti satu program Motivasi di Pantai Remis, Selangor. 57 anak perempuan dan 54 lelaki. 8 orang guru turut serta dalam kem motovasi ini yang kami namakan "I want to be a successful Hafiz and Hafiza". Tarikh itu sengaja dipilih kerana ia adalah permulaan cuti persekolahan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tan Sri Abdul Aziz bin Yusof, Pengerusi SPRM telah bermurah hati meluangkan masa merasmikan program ini. Antara isi ucapan beliau ialah untuk melihat potensi diri masing-masing dan sentiasa bersikap positif serta bekerja keras untuk mencapai cita-cita. Anak-anak juga diberi peringatan bahawa setakat menjadi Hafi z sahaja tidak akan mencukupi untuk mengharungi hidup di masa depan kerana dunia kini kian mencabar. Terima kasih diucapkan kepada Yang Berbahagia Tan Sri.&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TAywILZ7QqI/AAAAAAAAApk/Qu7xoapw3ag/s1600/IMG_1264.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 141px; height: 188px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TAywILZ7QqI/AAAAAAAAApk/Qu7xoapw3ag/s320/IMG_1264.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5479948501150024354" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Permainan dalaman dan luaran di jalankan sepenuhnya oleh Hikers Climbers. Permainan-permainan yang disediakan sagat mencabar minda dan anak-anak diminta bekerja dalam kumpulan. Setiap kumpulan punya ketua masing-masing. Anak-anak lelaki dan perempuan diasingkan dalam semua aktiviti suoaya tidak melanggar tatasusila mereka sebagai pelajar Tahfiz. Namun, sebagai remaja normal, mereka sangat teruja dengan permainan-permainan tersebut. Tahniah Hikers Climbers yang diketuai oleh Abang Apit dan terima kasih atas sumbangan tenaga kalian menjayakan program ini.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TAyvhR3kOVI/AAAAAAAAApc/ymQQyscrn1I/s1600/IMG_1334.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 184px; height: 246px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TAyvhR3kOVI/AAAAAAAAApc/ymQQyscrn1I/s320/IMG_1334.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5479947832870058322" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Anak lelaki di tempatkan di dorm dan anak perempuan di unit apartment. Sepanjang dua hari satu malam di sana, anak-anak diberi 7 kali  makan. Wow...dan lauk pauk yang disediakan sangat sedap khasnya Sambal Belacannya yang meletup tuuu.  Terima kasih kepada Datin Shima dan Datuk Hanif  sebagai tuanpunya pusat latihan Warisan Sembilang dan Efa pekerja mereka  kerana berjaya membuat kami semua rasa selesa dan kenyang!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anak-anak angkatku Syed Naquib dan Haidar Ihsan turut menyumbang tenaga mereka dengan menceritakan pengalaman mereka sebagai pelajar tahfiz di South Africa sejak berumur 13 tahun dan ketika itu sudah pun berjaya menghafaz 22 Juzuk! MasyaAllah! Kini Naquib bekerja dengan abangnya dan baru saja berumahtangga dan Haidar meneruskan pelajarannya di UIA. Oleh kerana mereka kurang fasih dalam Bahasa Melayu maka suamiku menterjemahkan isi penyampaian mereka malam itu. Antara yang dinasihatkan mereka ialah untuk terus menghafaz dan tanam dalam diri mereka untuk menjadi Hafiz dan Hafiza yang berjaya. Untuk itu, anak-anak tahfiz diingatkan supaya  fasih dalam bahasa Inggeris juga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Harapan Nur Sahabat agar program ini dapat menyedarkan anak-anak  tahfiz bahawa dunia sebagai seorang Hafiz dan Hafiza tidak sesempit yang kita fikirkan. Tidak semestinya apabila habis belajar nanti, mereka hanya boleh jadi Iman, Kadhi, Pensyarah, Guru dan sebagainya sahaja malah menjadi seorang Akauntan, Peguam, Ahli Perniagaan, Ahli Sains, Ahli Ekonomi dan sebagainya. Kita hanya berusaha untuk membantu anak-anak ini memajukan diri. Daripada memberi mereka wang dan pakaian yang lazim diberikan kepada mereka, kami berikan mereka permainan untuk menjana minda mereka menjadi orang yang lebih posiitif. Ibarat kata Confucious...Kalau kita berikan Ikan, dia akan kenyang sahaja tetapi jika kita memberi dia joran, makan dia akan menangkap ikan selamanya....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-6452358791123158959?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/6452358791123158959/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/06/kefahamanku-tentang-jihad-dahulu.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/6452358791123158959'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/6452358791123158959'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/06/kefahamanku-tentang-jihad-dahulu.html' title='Semalam bersama anak-anak Tahfiz'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TAyxayIe_lI/AAAAAAAAAps/TaWXjSZEV6Q/s72-c/IMG_1307.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-3817044519382044368</id><published>2010-06-01T16:58:00.010+08:00</published><updated>2010-06-01T18:27:51.573+08:00</updated><title type='text'>No....no...no....Don't die...don't die!</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TATdZB9-pMI/AAAAAAAAAoc/ph3wO5mKMQ8/s1600/MNIK2.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 119px; height: 171px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TATdZB9-pMI/AAAAAAAAAoc/ph3wO5mKMQ8/s320/MNIK2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5477746468884227266" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(204, 0, 0);"&gt;No...no...no...Don't die...don't die......&lt;/span&gt;you will never forget this film because of this line......so short but so meaningful.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;It's a film about a man with Autistic Disorder. This film is directed by Karan Johar and produced by Gauri Khan. Shahrukh Khan and Kajol were reunited in this beautiful film after nine years. Their last film together was Kabhi Khushi Kabhie Gham which was a heat in 2001!!&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;img src="file:///C:/DOCUME%7E1/freelee/LOCALS%7E1/Temp/moz-screenshot-8.png" alt="" /&gt; ( Check this out in Wikipedia)&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;I was  in a bus ride towards Pangkor Island when this film was played on screen. I'm not a Hindustani film die hard fan but I was so engrossed watching this particular one. As usual, they used beautiful dialogues and every word touched your heart. Hindustani films are well known of their good looking actor and actress who kept on changing clothings,  picturesque scenary,  lots and lots of songs and dancing and not to forget...the train!!! But not in this film....absolutely different. It focused on the dialogues and the character building especially by the leading actor, Sharukh Khan. It's all about hope, happiness and humanity.  This story told us about the world and how  people look into a religion in a very narrow minded way . How sad.....We should always believe that no religion in this world teach us to be a bad person....NONE!!&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TATdkqKWClI/AAAAAAAAAok/hHBFVdcb2FI/s1600/MNIK1.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 111px; height: 124px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TATdkqKWClI/AAAAAAAAAok/hHBFVdcb2FI/s320/MNIK1.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5477746668652071506" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0); font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;My name is Khan&lt;/span&gt; lasted for 161 minutes. Now I know another way of killing time is by  watching a Hindustani film!  Those who haven't watch this film, do it soonest. It's worth watching. I should thank Lia from MERS for buying the original ( with the inverted comma "....") VCD....hahhahahha.&lt;br /&gt;&lt;img src="file:///C:/DOCUME%7E1/freelee/LOCALS%7E1/Temp/moz-screenshot-4.png" alt="" /&gt;&lt;img src="file:///C:/DOCUME%7E1/freelee/LOCALS%7E1/Temp/moz-screenshot-5.png" alt="" /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-3817044519382044368?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/3817044519382044368/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/06/nononodont-diedont-die.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3817044519382044368'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3817044519382044368'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/06/nononodont-diedont-die.html' title='No....no...no....Don&apos;t die...don&apos;t die!'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TATdZB9-pMI/AAAAAAAAAoc/ph3wO5mKMQ8/s72-c/MNIK2.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-6477654935059355954</id><published>2010-05-29T07:13:00.003+08:00</published><updated>2010-05-30T01:17:22.466+08:00</updated><title type='text'>...A tribute to MERS...</title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;GEMURUH&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;"&gt; Nyanyian: Faizal Tahir&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila bertalu rentak dikalbu&lt;br /&gt;Hasrat yang tersirat semakin kuburu&lt;br /&gt;Bila bergema laungan gempita&lt;br /&gt;Harapan bernyala nadiku berganda&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Gemuruh jiwa semangat membara&lt;br /&gt;Dari puncak ingin ke angkasa&lt;br /&gt;Berkalungkan bintang berkelipan&lt;br /&gt;Menyerlah jauh dari yang biasa&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila bertalu rentak dikalbu&lt;br /&gt;Hasrat yang tersirat semakin kuburu&lt;br /&gt;Bila bergema laungan gempita&lt;br /&gt;Harapan bernyala nadiku berganda&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Gemuruh jiwa semangat membara&lt;br /&gt;Dari puncak ingin ke angkasa&lt;br /&gt;Berkalungkan bintang berkelipan&lt;br /&gt;Menyerlah jauh dari yang biasa&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ungkapan ini bukan sekadar bermimpi&lt;br /&gt;Segalanya pasti kan terbukti nanti&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Gemuruh jiwa semangat membara&lt;br /&gt;Dari puncak ingin ke angkasa&lt;br /&gt;Berkalungkan bintang berkelipan&lt;br /&gt;Menyerlah jauh dari yang biasa&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Gemuruh jiwa semangat membara&lt;br /&gt;Dari puncak ingin ke angkasa&lt;br /&gt;Berkalungkan bintang berkelipan&lt;br /&gt;Menyerlah jauh dari yang biasa&lt;br /&gt;Menyerlah jauh dari yang biasa&lt;br /&gt;&lt;object style="background-image: url(http://i2.ytimg.com/vi/5UqJ0IpZuyQ/hqdefault.jpg);" height="344" width="425"&gt;&lt;param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/5UqJ0IpZuyQ&amp;amp;hl=en_US&amp;amp;fs=1"&gt;&lt;param name="allowFullScreen" value="true"&gt;&lt;param name="allowscriptaccess" value="always"&gt;&lt;embed src="http://www.youtube.com/v/5UqJ0IpZuyQ&amp;amp;hl=en_US&amp;amp;fs=1" allowscriptaccess="never" allowfullscreen="true" wmode="transparent" type="application/x-shockwave-flash" height="344" width="425"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;/object&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-6477654935059355954?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/6477654935059355954/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/tribute-to-mers.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/6477654935059355954'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/6477654935059355954'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/tribute-to-mers.html' title='...A tribute to MERS...'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-4935154613837773124</id><published>2010-05-27T23:48:00.005+08:00</published><updated>2010-05-28T17:14:40.873+08:00</updated><title type='text'>Never say No.....</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_-HUV5x3uI/AAAAAAAAAoE/cHKnhSBLyAM/s1600/IMG_0486.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_-HUV5x3uI/AAAAAAAAAoE/cHKnhSBLyAM/s320/IMG_0486.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5476244455452434146" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Being a full time housewife doesn't  stop me from enjoying my life and having a time for myself and doing things that I like.  For as long as you know who you are, behave accordingly, be nice to everybody, nothing can ever stop you from doing things that you like. I was working before for so many years and attended many courses and trainings indoors and outdoors....but that was 24 years ago! I even conducted trainings for my fellow teachers and felt good when everyone enjoyed themselves. Well, what more can you ask. Money can never buy satisfaction!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_-F-jiYn1I/AAAAAAAAAn8/XnlaaNGA1Us/s1600/IMG_0636.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 257px; height: 193px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_-F-jiYn1I/AAAAAAAAAn8/XnlaaNGA1Us/s320/IMG_0636.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5476242981643657042" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;I just came back from Pulau Pangkor for a 3 days 2 nights away from my regimented life. A time for myself solely! Yeehah!! I was invited by a dear friend, happen to be my next door neighbour, happen to be heading 230 staffs in MERS to her Team Building program. It scared me the first time she told me last month at one of our G15 gathering. My roomate aka my husband encouraged me to go but something in me made me delayed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_-CmwWpSmI/AAAAAAAAAnk/6ZoQjMFvJEU/s1600/IMG_0542.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 219px; height: 164px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_-CmwWpSmI/AAAAAAAAAnk/6ZoQjMFvJEU/s320/IMG_0542.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5476239274232334946" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Just a week before the date, Rozi reminded me again. This time, I was very sure of going. Sooff we go to Pulau Pangkor. We started our journey with 77 others by two buses. It was wonderful trip because along the way we watched Hindustani film..My Name is Khan! My last visit to this island was in 2003 with my family and on a Chinese New Year break. Everything was not in order and we sort of did not really enjoy ourselves. Very frustrating! But now, with the new jetty and new system, I felt great!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The ferry dropped us at the Pangkor Jetty, also very new and vans were already there waiting to take us to Teluk Nipah. I fell in love with the beach and the scenery...BEAUTIFUL!!!  Lots and lots of activities and skills taught in this program. I did most of it and the two I liked most was the Kayaking and the Absailing. It was my first time. Both challenged my mental and physical and when I got through it, I knew that nothing can come in between me. I overcame my fear and I'm much a stronger and more confident person.&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_-Im5oG2tI/AAAAAAAAAoM/s3CUV1uSmAY/s1600/IMG_0526.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 220px; height: 165px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_-Im5oG2tI/AAAAAAAAAoM/s3CUV1uSmAY/s320/IMG_0526.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5476245873791261394" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;I would like to thank Rozi and her staffs for welcoming me and accepting me as their guest. I made a whole bunch of new friends and hope our friendship will stay forever.   I would like to congratulate each and everyone of them for their courage and good team work in reaching their goals. At the end of the program I can see that MERS are one. They think and work as one. May MERS grow and prosper. Thank you all....&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_-E2yX_i2I/AAAAAAAAAn0/cCvUElYXeAA/s1600/IMG_0710.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 232px; height: 175px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_-E2yX_i2I/AAAAAAAAAn0/cCvUElYXeAA/s320/IMG_0710.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5476241748676021090" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-4935154613837773124?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/4935154613837773124/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/seeing-is-believing.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4935154613837773124'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4935154613837773124'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/seeing-is-believing.html' title='Never say No.....'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_-HUV5x3uI/AAAAAAAAAoE/cHKnhSBLyAM/s72-c/IMG_0486.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-3851690354526675040</id><published>2010-05-24T09:23:00.003+08:00</published><updated>2010-05-24T09:58:55.348+08:00</updated><title type='text'>For All We Know (By Rod Stewart)</title><content type='html'>A beautiful song written long ago , as early as 1930's and sung by the late Nat King Cole. Many singers sang this number but the one I like most is by my forever favourite singer, the husky voice, Rod Stewart! The lyric is so simple but very meaningful. Just listen to the song and close your eyes. Very touching!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(204, 0, 0); font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;FOR ALL WE KNOW....by Rod Stewart&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For all we know,  we  may never meet again&lt;br /&gt;Before you go, make this moment sweet again&lt;br /&gt;We won't say 'good night' until the last minute&lt;br /&gt;I'll hold out my hand and my heart will be in it&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For all we know, this may only be a dream&lt;br /&gt;We come and go, like a ripple on a stream&lt;br /&gt;So love me tonight, tomorrow was made for some&lt;br /&gt;Tomorrow may never come, for all we know&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So love me tonight, tomorrow was made for some&lt;br /&gt;Tomorrow may never  come, for all we know....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;object style="background-image: url(http://i4.ytimg.com/vi/cyCVC0Wt30o/hqdefault.jpg);" height="344" width="425"&gt;&lt;param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/cyCVC0Wt30o&amp;amp;hl=en_US&amp;amp;fs=1"&gt;&lt;param name="allowFullScreen" value="true"&gt;&lt;param name="allowscriptaccess" value="always"&gt;&lt;embed src="http://www.youtube.com/v/cyCVC0Wt30o&amp;amp;hl=en_US&amp;amp;fs=1" allowscriptaccess="never" allowfullscreen="true" wmode="transparent" type="application/x-shockwave-flash" height="344" width="425"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;/object&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-3851690354526675040?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/3851690354526675040/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/for-all-we-know-by-rod-stewart.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3851690354526675040'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3851690354526675040'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/for-all-we-know-by-rod-stewart.html' title='For All We Know (By Rod Stewart)'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-79687890660216030</id><published>2010-05-22T20:52:00.002+08:00</published><updated>2010-05-22T22:55:58.723+08:00</updated><title type='text'>Selamat hari jadi "LeeMa"</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_fwTjJw5VI/AAAAAAAAAl8/8Dn1uuLi-q0/s1600/LeeMa+bday.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 191px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_fwTjJw5VI/AAAAAAAAAl8/8Dn1uuLi-q0/s320/LeeMa+bday.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5474108090736502098" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;            Dua sahabat menyambut hari jadi mereka hari ini bersama 18 orang sahabat mereka di Red Box Sunway Pyramid dari jam 11 pagi hingga ke 3 petang! Kalau diikutkan memanglah lama tetapi masa sangat mencemburui kami apabila kami  bersama. Empat jam tu terasa sangat singkat....sangat singkat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;             Bila bersama sahabat, hati yang gusar, jiwa yang tertekan, minda yang sakit, duit yang kurang  dan sebagainya langsung boleh luput entah ke mana dan dengan kadar segera! Vanish in thin air!! Itulah yang berlaku kapada kami! Seringkali bila kami mendapat berita sahabat yang dalam kegusaran, maka satu mesyuarat tingkap akan diadakan dan berakhir dengan pergi minum-minum bersama.  Kami ada kedai kopi tertentu dan ada sudut favourite kami. Tiada seorang pun yang akan menyentuh akan problem sahabat itu kecuali dimulakan sendiri. Kemudian barulah kami memberi pendapat dan buah fikiran but never  expect her to follow. Itu penting kerana mungkin pendapat kita tidak sepadan dengan sifat masalahnya ketika itu. Tetapi yang penting, apabila sudah terluah keluar masalah yang dipikul , leganya tidak terkira. Tetapi, jika tiada luahan perasaan sekalipun, bila melihat gelagat dan kelucuan para sahabat, pasti jiwa akan terubat juga! Pendekata ketawa dan menangis bersama...That is the power of friendship!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;            Well, not eveyone think alike and act alike. To have a group of people to agree with you, love you, be your ears, fight for you, defend you  and so on is not easy. Why did I say so? Lots of sacrifices needed from each and every one of us. Understanding one another's feeling is the most important. We have to know one's character before judging of certain behaviour, may it be in action or words. Once you understand your friend, then you'll find a different feeling in that friendship...trust me!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;            Aku bersyukur kerana di anugerah dengan sekumpulan wanita yang terdiri dari anak dara, ibu dan juga nenek yang aku dengan bangga dan tabik dada memanggil mereka sebagai sahabat. Rain or shine they will always make themselves  available when help is needed. Bertapa nikmat hidup ini apabila kita dianugerahkan sahabat sedemikian. Alhamdulillah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-79687890660216030?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/79687890660216030/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/selamat-hari-jadi-leema.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/79687890660216030'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/79687890660216030'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/selamat-hari-jadi-leema.html' title='Selamat hari jadi &quot;LeeMa&quot;'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_fwTjJw5VI/AAAAAAAAAl8/8Dn1uuLi-q0/s72-c/LeeMa+bday.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-4591528606513319291</id><published>2010-05-20T07:52:00.004+08:00</published><updated>2010-05-20T08:40:25.853+08:00</updated><title type='text'>Pujian.......nikmat rupanya!</title><content type='html'>Setiap pagi selepas solat Subuh, tugas pertama suamiku ialah membaca akhbar online. Kemudian dia akan buka laman blog aku. Setiap kali dia selesai membaca, pasti ada komen secara verbal samada hasil nukilanku itu baik, berkesan atau perlu diperbaiki. Editolah kononnya. Tetapi sebenarnya, untuk menulis dalam blog adalah satu perkara yang sangat sensitif. Kita sangka kita boleh menulis sewenang-wenangnya mengikut citarasa kita tanpa memperdulikan orang yang membaca....tetapi ternyata salah. Kita perlu menulis dengan penuh berhati-hati supaya isu yang digemburkan itu tidak menyebabkan orang marah....untuk itu, aku elakkan dari menulis nama kecuali nama ahli keluarga sendiri atau teman rapat yang memahami dan mengenali diriku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam hal ini, akulah manusia paling bertuah kerana mempunyai editor sendiri yang akan menegur aku jika terdapat kesilapan  ...contohnya ejaan yang tak betul, lenggok bahasa yang tidak sesuai dan sebagainya.  Suamiku begitu cerewet sehinggalan setelah aku poskan blog dan di dapati ada kesilapan, terus disuruhnya aku edit. Tetapi, kecerewetannya itulah yang banyak mengajar aku menjadi lebih dewasa dan lebih matang dalam penulisan mahupun dalam kehidupan harianku. Selalu dianjurkan kata-kata hikmat seperti ... Biasakan yang &lt;span style="color: rgb(51, 255, 51); font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;BETUL dan Betulkan yang BIASA..&lt;/span&gt;..Bila aku dalami maksudnya, barulah kutahu bahawa kita sentiasa membuat perkara yang biasa kita lihat dan jadi ikutan walaupun perbuatan itu salah. Oleh itu kita perlu membetulkan  perkara salah yang biasa kita lakukan itu  dan setelah itu kita biasakanlah diri kita dengan perkara yang betul.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_SD4lrVNVI/AAAAAAAAAl0/SjOScBCno9Y/s1600/IMG_9816.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_SD4lrVNVI/AAAAAAAAAl0/SjOScBCno9Y/s320/IMG_9816.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5473144455371765074" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tapi bukan teguran sahaja yang suamiku beri malah jika hasil tulisan itu baik, beliau akan memuji dengan seikhlas hati. Sebenarnya, pujian sedikit dari suami sangat-sangat diharapkan oleh mana-mana isteri. Pagi hari dipuji suami akan menyebabkan sepanjang hari isteri itu tersenyum. Bak kata dalam Bahasa Inggeris...&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51); font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;You make my day!!&lt;/span&gt;  Hahahahhaha......aku bahagia!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk menimba ilmu kita mesti ikhlas dalam memberi dan menerima. Kita mesti memberi yang terbaik dari hati dan jiwa kita semasa menulis dan bersedia menerima teguran dari sesiapa pun. Dalam hal ini, terim kasih ku ucapkan kepada editorku iatu suamiku atas segala panduan yang diberi tanpa bosan.......&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51); font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-4591528606513319291?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/4591528606513319291/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/pujiannikmat-rupanya.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4591528606513319291'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4591528606513319291'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/pujiannikmat-rupanya.html' title='Pujian.......nikmat rupanya!'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_SD4lrVNVI/AAAAAAAAAl0/SjOScBCno9Y/s72-c/IMG_9816.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-8756615464813160874</id><published>2010-05-19T01:28:00.004+08:00</published><updated>2010-05-19T10:21:20.681+08:00</updated><title type='text'>Menonton Wayang.....</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_NKYmDHd5I/AAAAAAAAAlk/8j5FkJBoa-k/s1600/robin_hood_2010_poster1.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 216px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_NKYmDHd5I/AAAAAAAAAlk/8j5FkJBoa-k/s320/robin_hood_2010_poster1.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5472799758576220050" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tepat jam 6 petang tadi, suamiku menelefonku. Katanya malam ni ada jemputan untuk menonton wayang bersama 2 pasangan lagi. Bila ditanya, ceritanya iala Robin Hood....filem baru tu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah selesai solat Maghrib berjemaah bersama suamiku, kami pun ke panggung wayang di bangunan Tropicana City di Damansara. Nasib baik Wak Jamal masih belum pulang dan menghantar kami ke destinasi yang dimaksudkan. Cuma 2 pasangan yang dapat hadir kerana Nora punya anak kecil untuk dihantar pergi tuisyen.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tepat jam 8.20 malam kami dibawa masuk ke panggung wayang. bertih jagung, Coke dan air kosong menjadi bekalan kami. Wayang pun dimulakan. Panggung itu tidak ramai penontonnya, sekitar 30 orang sahaja. Kenapa? Mungkin cerita jenis ini tak ramai yang meminatinya atau mungkin sudah seminggu ditayangkan... tapi aku suka. Pelakon utamanya ialah Russel Crowe....(mmmm gantangnya) dan Kate Blanchett. Berbeza dari lakonan Kevin Costner(mmmmmm kacaknya) dan Mary Elizabeth Mastrantonio pada tahun 1991. Jalan ceritanya juga berbeza. Kevin Costner membawa watak Robin Hood sesudah menjadi wira orang miskin dengan merompak  dan membahagi harta benda Raja England dan orang Bangsawan Inggeris dengan sama rata. Tetapi  lakonan  Russel Crowe pula  mengisahkan Robin Longstride seorang askar Inggeris yang berperang mati-matian untuk Rajanya. Beliau berjuang  sejak dari  Perang Salib dan menentang orang Peranchis  tetapi diberi ganjaran yang tidak setimpal, hanya mengikut arahan malah dihukum dengaan cara  yang tidak adil  kerana berkata benar. Robin dan beberapa orang sahabat karibnya dilabel sebagi "outlaw" dan sesiapa yang berhubung dengan mereka akan dihukum. Itulah permulaannya Robin berkampung di dalam hutan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ceritanya memperkenalkan kepada kita akan watak-watak penting dalan cerita Robin Hood yang kita tahu iaitu seperti Friar Tuck seorang paderi yang berfikiran terbuka lagi lucu, Little John sahabat karib Robin, Sir Walter Locksley sibuta yang kematian anaknya yang bernama Robert  dan Lady Marion cinta hati Robin. Pendek kata, cerita wayang ini ialah seperti pembikinan cerita Robin Hood yang kita pernah tahu tetapi memaparkan bahagian yang kita tidak tahu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, apa juga cerita wayang yang kita tonton hasil dari Hollywood seolah-olah nampak sangat realistik.  Letupan, pembakaran, gegaran, peperangan, seram, tembakan dan sebagainya seperti benar-benar berlaku. Kadang-kadang, kita sama-sama menjerit seolah-olah ia benar-benar berlaku.....tetapi sebenarnya teknik pergambaran mereka itu yang membezakan segalanya.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_NKtJyXYAI/AAAAAAAAAls/sDHKnSKs17w/s1600/robin_hood_kevin_costner_dvd.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 223px; height: 320px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_NKtJyXYAI/AAAAAAAAAls/sDHKnSKs17w/s320/robin_hood_kevin_costner_dvd.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5472800111767019522" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tidak adil sama sekali jika  kita membandingkan filem kita dengan mereka...tak akan mampu kita menandingi mereka. Satu perkara yang harus kita ingat dalam kepala kita ialah apabila barat sudah mula menggunakan keretapi bawah tanah(underground train) pada tahun 1863 dan kita masih lagi menggunakan keris untuk mempertahankan diri!  Bayangkanlah bertapa kedepannya mereka dari segi teknologi berbanding kita. Syukurlah dengan unsur kemodenan yang kita alami sekarang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terima kasih kepada kerajaan kita yang memberi kita peluang mencari ilmu di merata dunia dan membuka mata dan minda  kita semua untuk melihat kemajuan orang dan kita bawa balik ke negara kita. Malaysia adalah sebuah negara yang jauh maju berbanding dengan negara jiran yang sewaktu dengannya. Percayalah!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-8756615464813160874?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/8756615464813160874/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/menonton-wayang.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/8756615464813160874'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/8756615464813160874'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/menonton-wayang.html' title='Menonton Wayang.....'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S_NKYmDHd5I/AAAAAAAAAlk/8j5FkJBoa-k/s72-c/robin_hood_2010_poster1.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-6459797133601438968</id><published>2010-05-16T23:42:00.003+08:00</published><updated>2010-05-19T10:32:27.219+08:00</updated><title type='text'>Selamat Hari Guru....</title><content type='html'>Selamat Hari Guru aku ucapkan kepada semua guru yang aku kenal dan tidak kenal....janji cikgu!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tarikh 16hb Mei adalah satu hari yang amat dinantikan oleh semua orang tidak mengira bangsa mahupun usia. Tarikh keramat itu adalah tarikh sambutan Hari Guru! Tidak kira siapa kita, dimana kita berada, berapa bayak harta kita, miskin atau kaya, susah atau senang, baik atau jahat...kita semua pernah berguru! Kita mula kenal manusia lain yang menyayangi kita dan merupkan tempat kita mengadu seperti ibu bapa kita setelah kita masuk hari pertama ke sekolah samada tadika, sekolah rendah, sekolah menengah, kolej dan universiti...orang itu ialah guru kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Guru adalah satu profesyen yang sangat unik. Perlu banyak ilmu pengetahuan am yang tinggi, perlu pengorbanan dari segi masa dan tenaga, perlu banyak bersabar, rajin dan tidak berkira,tegas dalam berbicara, bijak dalam mengendalikan suasana dan petah berkata-kata. Jika sesorang guru itu berperibadi sebegitu, itulah guru yang paling berjaya. Dalam profesyen ini, tidak ada menjanjikan pulangan wang yang banyak. Bagiku, sebanyak mana&lt;br /&gt;pun gaji yang diberi kepada guru, tidak dapat membalas jasa mereka. Yang ada pada seseorang guru di hujung hari ialah kepuasan hati iaitu apabila pengajarannya dapat difahami oleh anak didiknya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, pekerjaan ini kini manjadi kian mencabar. Guru tidak boleh berpandu kepada buku teks sahaja dalam menyampaikan ilmu malah perlu lebih dari itu. Yang pasti guru mestilah banyak membaca dari akhbar, novel, majalah, internet dan sebagainya. Ini adalah kerana kanak-kanak zaman sekarang sangat bijak dan banyak membaca. Mereka mendapat sumber ilmu dari pelbagai cara termasuklah pergaulan mereka dengan dunia luar, melalui internet dan sebagainya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; Namun bagiku ilmu yang sebenarnya yang mereka dapat ialah dai guru mereka di bilik darjah. Dalam agama kita pun berkata, mencari ilmu mestilah berguru. Begitulah murninya nilai profesyen ini di mata Allah. Ilmu yang dimaksudkan bukan hanya ilmu agama malah segala jenis ilmu yang memberi faedah kepada semua walaupun hanya mengajar membuat sambal tumis! Pahala menanti dan diberi setiap kalai orang yang diajar itu menggunakan ilmu tersebut!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;SELAMAT HARI GURU,  CIKGU.....JASAMU AKAN DIKENANG SELAMANYA!!!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-6459797133601438968?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/6459797133601438968/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/selamat-hari-guru.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/6459797133601438968'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/6459797133601438968'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/selamat-hari-guru.html' title='Selamat Hari Guru....'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-7279195101593828750</id><published>2010-05-12T22:17:00.006+08:00</published><updated>2010-05-13T07:16:12.424+08:00</updated><title type='text'>Masih  hebat dan tetap menggigit......</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Keputusan untuk menonton Tafsiran Budiman adalah perkara yang terbaik aku dan suami lakukan semalam. Untuk mendapatkan tiketnya bukanlah satu perkara yang mudah. Semasa minum petang bersama jiranku Nora, suamiku bertanyakan tentang tiketnya....mana nak aku gagaunya? Mendengarkan bicaraku berkenaan tiket, Nora langsung membuat satu panggilan telefon. Kepada siapa ..aku tak tahu tetapi  berkisarkan tiket!!!Wow! Saudara kepada Nora , Mumu, mendapatkan 2 tiket  untukku dan berharga RM180.00 seorang. Mak ooooi......tapi oleh kerana minat punya pasal, aku kuatkan juga...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kali pertama ke Dewan Philharmonic KLCC adalah satu pengalaman yang menyeronokkan dan penuh dengan tandatanya. Ke mana arah tujuan, kami  ikut  saja haluan. Alhamdulillah sempat sampai jam 8.23 malam. Kami terus masuk ke dalam dewan dan menuju tempat duduk. Terima kasih kepada Mumu yang telah memberi kami tempat duduk yang sangat baik(N20 dan N21.....lain kali bagi kami yang sama juga ya!)....paling hujung dan tiada orang di hadapan kami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tepat jam 8.30, persembahan dimulakan. Keluarlah Ramli Sarip dan disambut dengan sorakan dan tepukan yang gmuruh dari semua penonton. Beliau memulakan persembahan dengan beberapa buah lagu hitsnya. Setiap kali lepas menyanyi, penonton bersorak lagi.  Penonton yang mula duduk dengan penuh bergaya akhirnya tidak tertahan lagi . Bermula dengan gerakan tangan dan kemudian anggukan kepala dan akhirnya kaki pun bergoyang.&lt;br /&gt;Aku boleh ketakan yang setiap kali menyanyi, Ramli Sarip menghayati sertiap bait dan patah perkataan dengan sepenuh jiwanya. Aku merasakan seolah-olah beliau sedang bercerita denganku, Walaupun lagu Rock tetapi ia berkisarkan jiwa dan ketuhanan. Sekali imbas, kita akan menyangka yang penyanyi itu seorang ganas tetapi sebenarnya dia adalah manusia yang berjiwa halus, lucu dan bersahaja. Ada beberapa kali beliau menceritakan tentang zaman silamnya dan ketahuilah bahawa ada kalanya tidak tidur sehingga awal pagi untuk menyiapkan sebuah lagu. Contohnya lagu &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255); font-style: italic;font-size:100%;" &gt;Ku Di halaman Rindu &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;untuk Kumpulan Sweet Charity yang mana Ramli Sarip adalah merupakan ahli kumpulan tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Penyanyi undangan beliau ialah Misya Omar. Telingku sudah biasa dengan nyanyian duet Ramli Sarip dengan Datuk Khatijah Ibrahim. Jadi aku dapati suara Misya tidak ngam dengan suara serak Ramli . Namun apabila Misya membawa lagu &lt;span style="color: rgb(102, 51, 255); font-style: italic;"&gt;Istilah Bercinta&lt;/span&gt; , jiwaku tersentuh. Aku lebih kurang tahu akan kisah tragis dalam pembikinan lagu tersebut. Memang aku sedih membayangkan cerita disebalik lagu tersebut. Tahniah aku ucapkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ramli Sarip meneruskan persembahan demi persembahan dan setiap lagu nyanyiannya akan diiringi oleh peminatnya dengan penuh perasaan. Ada kalnya disuruh pemuzik memperlahankan muzik supaya suara penonton akan le bih jelas lagi. Aku kagum dengan persembahan Ramli malam itu kerana beliau hanya menyanyikan lagu Melayu sahaja. Jiwanya sangat sensitif kepada bahasa bangsanya sendiri. Sungguh mendalam kasihnya kepada bahasa Melayu. Aku mesti tabik spring pada Ramli bila aku jumpanya nanti. Sebenarnya, beliau adalah teman keluargaku. Sudah lama kami mengenali beliau dan kami bertambah rapat apabila beliau membuat persembahan semasa hari persandingan anak sulong kami Hana dan Asim. itu adalah kenangan yang tidak mungkin kami boleh lupakan. Kami sekeluarga menyanyi lagu &lt;span style="color: rgb(51, 51, 255); font-style: italic;"&gt;Nyanyian Serambi&lt;/span&gt; bersama beliau ketika itu! Kini Hana sudah pun  menjadi seorang ibu kepada A'mmar(18 bulan)  dan penyanyi tersebut membahasakan dirinya sebagai Tok Mok kepada cucuku!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sepatutnya jangkamasa persembahan ialah selama 2 jam tetapi sebagai seorang penghibur yang menghormati  peminatnya,beliau lanjutkan sehingga 2jam setengah! &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;Bila aku lihat disekeliling, aku dapati penonton yang hadir terdiri dari pelbagai bangsa dan umur!&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt; Di penghujung persembahan, antara lagu yang menjadi kegilaan ramai ialah &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255); font-style: italic;font-size:100%;" &gt;Doa buat kekasih, Kamalia dan Teratai.&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt; Gamat dewan dengan ikutan nyanyian persembahan penyanyi tersebut.&lt;br /&gt;Ramai rakan artis yang hadir pada malam itu dan semua kelihatan seronok. Yang aku perasan ialah Datuk Sharifah Aini,  Adibah Nor dan ramai lagi. Komposer Ramli MS juga dikatakan ada. Sememangnya Ramli Sarip tidak pernah menghampakan  dalam memberi persembahan yang baik. Kami berlagak sealah-olah tidak pernah cukup dengan persembahan beliau. Sungguh menghiburkan! Dalam usia 58tahun, aku kira Ramli Sarip memang seorang penghibur yang hebat dan bagiku tiada lain yang sepertinya. Beliau mempunyai stamina untuk membuat persembahan terus menerus sepanjang masa .Beliau adalah dalam kelas yang tersendiri. Beliau tidak perlu penari latar atau penyanyi jemputan yang ramai. Yang jelas ialah keikhlasan beliau meyampaikan mesej dakwah melalui lagu-lagu dendangannya dengan sepenuh hati menjiwainya dan bersuara  serak-serak basahnya yang sungguh unik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tahniah yang tidak terhingga kepada Ramli Sarip atas kejayaannya. Bagiku kau Masih  Hebat dan Tetap Menggigit!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt; &lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S-rTfwcDzkI/AAAAAAAAAlc/i1BWIxw5qvc/s1600/11052010202.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S-rTfwcDzkI/AAAAAAAAAlc/i1BWIxw5qvc/s320/11052010202.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5470417239926885954" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255);font-family:Garamond;font-size:100%;"  &gt;  &lt;i&gt;&lt;strong&gt;Istilah Bercinta&lt;/strong&gt;&lt;/i&gt;  &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt;  &lt;span style="color: rgb(0, 0, 153);"&gt;Kau kata kau cinta&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Kau kata kau sayang&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Kini entah di mana&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Tiada lagi kemesraan&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Kau kata setia&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Hanya aku saja&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Tapi hilang ke mana&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Tiada lagi kenangan&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Ku tabahkan hati&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Ku genggam azimat&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Untuk ku balut luka semakin mendalam&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Biarku hadapi walaupun tergugat&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Akan ku benamkan biar jadi debu&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; &lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Kini ku mengerti&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Istilah sebenar&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Di dalam bercinta&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Tiada kepastian&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Tiada penentuan&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Akan kebahagiaan&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Semua percintaan&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt; Haruslah berkorban&lt;/span&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 255, 51);font-size:100%;" &gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(51, 255, 51);font-family:Arial;font-size:100%;"  &gt;                                                                                                                               Tiada batasan&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-7279195101593828750?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/7279195101593828750/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/masih-dan-tetap-menggigit.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/7279195101593828750'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/7279195101593828750'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/masih-dan-tetap-menggigit.html' title='Masih  hebat dan tetap menggigit......'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S-rTfwcDzkI/AAAAAAAAAlc/i1BWIxw5qvc/s72-c/11052010202.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-5721391958134788373</id><published>2010-05-11T00:41:00.005+08:00</published><updated>2010-05-11T11:12:42.384+08:00</updated><title type='text'>Yesterday Once More...</title><content type='html'>Bumping into old friends is something that we all long for. Last Sunday night, my husband and I were invited to a wedding at One World Hotel in Damansara. An old friend who attended the same school, same year, same classroom and you can imagine they shared  all the same experiences since they were 16 years old wed his son......... two down and five more to go..he said!! They were students from one of a well known boarding school....Sekolah Menengah Alam Shah.  Originally it was in Cheras but now they  moved to Putrajaya with a new environment.  The old boys were sad for they  love the old school a lot regardless of the old and worn out  buildings but to them that was where they started . They grew up and went through  teenage life together. Nostalgic... every corners and nooks of that school brought back memories ......laughter , tears and cold sweat!!! Believe it or not, that was where  they were given the knowledge of how to use the  toilet!!!! Hahahahhahaha ....that was in the 1960s mind you!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;In any gathering with old friends, people tend to get carried away with stories of their pasts.....hmmmmmmm...They  laughed and teased at one another about their stupidity, naughtiness, mistakes they did, the girls they admired(....Zaiton the warung operator's daughter), teachers whom they admired or bullied and so on. The old friends gathering will go on and on without realizing that it was already another day!!!  How time flew . To make things worst....they are all boys! Sometimes the wives simply did not exist  at that moment of time....NORMAL!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Being the wife to my husband, I was lucky to have been able to get along with the other  wives if not all, but most of them. We talked about life, current issues and always ended up with gossip!!!&lt;span style="font-style: italic;"&gt;......ssshhhhhhhh did you know so and so......?? Ooooooo.....I  didn't know that!! How did she take it?..Oh dear! That was sad isn't it....&lt;/span&gt;.but no damage done. Everything started and ended there.  We are always looking forward to meet up again. Actually it is our gathering too!!  We always feel sad when we had to leave and looking forward to the next get together.....another wedding ??? We are so greatful and thank  Allah for being married to the Old Boys  ( The Handsome Alakadar..we call them) of ASAS. Their comradeship is beyond imagination and when they met, they behaved like teenages and totally forgot about their golden age! Hahahahhaha..you should have seen them having fun at Cik Din's(one of them) resort in Lembah Temir , Raub, Pahang. They were so cute and totally in their own world! It's fun to see your other half happy because it goes back to you!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S-jKAWg2J5I/AAAAAAAAAlU/TP1xnzY9Kw4/s1600/IMG_8211.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S-jKAWg2J5I/AAAAAAAAAlU/TP1xnzY9Kw4/s320/IMG_8211.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5469843854833624978" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;We went home, with a big smile on our face even though we can hardly lift the eyelids!  Wondering...where is Zaiton now...the most talked about by all .....Hahahahhahha.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-5721391958134788373?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/5721391958134788373/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/yesterday-once-more.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5721391958134788373'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5721391958134788373'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/yesterday-once-more.html' title='Yesterday Once More...'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S-jKAWg2J5I/AAAAAAAAAlU/TP1xnzY9Kw4/s72-c/IMG_8211.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-4070596841972653051</id><published>2010-05-10T02:07:00.004+08:00</published><updated>2010-05-10T02:59:36.236+08:00</updated><title type='text'>Menginsafkan dan  Bersyukur...</title><content type='html'>Lawatan kali ini agak berlainan sedikit. Pada mulanya ramai teman kejirananku yang berminat untuk turut serta dalam rombongan tetapi terpaksa menarik diri disaat akhir atas sebab-sebab yang tak dapat dielakkan. Aku menjadi resah gelisah. Dengan pihak yang menunggu telah aku nyatakan seramai 30 orang ahli rombongan yang akan hadir tetapi kini tinggal kurang dari separuh yang ada. Atas keperihatinan seorang teman, dengan ada networking yang bagus, maka dapatlah mengenapkan jumlah ahli riombongan yang pergi, malah lebih lagi. Alhamdulillah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pagi Sabtu 8hb Mei 2010, tepat jam 8.45 pagi, semua ahli rombongan berkumpul di rumahku. Kami berangkat 15 minit kemudian dengan menaiki 2 buah bas kecil. Arah tujuan ialah ke Penjara Kajang. Mendengar perkataan itu semua orang hairan..termasuklah ahli rombonganku. Tepat jam 10.30 pagi, kami sampai diperkarangan destinasi. Ramai sudah yang menunggu untuk menyambut kedatangan kami. Tak sangka betul! Begitu berhemahnya mereka dan begitu bertuahnya kami!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami diberi penerangan oleh Pegawai penjara dan kemudian di bawa melawat ke dalam! Bayanggggkan! Sebelum masuk, pelbagai bayangan bermain di fikiran kami sebagaimana yang kami tonton dalam peti televisyen. Kami bayangkan penyeksaan dan hukuman sahaja tetapi ternyata salah semuanya! Sesampainya di dalam, yang kami lihat adalah aktiviti harian yang dijalankan oleh penghuni tempat tersebut. Ada yang bertugas di bahagian dapur yang mana dinyatakn bahawa dalam sehari, mereka diberi makan sebanyak 6 kali dan menu bertukar ganti setiap hari. Lauk ayam sebayak 3 kali seminggu!! ada ukuran tertentu untuk ikan serta beratnya dan kesegarannya. Jika didapati ikan yang dihatar tidak segar, pihak pengurusan penjara akan meminta ikan lain sebagai gantinya. Ini adalah untuk menjaga kesihatan penghuni supaya tidak berlaku perkara yang tidak diingini.&lt;br /&gt;Ada yang di beri kemahiran mengandam, mencuci dan memotong rambut , mengurut, mencanting batek , memotong dan menjahit pakaian, membuat selimut, alas kaki , pasu serta membuat  frozen food yang terdiri dari pelbagai kuih muih!&lt;br /&gt;Kini barulah kami sedar bahawa penjara ialah sebuah institusi pemulihan dan bukan pusat hukuman semata-mata. Tahniah kami ucapkan kepada Jabatan Penjara Malaysia atas kebijaksanaan mengendalikan sekumpulan manusia yang tersalah langkah dalam awal kehidupan mereka. Hasil kerjatangan para penghuni dijual kepada umum malah frozen foodnya telahpun berada dipasaran atas jenama My Pride....pergilah beli dan rasa sendiri....SEDAP.&lt;br /&gt;Tapi yang nyata, penghuni penjara, walaupun hidup di dalam kawasan bertembok setinggi bangunan 3 tingkat dan berdawai duri, namun mereka masih lagi mendapat semuanya kecuali satu sahaja iaitu BEBAS.........Lawatan ini sedikit sebanyak telah membuka mata kami tentang erti kebebasan sepenuhnya dari segi fikiran dan tindakan . Timbul rasa keinsafan dalam diri kami dan bersyukur atas pemberian Allah kepada kita.....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-4070596841972653051?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/4070596841972653051/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/menginsafkan-dan-bersyukur.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4070596841972653051'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4070596841972653051'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/menginsafkan-dan-bersyukur.html' title='Menginsafkan dan  Bersyukur...'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-5614650405791382516</id><published>2010-05-06T20:23:00.004+08:00</published><updated>2010-05-06T21:05:28.076+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S-K-BY9WC5I/AAAAAAAAAks/qpknyihAxbM/s1600/n714769765_1022336_7918.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 213px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S-K-BY9WC5I/AAAAAAAAAks/qpknyihAxbM/s320/n714769765_1022336_7918.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5468141828670098322" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;            Petang semalam, aku terima berita yang menyedihkan. Kalau ikutkan hati, mahu terus aku ke sana. Tetapi oleh kerana aku sudah ada tugasan yang mesti aku bereskan ketika itu, maka terpaksalah aku tangguhkan. Aku biuat janji dengan teman yang menyampaikan berita bahawa esoklah harinya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;             Pagi tadi sebagaimana yang telah berjanji, walaupun aku terlewat setengah jam, maka aku beserta empat orang teman ( dua orang yang kali pertama aku jumpa ) terus ke Kuala Lumpur. Oleh kerana waktu melawat bermula pada jam 12.30tengahari, dan ketika itu baru jam 11.30 pagi, maka kami piun melaram di gedung Isetan KLCC. Aku gores dan menang (tenyeh Kad Kredit maksudnya...hahahhahaha) untuk membayar beberapa pasang baju untuk diriku.  Sempat lagi tu!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;              Kami terus ke Unit Rawatan Rapi (ICU) di Hospital Kuala Lumpur. Setiba di sana, suami sahabatku sedang bersembang dengan beberapa orang teman dan jiran tetangga yang berkunjung untuk menziarah. Beliau kelihatan tenang walaupun sesekali aku perasan dia termenung jauh mengenangkan siisteri. Sebak hatiku melihatnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;              Terkenang aku akan suamiku. Bagaimanakah keadaannya sekiranya yang terlantar itu adalah aku? Ya Allah, dapat aku bayangkan bertapa kelam-kabutnya dia kerana aku sangat mengenalinya....... kekuatan suamiku terletak atas kehadiranku. Manakan tidaknya, pernah tanpa kehadiranku disisinya, pernah dua kali dia tersesat jalan untuk balik ke kampung halamannya! Bunyi seperti lucu tetapi itulah kenyataan! Dulu aku ketawakannya tapi bila aku lihat keadaan kawanku terlantar dengan pelbagai hos dan wayar di sebahagian besar tubuh badannya, aku jadi sedih dan pilu. Aku berdoa ketika itu semoga janganlah  diberi sakit sebegitu yang menyusahkan suami dan anak-anak. Aku tak mahu dan aku yakin semua orang pun tak mahu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;             Sedihnya aku bila mengenangkan persiapan diriku yang masih terlalu kurang. Sedih memikirkan dosa-dosa yang aku lakukan samada yang aku sedar atau tidak sedar. Aku muhasabah diri. Ya Allah, selamatkan keluargaku ini. Kau panjangkanlah umur kami. Kau rahmatilah keluarga ini. Dekatkanlah kami kepada segala kebaikan dunia akhirat dan jauhkanlah kami dari segala keburukan dunia dan akhirat. Hanya kepadaMu kami berserah.Kau berikanlah yang terbaik buat temanku yang sakit itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Amin........&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-5614650405791382516?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/5614650405791382516/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/petang-semalam-aku-terima-berita-yang.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5614650405791382516'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5614650405791382516'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/petang-semalam-aku-terima-berita-yang.html' title=''/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S-K-BY9WC5I/AAAAAAAAAks/qpknyihAxbM/s72-c/n714769765_1022336_7918.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-2625909839671559210</id><published>2010-05-05T01:19:00.004+08:00</published><updated>2010-05-05T01:53:38.538+08:00</updated><title type='text'>Siapa teman karibmu????..</title><content type='html'>Punya teman rapat di semua peringkat umur seseorang adalh sesuatu perkara yang biasa. Kalau kita bertanya dengan kanak-kanak sekolah rendah, pasti akan menyatakan yang si polan adalah teman karibnya. Tetapi ingatlah, kita akan bertemu ramai orang sepanjang hidup kita dan kita akan punya ramai kawan lagi. Oleh itu kawan rapat kita pun saling berganti mengikut tempat dan masa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semasa aku di sekolah rendah, aku tidak punya teman karib. Mengapa? Alasannya ialah aku sentiasa bertukar dan berpinda sekolah. jadi, tidak punya kawan yang tetap.Semasa di awal sekolah menengah, teman karibku ialah seorang anak Mat Salleh dari United Kingdom! Wah meriah betulkan. Ini adalah kerana, kami tinggal di kejiranan yang sama. Kami ke sekolah yang sama dan sentiasa bermain bersama. Selepas beberapa tahun, Karen Wilsher berserta adik-adiknya Eddie Wilsher dan Mark Wilsher pulang ke tanahair mereka. Aku benar-benar merasa kehilangan kawan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semasa di Maktab Perguruan Kuala Terengganu, aku punya ramai kawan yang sehingga hari ini dari 1981 masih lagi berhubung antara satu sama lain. Kami sering kunjung mengunjung antara satu dengan yang lain. Kini anak-anak kami sudah besar panjang. Malah aku sudah bercucu tetapi bila berjumpa teman lama, kami berlagak seperti remaja. hahhahahha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jiran tetanggaku adalah merupakan kwan-kawanku. Ahli G15 adalah nyawa dan nadi tempat tinggalku. Semuanya adalah kerana kami bersatu hati dan berfikiran terbuka. Kini, biarlah aku isytiharkan disini bahawa merekalah teman karibku. aku bersyukur dan bangga menjadi sebahagian daripada mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagiku, kita tidak boleh memilih adik beradik kita. Kita dilahirkan dari satu punca yang sama. Kita tidak boleh membuang mereka kerana kita bersaudara.  Air dicincang tak akan putus! Kekadang kita dapati kita tidak sehaluan dengan mereka kerana mereka bukan pilihan kita!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi, lain cerita dengan kawan. Kita memilih kawan sendiri. Kita meletakkan kepercayaan kepada mereka.Segala rahsia kita ceritakan kepada mereka. Tetapi, jika kita ditipu kawan, usahlah marah sangat,kerana kita yang pilih dia. Salahkan diri kita dahulu. Atas sebab itulah, nasihatku ialah supaya kita semua memilih kawan yang betul-betul memahami jiwa raga kita, yang berfikiran sehaluan,  mudah memaafkan dan menegur kesilapan kita, yang beragama dan beriman kerana kawan yang tidak solat adalah pembawa masalah terbesar dalam persahabatan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Carilah kawan yang tidak berkira dan yang boleh dibawa berbincang dalam apa perkara sekali pun. Memang susah mencari kawan yang punya semua kriteria itu tetapi percayalah bahawa merekalah kawan sejati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S-BeMiRMoHI/AAAAAAAAAkc/CkR1DGppUW8/s1600/IMG_9591.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S-BeMiRMoHI/AAAAAAAAAkc/CkR1DGppUW8/s320/IMG_9591.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5467473517078159474" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-2625909839671559210?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/2625909839671559210/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/maafmu-ku-terima.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/2625909839671559210'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/2625909839671559210'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/maafmu-ku-terima.html' title='Siapa teman karibmu????..'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S-BeMiRMoHI/AAAAAAAAAkc/CkR1DGppUW8/s72-c/IMG_9591.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-563877254191287842</id><published>2010-05-03T17:16:00.004+08:00</published><updated>2010-05-03T18:07:29.291+08:00</updated><title type='text'>Esok...genaplah sudah!!</title><content type='html'>Setiap tahun, pada tarikh keramat itu........akulah manusia paling bahagia. Aku tak pernah pun tertunggu-tunggu akan datangnya ia sebab aku pasti ia akan tiba.  Bila aku melahirkan anakku yang pertama 26tahun yang lampau, barulah ketika itu dan disaat itu aku terkenangkan bertapa susahnya arwah Mak melahirkan aku . Ketika itu baru aku sedar bertapa besarnya pengorbanan arwah Mak yang mengandungkan dan melahirkan serta membesarkaan aku bersama adik beradikku. Sakitnya semasa melahirkan anak tak boleh dibayangkan ....rasa seperti mahu putus segala urat-uratku. MasyAllah....mulalah aku berfikir, macamanalah arwah Mak melahirkan kami semua?  Hebat wanita itu. Patutlah Allah meletakkan Syurga dibawah tapak kaki ibu. Patutlah segalanya ibu yang datang dulu. Sedih aku terkenangkan pengorbanan arwah Mak dan arwah Abah . Aku kini hanya mampu berdoa agar roh mereka dicucuri rahmat dan semoga dapatlah kami bersama diSyurga nanti. InsyaAllah.&lt;br /&gt;            4hb Mei ialah tarikh aku dilahirkan. Semasa hayatnya masih ada, arwah Abah mengatakan bahawa sepanjang Mak hamilkan aku, arwah suka sangat berjalan, membeli belah dan sebagainya. Yang melucukan ialah Mak sakit nak bersalin semasa di atas motosikal ketika pulang dari membelibelah di Singapura!  Bayangkan bertapa jauhnya perjalanan mereka ke Kota Tinggi! Abah tinggalkan Mak di rumah dan terus memanggil  bidan. Sampai saja bidan di rumah, aku dah selamat dilahirkan sendiri oleh Mak! Hebat sungguh wanita itu. Patutlah aku kuat berjalan dan kuat berbelanja. Hahahahahahaha. Percaya atau tidak. segala apa yang kita kerjakan semasa kehamilan, akan jadi ikutan anak itu nanti. Contohnya akulah! Hahahahahhaha.......Terima kasih Mak!!! Bertapa aku merinduimu berdua.&lt;br /&gt;                Esok, genaplah umurku selesai 48tahun dan masuk 49tahun. Yang penting masih  berkepala 4.  Banyak lagi kekurangan dalam diriku. Banyak lagi tugas yang belum selesai dan banyak lagi yang boleh kulengkapkan diriku ini. Doaku buat diriku ialah...semoga Allah memanjangkan umurku, memberi aku kebahagiaan bersama suami, anak, cucu,jiran, saudara mara dan kenalanku serta  mengurniakanku dengan kesihatan  yang baik, mempertingkatkan imanku, menutup aibku, jadikanlah aku seorang isteri dan ibu yang baik dan membanggakan...pokok pangkalnya semoga Allah memeberikan segala yang terbaik pada aku dan menjauhkan segala keburukan dunia dan akhirat dariku serta seisi keluargaku. Semoga Allah memakbulkan doa perempuan ini!!&lt;br /&gt;                 Amiiiinnnnnnn............&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S96fIzD8JII/AAAAAAAAAkU/QNY-Nf39GVI/s1600/IMG_4652.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 235px; height: 177px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S96fIzD8JII/AAAAAAAAAkU/QNY-Nf39GVI/s320/IMG_4652.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5466981971168863362" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-563877254191287842?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/563877254191287842/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/esokgenaplah-sudah.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/563877254191287842'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/563877254191287842'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/esokgenaplah-sudah.html' title='Esok...genaplah sudah!!'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S96fIzD8JII/AAAAAAAAAkU/QNY-Nf39GVI/s72-c/IMG_4652.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-3386123249128052055</id><published>2010-05-01T19:43:00.003+08:00</published><updated>2010-05-01T20:19:18.789+08:00</updated><title type='text'>At last...a time for myself. me and I..</title><content type='html'>After a week of examination, my daugter took her family back to the North for a week holiday! I know that I will be missing the little one alot but I just had to let go...Actually it's time for me to catch up with my house chores which was put aside for quite sometime.&lt;br /&gt;It started with my kitchen  plumbing problem. The water pressure is not as strong as it used to be and the water from the sink refused to flow properly. What happened do you think? My whole kitchen was flooded! That's the best time to clean the kitchen. Blessing and disguise right.... but my body ached the whole night and to make things more interesting, some guests came and stayed a night at my place. Seven of them.....what a coincidence!! Lucky me, all the children helped me clean the mess!!&lt;br /&gt;Tomorrow will be a new day. The plumber will come to help me with the plumbing Hope he can solve the problem soonest possible! Then, Encik Jamal will come to spray pesticide as he does every two months. So, it will be a full and busy day for me.He was to spray last Sunday but I forgot completely about the appointment ! Hope he is not angry!&lt;br /&gt;Nomatter how busy I am, I stoill have time to think about my grandson A'mmar. Hope he enjoys his family holidays back to the north. Meeting with his grandparents of his father's side will make him happier because he'll be the center of attraction...I can imagine his naughty face and his robnot like walking! Hahahahahha......everybody loves A'mmar.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S9wcAdCPkcI/AAAAAAAAAkE/4iMf9Zi4j9A/s1600/My+Vege+Garden+677.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S9wcAdCPkcI/AAAAAAAAAkE/4iMf9Zi4j9A/s320/My+Vege+Garden+677.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5466274841840554434" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-3386123249128052055?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/3386123249128052055/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/at-lasta-time-for-myself-me-and-i.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3386123249128052055'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3386123249128052055'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/05/at-lasta-time-for-myself-me-and-i.html' title='At last...a time for myself. me and I..'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S9wcAdCPkcI/AAAAAAAAAkE/4iMf9Zi4j9A/s72-c/My+Vege+Garden+677.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-7537270577162574927</id><published>2010-04-11T12:35:00.002+08:00</published><updated>2010-04-11T13:10:30.299+08:00</updated><title type='text'>Lama sudah terhenti mengarang.....banyak tugasan!</title><content type='html'>Pelbagai peristiwa berlaku dan pelbagai aktiviti luaran dan dalaman yang banyak menggunakan masa yang melibatkan aku! Bukannya nak marah atau kecewa tetapi agak sedih juga kerana masa sangat terhad untuk aku mengarang. &lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kini aku sibuk melatih anak-anak muda dari umur 9 tahun ke 26tahun(anak-anak jiranku) mengendalikan satu acara sukan untuk kejiranan kami. Selalunya, kerja-kerja seperti ini aku kendalikan dengan sekumpulan teman rapatku. tetapi kali ini aku latih anak-anak muda ini membuat kerja tanpa mengaharapkan apa-apa bayaran tetapi mereka mesti cari sumber kewangan sendiri.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kami bermula dengan matlamat iaitu untuk menyatupadukan kejiranan kami supaya menjadi satu. Salah seorang anak muda memberi satu idea iaitu menjalankan pertandingan sukan Bowling Sekeluarga! Ada rancangan kena ada duit? Mana sumbernya? Setelah bersetuju, masing-masing datang dengan pelbagai idea untuk mengumpul wang dana. Tujuannya ialah untuk membeli kemeja T untuk setiap pemain, membeli hadiah untuk pemenang dan sebagainya.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Cara untuk mencari wang juga ada pelbagai. Satu daripadanya ialah acara mencuci kereta jiran tetangga dengan upahnya  RM10.00 satu kereta. &lt;b&gt;&lt;i&gt;CUCITEENS&lt;/i&gt;&lt;/b&gt; (nama kumpulan pencuci kereta) cuma beroperasi setiap harti Ahad pagi sahaja. Setakat ini, mereka sudah berjaya mengumpulakan lebih kurang RM200.00 untuk dua hari Ahad. Tujuan mereka bertindak demikian adalah untuk menunjukkan kepada masayarakat akan dayausaha mereka mencari wang sendiri untuk membuat sesuatu tugasan dan bukan hanya meminta sahaja. Kami ingin tanamkan semangat berusaha dan memberi kesedaran kepada mereka bahawa wang bukan mudah untuk kita dapat. Tahniah kepada Cuciteens!!! Mereka akan terus mancuci setiap minggu sehingga akhir bulan Mei!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Projek pengumpulan wang yang kedua ialah mengadakan &lt;b&gt;&lt;i&gt;JUMBLE SALE&lt;/i&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"&gt;! Ada pelbagai gerai akan dibuka. Pelbagai benda akan dijual dengan harga yang berpatutan. Selain dari pakaian dan makanan, beberapa cadangan untuk acara-acara sukan lasak seperti wall  climbing dan absailing. Diharapa agar ramai anak-anak muda datang berkunjung untuk mencuba acara sukan tersebut.&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"&gt;Bagi kanak-kanak kecil tidak dilupakan. Ada cadangan untuk mengadakan acara Clown untuk sikecil.&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;b&gt;&lt;span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal;"&gt;Segala yang dirancang dan dijalankan dengan ikhlas pasti akan berjaya. Insyaallah.  Ini adalah antara penyebab aku kurang mengarang. Kesian blog aku. Apapun akan kulaporkan lagi. &lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-7537270577162574927?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/7537270577162574927/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/04/lama-sudah-terhenti-mengarangbanyak.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/7537270577162574927'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/7537270577162574927'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/04/lama-sudah-terhenti-mengarangbanyak.html' title='Lama sudah terhenti mengarang.....banyak tugasan!'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-5487936772075571888</id><published>2010-03-18T14:56:00.003+08:00</published><updated>2010-03-18T15:44:47.728+08:00</updated><title type='text'>Selamat Hari Jadi Kekasihku...</title><content type='html'>Hari ini genaplah sudah 57 tahun umurmu. Bagiku, sejak kita berjumpa kali pertama 30 tahun yang lalu, kita masih lagi orang yang sama. Kau memberi aku sepenuh kasih sayang yang bagiku tiada bandingannya. Kau sangat-sangat memahami hati dan perasaanku . Aku bersyukur kerana menjadi milikmu.&lt;br /&gt;Sempena Hari Lahirmu hari ini, aku hanya mampu mendoakan kepada Allah Subhanahu Wataala agar kau dipanjangkan umur, ditetapkan iman, dikurniakan kesihatan yang baik dan di murahkan rezeki serta bahagia selamanya.&lt;br /&gt;Bagi aku serta anak-anak, menantu dan cucu, sangat berbangga dan bersyukur dikurniakan engkau selaku ketua keluarga. Terima kasih kerana sabar dengan kerenah kami, terima kasih atas segala kemewahan yang kau sediakan, terima kasih atas segala nasihat dan tunjuk ajar yang tidak pernah bosan kau berikan kepada kami dan terima kasih keana memberi kami sepenuh kasih sayang yang tak terhingga.&lt;br /&gt;Semoga doa kami dimakbulkan  Allah buatmu wahai keksihku....AMIN.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;SELAMAT MENYAMBUT HARI LAHIR KE 57 TAHUN WAHAI KEKASIHKU.......&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-5487936772075571888?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/5487936772075571888/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/03/selamat-hari-jadi-kekasihku.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5487936772075571888'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5487936772075571888'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/03/selamat-hari-jadi-kekasihku.html' title='Selamat Hari Jadi Kekasihku...'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-2238221492840047472</id><published>2010-02-22T11:01:00.003+08:00</published><updated>2010-02-22T12:06:38.595+08:00</updated><title type='text'>Dah kena baru percaya.....</title><content type='html'>&lt;img src="file:///C:/DOCUME%7E1/freelee/LOCALS%7E1/Temp/moz-screenshot-3.png" alt="" /&gt;&lt;div style="text-align: left;"&gt;Selalu kita dengar orang berkata, sakit yang paling menyakitkan ialah sakit gigi. Dulu aku tak percaya, lebih-lebih lagi yang bercakap tu orang lelaki kerana bagiku sakit hendak bersalinlah yang paling sakit. Ternyata aku salah.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Dulu masa kecil, aku pernah mengalami sakit gigi. Tapi itu gigi berlubang. Pelbagai caralah yang arwah Mak dan arwah Abah buat untuk melegakan kesakitanku. Masih jelas dikepalaku, arwah Mak basahkan segumpal kecil kapas( semuat lubang gigiku itu lalu ) dengan minyak angin cap Kapak lalu di layurkan diatas api. Kemudian kapas itu disumbatkan kedalam gigiku yang berlubang itu. Leganya terasa hingga ke esok pagi. Bila dan lega, aku goyang-goyangkan batang gigi tu  lalu kuusahakan sampai tercabut sendiri. Nak ke doktor gigi? Tidakkkkkkk.... takutnya sampai ke saat ini!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itulah kali akhir aku sakit gigi, dan ketika itu aku berumur sekitar 9 tahun! Sekarang ini aku sedang sakit gigi sampai ke peringkat bengkak gusi dan muka aku jadi tembam sebelah. Sakitnya sampai satu kepala berdenyut dan seluruh badan menjadi lemah.&lt;br /&gt;Sehari sebelum Tahun Baru Cina, aku dah mula terasa sakitnya tetapi oleh kerana cuti perayaan tersebut, mana ada klinik yang buka dan dalam masa yang sama  aku sudah ada komitment yang mesti aku selesaikan. Jadi aku ke klinik perubatan biasa untuk mendapatkan ubat penahan sakit dan diberi  bekalan untuk 5 hari. Komitmen aku ialah bersama teman dan saudara ke Bandung! Cuti punya pasal, sakit pun sanggup tanggung!&lt;br /&gt;Sampai saja di destinasi, sakit mula menjenguk. Makan pain killer, hilang sekejap. Tak sampai waktu untuk dos kedua dan sakit lagi. Jadi aku makan ubat bila saja aku terasa sakit. Lama-lama pain killer pun tak jalan. Nasib baik sahabat bagi aku ubat antibiotik. Lepas tu baru lega sekejap. Tapi bila sesekali datang sakitnya, menitik juga airmata aku. Berdengung satu kepala dan berdenyut-denyut dalam tengkorak aku. Ya Allah sakitnya!!&lt;br /&gt;Temanku memujuk dengan mengatakan bahawa bila kita sakit berdoalah pada Allah supaya mengampunkan dosa-dosa kita. Aku buat juga disamping meminta Allah menguatkan semangat aku dan semoga aku bersabar dengan musibah ini.&lt;br /&gt;Balik dari Bandung, keesokan harinya bengkak dan denyut semakin menjadi. Jumpa doktor gigi dan katanya kena buat &lt;span style="color: rgb(255, 0, 0); font-style: italic; font-weight: bold;"&gt;Root Canal&lt;/span&gt; pada hari Selasa 23/02/2010. Katanya gusi dah ada kuman , berdarah, bernanah  dan bengkak......aduhai! Patutlah sakit bagai nak rak! Di tahap ini, aku dah tak boleh bercakap lagi dan dah tak boleh dengar bunyi bising....makin bengang&lt;br /&gt;&lt;p style="color: rgb(255, 0, 0); font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;(A root canal is a treatment used to repair and save a tooth that is badly decayed or becomes infected. During a root canal procedure, the nerve and pulp are removed and the inside of the tooth is cleaned and sealed. Without treatment, the tissue surrounding the tooth will become infected and abscesses may form.&lt;/p&gt;     &lt;p style="color: rgb(255, 0, 0); font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;"Root canal" is the term used to describe the natural &lt;a href="http://www.medicinenet.com/script/main/art.asp?articlekey=316"&gt;cavity&lt;/a&gt; within the center of the tooth. The pulp or pulp chamber is the soft area within the root canal. The tooth's nerve lies within the root canal.&lt;/p&gt; &lt;p style="font-style: italic;"&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 0, 0); font-weight: bold;"&gt;A tooth's nerve is not vitally important to a tooth's health and function after the tooth has emerged through the gums. Its only function is &lt;/span&gt;&lt;nobr style="color: rgb(255, 0, 0); font-weight: bold;"&gt;sensory -- to&lt;/nobr&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 0, 0); font-weight: bold;"&gt; provide the sensation of hot or cold. The presence or absence of a nerve will not affect the day-to-day functioning of the tooth. )&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="font-style: italic;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S4IBVKsF1bI/AAAAAAAAAjc/sbq5YZTlmOU/s1600-h/400px-Root_Canal_Illustration_Molar.svg.png"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 128px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S4IBVKsF1bI/AAAAAAAAAjc/sbq5YZTlmOU/s320/400px-Root_Canal_Illustration_Molar.svg.png" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5440912762975147442" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;img src="file:///C:/DOCUME%7E1/freelee/LOCALS%7E1/Temp/moz-screenshot-2.png" alt="" /&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;img src="file:///C:/DOCUME%7E1/freelee/LOCALS%7E1/Temp/moz-screenshot-1.png" alt="" /&gt;&lt;img src="file:///C:/DOCUME%7E1/freelee/LOCALS%7E1/Temp/moz-screenshot.png" alt="" /&gt;&lt;span style="font-style: italic; color: rgb(204, 0, 0);font-size:85%;" &gt;&lt;b&gt;Root canal&lt;/b&gt; procedure:&lt;br /&gt;unhealthy or injured tooth, drilling and cleaning, filing with endofile, rubber filling and crown&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;Sekarang ni, dapatku nyatakan bahawa, sakit gigi seperti yang aku alami sekarang ini adalah sakit yang paling menyakitkan. Dah rasa baru tahu!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-2238221492840047472?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/2238221492840047472/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/02/dah-kena-baru-percaya.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/2238221492840047472'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/2238221492840047472'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/02/dah-kena-baru-percaya.html' title='Dah kena baru percaya.....'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S4IBVKsF1bI/AAAAAAAAAjc/sbq5YZTlmOU/s72-c/400px-Root_Canal_Illustration_Molar.svg.png' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-8144652112061991057</id><published>2010-02-08T23:58:00.005+08:00</published><updated>2010-02-10T11:13:36.877+08:00</updated><title type='text'>Hari-hari yang mendebarkan...</title><content type='html'>Entah apalah sebabnya , keluarga aku tidak kehabisan ditimpa musibah. Walaupun tak sebesar mana tetapi kekerapan berlakunya berturutan. Belum sempat menghela nafas lega, tersusul lagi satu musibah yang baru...Aku harap hari ini adalah yang terakhir. Cukuplah!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mula-mula Ammar diserang Rotavirus. Sejenis virus menyerang ususnya dan menyebabkan anak kecil itu muntah-muntah dan cirit birit yang tidak henti-henti. Dalam masa 2 hari sahaja, berat badan Ammar turn sebanyak 3 kilogram. Sebak hatiku melihatnya semasa berada di hospital. Lihat saja kelibat doktor pakar kanak-kanak yang biasa merawatnya, Ammar terus berubah wajah dan menangis hingga ke peringkat histeria. Tangan kecil anak itu terpaksa dicucuk dengan jarum bagi memudahkan ubat dan air dimasukkan ke tubuhnya. Dua hari Ammar terlantar di hospital. Berulang-aliklah kami sekeluarga ke hospital. Rasa gusar kami kembali ceria apabila Ammar dibenarkan pulang. Lega.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sehari selepas Ammar keluar dari hospital, ibunya pulak diserang selsema. Heavy flu sehinggakan tidak mampu dia memandu kereta ke kelasnya. Jadi A'sim menghantarnya dengan motorsikal. Tak berapa lama selepas itu, A'sim menelefonku mengatakan bahawa Along demam dan meminta agar aku dapat menjemput Along pulang. Itu yang kulakukan. Kesian anakku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Keesokan harinya Along diberi cuti sakit. Pagi itu juga entah mengapa A'sim ingin berjumpa denganku sebelum bertolak dengan motorsikalnya ke pejabatnya di Putrajaya. Selalunya tidak begitu. Hatiku berkata-kata tetapi seperti ibu-ibu lain, aku mendoakan untuk keselamatannya. Sepanjang pagi itu aku tak sedap hati. Ada yang tak kena. Along terpaksa ke balai polis untuk membuat laporan kehilangan Sijil Nikah mereka. Destinasi seterusnya ialah ke Jabatan Agama Islam Selangor. Belum sempat urusan itu dibereskan, Along terima panggilan dari kakitangan Asim mengatakan bahawa Asim terlibat dalam kemalangan jalanraya. Apa yang aku takutkan kini berlaku. Tak tentu arah aku dibuatnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Asim kami pindahkan dari Hospital Putrajaya ke Shah Alam bagi memnyenangkan kami bersamanya. Kaki kanan Asim luka parah dan ada tulang yang hancur, ada tulang yang patah, ada luka yang dalam dan hilang sebahagian tumit kakinya. Runtun hatiku melihatkan keadaannya. Tetapi aku masih lagi bersyukur kepada Allah kerana menantuku terselamat. Alhamdulillah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lapan hari Asim ditahan di hospital. Ramai teman dan saudara datang melawatnya. Terima kasih kami ucapkan atas segalanya. Allah sahaja yang dapat membalasnya. Kaki Asim terpaksa dibedah bagi menggantikan tulangnya yang hancur. Stelah dibenarkan keluar dari hospital, Asim ditemptkan dirumah kami di Kuarza Lane. Makanannya ala makanan orang dalam pantang bersalin. Cuma yang bakar, kukus dan rebus sahaja yang kuberi untuknya. Alhamdulillah beransur cergas nampaknya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Keesokan harinya, suhu badan Ammar tiba-tiba naik mendadak. Disahkan oktor Demam Panas. Ubat yang diberi nampaknya kurang berkesan. Kami membawanya ke hospital pakar dan doktor menukarkan ubat yang lebih mujarab. Kebah demam Amar dan kami rasa tenang sikit. Namun hidungnya yang tersumbat menyebabkan dia susah tidur. sepanjang malam dia akan tergolek ke kiri dan kanan sahaja. Tak nyenyak . Kesian cucuku. Kalau boleh biarlah aku yang menanggung kesakitannya tetapi itu adalah sebahgian dari peringkat pembesaran. Semua orang pasti melaluinya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Baru saja aku rasa nak lega sikit, tiba-tiba dapat panggilan kecemasan dari Tanjung Malim. Ibu mertuaku jatuh pengsan sebanyak dua kali dirumahnya. Langsung kupecut kereta pulang ke kampung. Ada masa-masanya fikiranku melayang tentang apa yang sedang aku hadapi ini. Tanpa banyak cerita, aku angkut kedua ibu mertuaku serta kakak iparku ke Shah Alam. Terus DIMY membawa ibunya berjumpa doktor.  Sementara itu, Ade, Majid dan Samy mengemaskan bilik untuk kegunaan pesakit. Timbul pula masalah katil orang sakit. Mus membawa aku ke  Seksyen 18 untuk membeli katil lipat beserta tilam. Mujurlah dapat. Alhamdulillah, pemeriksaan doktor mendapati yang tiada tulang yang patah dan  tiada luka di mana-mana. Cuma lebam di peha kiri dan bengkak di lutut kanan serta  sikunya. Bayangkanlah kalau ada tulang yang patah....tak mahu aku membayangkannya. Syukur Alhamdulillah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kini rumahku ibarat rumah sakit. Nasibku baik kerana ramai yang datang membantu.  Terima kasih kepada semua ahli keluargaku serta sahabat yang sama-sama menolongku dan  bersabar mengahdapi ujian ini. Pasti ada hikmahnya. Yang pasti, kita kelihatan bersatu. aku berdoa agar Allah memberi kami sekeluarga kekuatan. Ya Allah, bukan aku tak sanggup menerima ujianMu tetapi aku ini manusia kerdil yang banyak kurangnya. Kau tinggikanlah kesabaran kami  untuk menjalankan tanggungjawabku ini.....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-8144652112061991057?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/8144652112061991057/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/02/hari-hari-yang-mendebarkan.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/8144652112061991057'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/8144652112061991057'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/02/hari-hari-yang-mendebarkan.html' title='Hari-hari yang mendebarkan...'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-953900240415544557</id><published>2010-01-28T23:18:00.004+08:00</published><updated>2010-01-29T00:40:46.700+08:00</updated><title type='text'>Tika musibah datang melanda....</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S2G9mT-gPPI/AAAAAAAAAjU/eWWKKoCdjP0/s1600-h/asim+1.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S2G9mT-gPPI/AAAAAAAAAjU/eWWKKoCdjP0/s320/asim+1.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5431831091480640754" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Selasa pagi, Along tak ke kelas kerana kurang sihat. Suaminya A'sim menghantar anak dan isterinya ke rumahku kerana kuatir tentang kesihatan Along. Along menerima mereka dengan tangan terbuka kerana yang pasti rumahku tidak akan sunyi dengan kehadiran mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pagi itu, Along suapkan Asim mee goreng dan air teh tarik. entah kenapalah, tak seperti biasa, Along kata Asim nak bertolak ke pejabat dan nak jumpa Mak. Hatiku berkata sebab ini bukan kelazimannya tapi tiada kata yang kuucapkan kecuali membisikkan di telinganya yang aku mendoakan keselamatannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah Asimbertolak, kami menjalankan tugas masing-masing. ALong dan Mus keluar sekejap untuk membuat report polis tentang kehilangan sijil nikah Along dan Asim. entah kemana celah diletakkannya....cuai betul budak-budak ni. Tidak lama kemudian, Along etelfon aku. Katanya nak ke Putrajaya kerana Asim kemalangan jalanraya. Ketika itu, aku terpaksa menahan airmata sedih bercampur cemas demi anakku . Aku mesti kuat untuk anakku itu. Tapi Along memang anak yang kuat. Dalam semputnya dan selsema yang teruk hari tu,bunyinya seolah-olah dia menangis tersedu-sedu, tapi sebenarnya tidak. TAk setitik airmatanya yang jatuh. Dia tenang menghadapi saat cemas itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sesampainya Along dihospital, Asim berada di wad kecemasan. Untuk tidak memnganggu kesibukan di wad tersebut, tiada siapa pun yang dibenarkan masuk. Jadi Along dan Mus ditemani oleh kakitangan pejabat Asim. Kebetulan pula semasa kemalangan berlaku, dua orang kakitangannya berada di situ dan menyaksikan segalanya. Ngeri kata mereka.anakan tidak, motor dihimpit oleh lori pasir! Dalam keadaan sekarang, susah nak kita persalah sesiapa pun. Yang penting ialah Asim cedera teruk di kaki kanan dan motornya rosak teruk di bahagian hadapan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh kerana Hospital Putrajaya terlalu jauh dari Shah Alam, kami mengambil keputuisan untuk memindahkan Asim ke Hospital KPJ di Shah Alam. Mudah bagi kami untuk ulang alik melawatnya. Sejak kemalangan pagi itu, aku tidak berkesempatan  menziarahi menantuku kerana cucuku Ammar berada dalam jagaanku! Maghrib itu, Asim dibedah. Tulangnya yang hancur diganti dengan tulang manusia dan ada bahagian yang digantikan dengan logam. Pagi tadi semasa melawatnya, asim mengadu kesakitan tetapi masih boleh bertahan. Dari riak wajahnya, dapat aku rasa kesakitan yang ditanggungnya. Sebak hati aku melihatnya. Ketika itu aku hanya mampu berdoa dan berserah. Segala yang patut, telah  kami usahakan. Kini hanya kami tinggal berdoa dan memberi semangat kepadanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wahai anakku, bersabarlah. Allah memberi peluang kepadamu untuk berkhidmat sepenuhnya pada suamimu. JAlankanlah kewajipanmu sebagai seorang isteri yang baik. Peliharalah tuturkatamu, tingkah lakumu dan peradabanmu kerana orang sakit sangat sensitif dan jika dia itu suami, tahap sensititifnya ke tahap kronik. Dalam menjaga orang sakit, kedua pihak mestilah banykkan bersabar. Sipesakit kena sabardan yang menjaga juga kena sabar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mak , Ayah dan adik-adik  berdoa agar Asim sihat dengan segera. Tahanlah sikit kesakitan itu. Gunakanlah tasbih yang Mak berikan tadi. Banyakkan berwirid dan berdoa. Hikmahnya kamu sakit ialah kehadiran keluargamu dari Kedah serta Nenek dan Mak Uwo dari Tanjung MAlim. usah kiralah lawatan yang tidak henti-henti dari sahabat dan jiran tetangga. Semua mendoakanmu. kini tibalah masa untuk berehat...&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S2G9S8kXPxI/AAAAAAAAAjM/3rET6iN5l-c/s1600-h/18734_450870055103_722050103_10718859_726655_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S2G9S8kXPxI/AAAAAAAAAjM/3rET6iN5l-c/s320/18734_450870055103_722050103_10718859_726655_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5431830758779469586" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-953900240415544557?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/953900240415544557/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/01/tika-musibah-datang-melanda.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/953900240415544557'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/953900240415544557'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/01/tika-musibah-datang-melanda.html' title='Tika musibah datang melanda....'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S2G9mT-gPPI/AAAAAAAAAjU/eWWKKoCdjP0/s72-c/asim+1.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-4888133082315639840</id><published>2010-01-21T21:52:00.002+08:00</published><updated>2010-01-21T22:42:39.824+08:00</updated><title type='text'>Takziah buatmu Titina....</title><content type='html'>Titina adalah sahabatku sedari sekolah menengah di Sekolah Menengah Tengku Bariah Kuala Terengganu. Kemudian aku bekerja sementara selama setahun di Tractors Malaysia dan sejak itu kami tidak ketemu. Lagipun semasa di sekolah kami bukanlah teman rapat tetapi sekadar teman sepasukan dalam aktiviti sukan . Aku sangat suka melihat dia kerana kecantikannya. Kulitnya yang putih bersih dengan rambutnya yang hitam ikal mayang menyerlahkan lagi keayuan sahabatku ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, pada awal Mei tahun 1981, aku ditawarkan mengikuti kursus perguruan di Maktab Perguruan Batu Rakit, Terengganu. Di hari pertama melapor diri, aku menarik nafas lega apabila beberapa orang teman bekas pelajar sekolah menengah turut berada di situ termasuklah Kasmawati (kini guru Bahasa Inggeris di Dungun, Terengganu) dan juga Titina . Nak jadikan cerita, ketiga kami dimasukkan ke aliran Bahasa Inggeris tetapi berbeza kelas atau unit. Namun, kami selalu bertemu dalam aktiviti aktiviti luar darjah seperti sukan, pasukan beruniform, acara-acara kebudayaan dan sebagainya. Dalam sukan kami sama-sama aktif dalam Olahraga, dalam badan beruniform pula kami sama-sama dalam Pandu Puteri . Titina suka menyanyi, jadi dia masuk pasukan koir sedangkan aku dalam tarian. Tiga tahun menjadi guru pelatih di maktab tertsebut dan kami berkongsi cerita yang sama walaupun berlatar belakang berlainan. Kami punya ramai teman-teman seperti Taksiah, Ali, Amin, Akhtar, Zin, Suhaimi, Asmad, Noraini, NorAdna,Zaid, Ong, Azmi, Zainal. Zulhisham,Manja, Ohira dan ramai lagi. Kerana tinggal di kawasan terpencil yang jauh dari kota besar, kehidupan kami berkisarkan teman-teman di maktab sahaja. Kami lakukan banyak perkara bersama, berjalan bersama, ponteng bersama dan sebagainya. Pokok pangkalnya, kami begitu akrab sekali seperti adik beradik sendiri. Sehingga kini, perasaan kasih pada teman seperjuanganku masih begitu menebal lagi. Sekali sekala bertemu mengimbaskan kembali nostalgia bersama satu ketika dahulu 26 tahun yang lalu.......&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malam semalam, aku dikejutkan berita oleh seorang teman kami iaitu Rahimah atau Kak Teh(nama glamournya) tenatang musibah yang menimpa sahabatku Titina. Semalam  Titina telah kehilangan suaminya. Arwah berlepas di HUKL  lebih kurang jam 9 malam. Tahun lepas, semasa arwah dirawat di hospital yang sama, sempat juga aku bersama Nik  dan Taksiah menziarahnya. Bila kita dalam kesedihan, elok juga berjumpa kawan-kawan untuk meringankan bebanan perasaan sedih di hati. Kini tinggalah Titina mengendalikan keluargany sendirian. Tapi aku percaya dia seorang wanita yang sangat tabah hati. Bersabarlah wahai sahabatku. Yang pergi tidak akan kembali lagi tetapi yang tinggal mesti meneruskan kehidupan.  Kau tidak akan keseorangan. Kami sedang merancang untuk menziarahimu sekeluarga tak lama lagi. Insyaallah.Sementara itu, bertenanglah dan redholah akan pemergiannya. Peliharalah anak-anakmu dengan baik  kerana itulah harta yang sebenarnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Salam takziah dariku buatmu wahai sahabatku Titina.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-4888133082315639840?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/4888133082315639840/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/01/takziah-buatmu-titina.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4888133082315639840'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4888133082315639840'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/01/takziah-buatmu-titina.html' title='Takziah buatmu Titina....'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-2436858554101848918</id><published>2010-01-18T10:21:00.015+08:00</published><updated>2010-01-19T00:15:25.200+08:00</updated><title type='text'>Cuti lagi.......oversea...</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1R89atsB5I/AAAAAAAAAhs/EfhUcJAB_9k/s1600-h/IMG_4927.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1R89atsB5I/AAAAAAAAAhs/EfhUcJAB_9k/s320/IMG_4927.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5428100845473105810" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Percutian ke kota Bangkok bersama 4 teman yang lain amat menyeronokkan. PSJJ, CKN,DS,DA dan aku mengunjungi kota tersebut tanpa ada apa-apa tujuan sebenarnya. Masing-masing memerlukan masa untuk break free dari kerja routin harian kami. Kelima-lima kami punya latar belakang dan tugas tugas khas yang berlainan tetapi yang meneyeronokkan ialah apabila bersama, fikiran, pendapat dan perasaan kami sama...untuk berehat sambil enjoy ourselves! Which we did!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari pertama, sampai saja di airport , kami disambut oleh tour guide kami yang bernama&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1SFJKGeISI/AAAAAAAAAic/Hns3YPTK3C8/s1600-h/IMG_5581.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 211px; height: 158px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1SFJKGeISI/AAAAAAAAAic/Hns3YPTK3C8/s320/IMG_5581.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5428109843265102114" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; Awi, orang Patani dan fasih berbahasa Melayu. Syukur rasa dihati kerana orang Thailand tidak ramai pandai berbahasa Inggeris tapi bila dapat yang pandai berbahasa Melayu, itu sudah bonus buat kami. Pernah sekali 2 tahun yang lalu, ketika itu aku bersama suami dan teman kami ke kota Bangkok. Naik teksi dan terpaksa bercakap menggunakan bahasa isyarat dengan pemandu teksi. Dalam pada itu, kami tetap sesat juga! Lucu pada mulanya tapi getting more annoying towards the end. Bila disebut Jim Thomson, langsung diangguk kepalanya seolah dia tahu tapi di setiap persimpangan, dia berhenti bertanya orang. Ini membuatkan kami bosan kerana banyak masa terbuang. Kami langsung turun teksi itu dan masuk ke teksi lain.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1R8JnxZn4I/AAAAAAAAAhk/xXVSGyzvfA0/s1600-h/IMG_4875.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 159px; height: 119px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1R8JnxZn4I/AAAAAAAAAhk/xXVSGyzvfA0/s320/IMG_4875.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5428099955625140098" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Kami merasa sangat kagum dengan jumlah pelancong yang sama-sama beratur untuk cop pasport. Ramai sangat. Ketika kapalterbang kami turun, sudah ada 4 pesawat lain sudah mendarat. Bersesak-sesaklah kami  di situ. Pelbagai bangsa dan warna yang kami temui. Hebat sungguh negara ini yang meampu menarik ramai pelancong asing ke negara mereka sedasngkan masalah bahasa begitu ketara sekali! Apa resipi mereka?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malam itu kami ke Riverside City. Cantik sungguh tempat ini. Tujuan ke sana ialah untuk naik Chao Phraya Dinner Cruise. Kami sangkakan sebuah bot besar sahaja yang akan mengangkut para pelancong, rupanya salah sangkaan kami. Setidak-tidaknya ada 4 hingga&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1SG_PbmmpI/AAAAAAAAAik/kTAhOGDCHMQ/s1600-h/IMG_5122.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 163px; height: 122px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1SG_PbmmpI/AAAAAAAAAik/kTAhOGDCHMQ/s320/IMG_5122.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5428111871920478866" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; 6 bot besar yang disediakan. Ada dua dek dan setiap satu bot boleh memuatkan lebih kurang 300 orang penumpang at one go.  Sambil makan. kami dihiburkan oleh seorang penyanyi yang mendendangkan pelbagai jenis lagu  antarabangsa termasuklah lagu dari negara Russia, Korea, Jepun, English dan juga Indonesia! Lagu Melayu tak ada! Mengapa? YAng lucunya, bila penyanyi itu mendendangkan lagu Bahasa Inggeris, yang mana aku rasa aku tahu akan senikatanya, sebutannya ikut seronok dia saja! Janji ada bunyi dan ikut rentak muziknya. Lagu Indonesia itu bertajuk Si JAntung Hati.....pun meraban jugak. Tapi yang membuat kami kagum ialah dia berani mendendangkannya. Samada kita enjoy the music or not, itu secondary. Mungkinkan keberanian itu satu daripada resipi kejayaan mereka menarik pelancong? Harus!!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari kedua, kami mula awal pagi. Tujuannya ialah ke Floating Market. Perjalanannya &lt;a style="font-weight: bold;" onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1R-CkMxJoI/AAAAAAAAAh0/XVpHekmOHXI/s1600-h/IMG_5152.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1R-CkMxJoI/AAAAAAAAAh0/XVpHekmOHXI/s320/IMG_5152.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5428102033430357634" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;mengambil masa 1 jam. Setibanya kami di jeti, terpegun kami melihat ramainya pelancong asing yang sudah sedia ada di situ dan yang baru sasmpai. Berpuluh bas pengangkutan pelancong berderet di kawasan parking lot. Kali ni kami mulakan perjalanan dengan menaiki bot panjang dan laju. 20 minit kami di bawa oleh bot tersebut menyusuri tali air yang telah dikorek sepaya  mencapai kedalaman yang sesuai. Airnya tidak jernih tapi seolah berlumpur.  Dapatlah kami saksikan perkampungan orang Siam sepanjang taliair ini. Sangat menarik dan mengujakan. Bagi yang takut menaiki bot, mungkin mereka tidak akan seronok kerana bot itu bergerak sangat laju dan jurupandunya mestilah cekap tetapi bagi yang suka dengan kelajuan dan berjiwa adventure, this is something that you should not miss...full of thrill! Sampai sahaja di Floating Market, sejuk mata memandang bagaimana aktiviti jual beli dijalankan atara sampan ke sampan. Namun kita perlu pandai menawar. Kalau dimintanya sepasang baju anak kecil dengan Baht850, terus minta kurang serendah Baht100! Kalau tak diberinya, majukan terus perjalanan kita. Pasti dipanggil kembali! Percayalah. Namun mereka tidak marah malah senyum dan bila mendapat wang, terpancar kegembiraan mereka! Ini mungkin satu lagi resipi mereka iitu Senyum Selalu!&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1R_AICgWhI/AAAAAAAAAh8/NiRjy3zGSAk/s1600-h/IMG_5356.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 179px; height: 134px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1R_AICgWhI/AAAAAAAAAh8/NiRjy3zGSAk/s320/IMG_5356.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5428103091023010322" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Makan tenghari di kedai Mak Yah sangat menyelerakan. Oleh kerana kita sudah biasa dengan makanan Siam di negara kita, maka tidak susahlah kita nak tanya banyak sangat sioalan tentang bahan-bahan yang digunakan. Order sahaja. Difahamkan bahawa, bila orang mereka ingin membuka perniagaan di luar negara, 1/2 daripada perbelanjaan yang diperlukan akan ditampung oleh kerajaan mereka. Syaratnya ialah rekabentuk restoren itu mestilah mengekalkan identiti architecture negara mereka! Mungkinhah ini satu daripada cara mereka memperkenalkan negara mereka? Saya tidak hairan akan perkara ini kerana pada tahun 1990 saya berpeluang ke Hawaii dan diantara tempat makan yang saya dan suami kunjungi ialah restoren mereka! Bayangkanlah, diseluruh dunia&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1SAdr7ltMI/AAAAAAAAAiE/jCVzChVi_uQ/s1600-h/IMG_5445.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 207px; height: 155px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1SAdr7ltMI/AAAAAAAAAiE/jCVzChVi_uQ/s320/IMG_5445.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5428104698385511618" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; makanan dan adat budaya mereka telah dikenali dan dinikmati. Jadi bila sebut saja , ramai yang teruja untuk malncong ke sana. Mmmmmmmmmmmmmmmmm sedapnya masakan Mak Yah!! Teringat-ingat lagi di fikiran dan terasa-rasa lagi di tekak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Puas naik bot, cubalah pulak naik Tut Tut. Kenderaan berkuasakan motosikal dan ada tempat duduk penumpang dibelakang. Syaratnya, mesti tanya dulu sebelum naik. Pergerakkannya sangat licik dan laju, Boleh menyelit-nyelit di celah-celah kenderaan besar, Kalau tak kuat boleh kena sakit jantung! Tapi ia menyeronokkan. Kesesakan lalu lintyas di kotaraya Bangkok menjadi bualan dunia, Perlu plan masa dengan betul untuk ke satu-satu &lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1SCFbtEfgI/AAAAAAAAAiM/26JwkxnwCAE/s1600-h/IMG_5456.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 208px; height: 156px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1SCFbtEfgI/AAAAAAAAAiM/26JwkxnwCAE/s320/IMG_5456.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5428106480736042498" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;destinasi. Pemandu teksi dan Tut Tut pun berkira juga untuk membawa kita ke meredah kesesakan lalu lintas tersebut. Ada yang suruh kita jalan kajki saja! Hahahahahah...ini benar-benar terjadi padaku. Kerana terlalu letih berjalan setelah membeli belah, kononnya nak naik Tut-Tut tapi pemandunya suruh aku jalan sahaja kerana jalanraya sesak. Padan muka aku!&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1SDstiFlHI/AAAAAAAAAiU/s8gKfE7FUGg/s1600-h/IMG_5547.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 129px; height: 172px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1SDstiFlHI/AAAAAAAAAiU/s8gKfE7FUGg/s320/IMG_5547.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5428108255048340594" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Membeli-belah di kotaraya ini sangat seronok. Masih murah lagi. Di tengah-tengah kotaraya yang serba moden ini masih terdapat kedai-kedai kecil yang di dirikan dihadapan gedung-gedung perniagaan yang besar! Bagi mereka tidak ada hasad dengki antara satu dengan lain kerana percaya pada rezeki masing-masing. Jika ke kedai kecil kena guna wang tunai dan jika tidak ada wang tunai bolehlah Gores dan Menang(Credit Card) sahaja! It's your choice!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagi yang belum pernah ke BKK. you must experience at least once. But get a good mate, with the  same chemistry so as to not spoiling your vacation! Good luck to you and thanks a million to my friends for being such wonderful companion during our holiday together...May we do it again and again!!! Maaf atas segala kesalahan dan halalkan makan minumku.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-2436858554101848918?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/2436858554101848918/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/01/cuti-lagioversea.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/2436858554101848918'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/2436858554101848918'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/01/cuti-lagioversea.html' title='Cuti lagi.......oversea...'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S1R89atsB5I/AAAAAAAAAhs/EfhUcJAB_9k/s72-c/IMG_4927.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-3266628580066729032</id><published>2010-01-09T10:07:00.011+08:00</published><updated>2010-01-09T11:25:14.957+08:00</updated><title type='text'>Perjalanan yang membawa banyak kenangan....</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0fzo-K4tAI/AAAAAAAAAgU/gPS2cgewIU4/s1600-h/19738_223231598807_519663807_3056508_3234680_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 207px; height: 138px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0fzo-K4tAI/AAAAAAAAAgU/gPS2cgewIU4/s200/19738_223231598807_519663807_3056508_3234680_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5424572161400026114" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Bila sebut saja cuti, berbulan-bulan sebelum tarikh tu sampai, macam-macam yang kita fikir nak buat dan mulalah merancang. Begitu jugalah dengan diriku. Wlaupun sudah tidak bekerja lagi, menjadi surirumah sempenuh masa, rupanya jauh lebih sibuk dari masa dulu. Segalanya nak aku bikin perfect. Walaupuin penat tapi janji hati gembira dan bangga. Syukur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0f0LFzQCmI/AAAAAAAAAgc/yaO7BgCQ3MU/s1600-h/19738_223365688807_519663807_3057448_2004624_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 95px; height: 143px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0f0LFzQCmI/AAAAAAAAAgc/yaO7BgCQ3MU/s200/19738_223365688807_519663807_3057448_2004624_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5424572747563928162" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Hari Krismas 2009, setelah 2 bulan berhempas pulas merancang, berbincang,  mencari sponsorship, shopping, memikirkan pelbagai hal, mencari peserta, , browsing internet dan sebagainya, akhirnya dapat juga aku melaksanakan tugas dan tanggungjawab menyelaras program Lawatan ke Kuala Selangor bersama 10 keluarga jiran tetanggaku beserta keluarga terdekat dan sahabat handai kami. Seramai 38 orang dewasa, 40 orang remaja dan 20 orang kanak-kanak. Peringkat umur peserta adalah dari  seawal 4 bulan hingga 78 tahun !&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0f0Vw5F3rI/AAAAAAAAAgk/6vZLgC0DXPU/s1600-h/17034_394969445103_722050103_10234582_423166_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 200px; height: 133px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0f0Vw5F3rI/AAAAAAAAAgk/6vZLgC0DXPU/s200/17034_394969445103_722050103_10234582_423166_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5424572930929843890" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Kami menaiki sebuah bas (40 seater) dan diiringi oleh 10 buah kenderaan persendirian. Hari pertama bermula dengan solat Jumaat oleh peserta lelaki manakala ibu dan anak-anak berehat di bilik masing-masing di De Palma Hotel Kuala Selangor . Tepat jam 3petang, sebuah trem yang disediakan oleh  Majlis Daerah Kuala Selangor(MDKS) dan sebuah bas yang disediakan oleh Pejabat Daerah Kuala Selangor(PDKS). Trem membawa kami mengelilingi Bukit Melawati yang kaya dengan kesan-kesan Sejarah serta pemandangan yang menakjubkan. Selat Melaka dapat dilihat dari atas bukit. Tak cukup lagi, di Bukit Melawati ini jugalah salah satu tempat untuk melihat anak bulan bagi menentukan mula Ramadhan, Sywal serta Raya Qurban. Kesan-kesan sejarah masih dijaga dengan rapi.  Kami bertuah kerana pihak MDKS telah menyediakan seorang pencerita (tour guide...Cik Sabariah) untuk menceritakan kisah-kisah menarik di setiap tempat lawatan. Ini sangat bagus untuk kami semua khasnya kepada anak-anak remaja supaya mereka tahu bertapa hebatnya ancestors mereka yang mempunyai daya ketahanan mempertahan diri , berani serta daya pandai dan  bijaksana. Dengan ini kami berharap agar mereka memperkukuhkan jati diri mereka dan menyedarkan diri mereka akan kedudukan mereka sebagai satu bangsa yang kuat dan tidak mudah kalah dan terbawa-bawa oleh arus kemodenan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0f0o2_tflI/AAAAAAAAAgs/WXzH19W9nls/s1600-h/19738_223361398807_519663807_3057418_3094879_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 200px; height: 133px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0f0o2_tflI/AAAAAAAAAgs/WXzH19W9nls/s200/19738_223361398807_519663807_3057418_3094879_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5424573258985733714" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Selepas solat A'sar, kami dibawa ke Pantai Jeram. MasyAllah, the sunset was soooooo beautiful. Pihak hos telah menunggu kami dengan persembahan Ghazal. Makanan ...punyalah sedap! Aku ykin semua ahli rombongan enjoyed the food and will come back again with their own crowd! Macam ni aku kena mintak 25% daripada taukeh restoren! Hahahhhahahahaha....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lepas makan kami terus ke Kelip-kelip Kampung Kuantan. Punyalah ramai orang! Maklumlah malam Krismas. Ramai yang datang adalah pelancong tapi kami bernsib baik sebab sebagai tetamu, kami didahulukan (walaupun ada pengunjung lain yang senget muka memandang kami....hehhe sorry babe).Cantiknya kurniaan Allah. berkelipan sepanjang sungai. Spesis yang ada di Kuala Selangor mempunyai kerlipan yang paling terang. Makanan si kelip-kelip ialah pucuk daun Pokok Berembang yang hidup melata di sepanjang sungai. Perahu yang dikayuh perlahan (tidak dibenarkan menggunakan motor) membawa kami mendekati pohon berembang dan jika teringin, bolehlah menangkap seekor dua kelip-kelip. Namun harus segera dilepaskan kerana jika tertangkap dengan kelip-kelip masih ditangan...hukumannya RM1000.00 seekor!! PIlu memikirkannya. Persembahan Dabus dan minuman ringan disediakan untuk kami. Manja betul rombongan bih! Balik hotel. Time to sleep.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0f2hCGtf7I/AAAAAAAAAhM/K6G1SjF7XXM/s1600-h/19738_227197828807_519663807_3080425_7611706_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 200px; height: 133px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0f2hCGtf7I/AAAAAAAAAhM/K6G1SjF7XXM/s200/19738_227197828807_519663807_3080425_7611706_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5424575323552186290" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Lepas Subuh, sarapan dan bas membawa kami ke Taman Alam (Nature Park). Kami diberi penerangan tentang taman tersebut dari segi mukabuminya, habitatnya serta flora dan faunanya! Kemudian terus ke Jeti Perikanan Sungai Buloh untuk menaiki bot untuk melihat lebih dekat akan burung-burung yang migrate dari negara-negara sejuk (singgah sekejap untuk mencari makanan) dan kami diberi peluan menyauk kerang. Dikatakan bahawa kerang Kuala Selangor rasanya enak sebab pertemuan  air tawar dan air masin menjadikan lumpur  di kawasan itu paling sesuai untuk pemakanan dan pembiakan  kerang. Kami di beri kerang secara percuma untuk dibawa pulang. Apa lagi, dengan meriahnya kami terima!! Terima kasih!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0f1Ng3NzNI/AAAAAAAAAg0/pswDbcB-iEI/s1600-h/19738_227205803807_519663807_3080455_7439291_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 200px; height: 133px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0f1Ng3NzNI/AAAAAAAAAg0/pswDbcB-iEI/s200/19738_227205803807_519663807_3080455_7439291_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5424573888699682002" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Makan tengahari di Homestay Sungai Sireh. Sepanjang perjalanan, mata kami dijamu dengan pemandangan indah saujana mata memandang sawah padi yang terbentang luas. Makanan kami ialah Nasi Ambng (tradisi orang Jawa). Sedulang nasi dengan lauk seperti ayam, sambal goreng, serunding daging dan mee goreng untuk hidangan sekurang-kurangnya 5 orang. Itu pun tajk habis. Adat orang Jawa ialah, everything must go. Jadi saki baki makanan tersebut, kami bungkus dan bawa pulang. Ooooooooo kenyangnya!! Sebelum pulang ke Shah Alam, sempat juga kami singgah di IKS untuk membeli sedikit buah tangan yang berbentuk pelbagai jenis kerepek  dan kuih-muih tradisional untuk dibawa pulang kepada yang tinggal! Yang beli lain, yang diberi percuma lain! Wah, murahnya rezeki.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0f2Dl6w-LI/AAAAAAAAAhE/X07eb6NH_ZM/s1600-h/19738_227263373807_519663807_3080703_2972431_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 200px; height: 133px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0f2Dl6w-LI/AAAAAAAAAhE/X07eb6NH_ZM/s200/19738_227263373807_519663807_3080703_2972431_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5424574817769683122" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Selesai sudah tugasku. Aku bersyukur kerana tiada kemalangan dan sebagainya. Semuanya berjalan sebagaimana yang di rancang malah lebih baik lagi. Terima kasih kepada semua ahli rombongan, keluarga dan sahabat, penderma yang baik hati, pihak MDKS, pihak PDKS, khasnya Tuan Pegawai Daerah Kuala Selangor yang banyak memberi semangat dan membantu menjayakan program ini. To all, maaf atas segala kesilapan, terkasar bahasa, body language yang tak suka dipandang, makanan yang kurang enak dan sebagainya. Yang baik itu datangnya dari Allah dan yang kurang itu adalah dari kita manusia. Terima kasih atas segala sokongan dan bantuan serta semangt yang diberi khasnya kepada tukang komen nombor satu dunia iaitu suamiku DIMY....tanpamu siapalah aku!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0f1rRMvvpI/AAAAAAAAAg8/tTcoCrr9d0M/s1600-h/19738_227125588807_519663807_3079875_2573603_n.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 133px; height: 200px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0f1rRMvvpI/AAAAAAAAAg8/tTcoCrr9d0M/s200/19738_227125588807_519663807_3079875_2573603_n.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5424574399891095186" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-3266628580066729032?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/3266628580066729032/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/01/perjalanan-yang-membawa-banyak-kenangan.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3266628580066729032'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3266628580066729032'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/01/perjalanan-yang-membawa-banyak-kenangan.html' title='Perjalanan yang membawa banyak kenangan....'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0fzo-K4tAI/AAAAAAAAAgU/gPS2cgewIU4/s72-c/19738_223231598807_519663807_3056508_3234680_n.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-9193371711997646653</id><published>2010-01-08T09:41:00.012+08:00</published><updated>2010-01-11T01:11:29.694+08:00</updated><title type='text'>Selesai sudah tugasmu menceriakan hari-hariku......</title><content type='html'>Kali pertama bertemu ialah pada tahun 2004. Ketika itu kau bersama teman-temanmu sedang berhimpit-himpit dalam kawasan yang sempit.. Aku jadi kasihan. Keadaanmu ketika itu memilukn aku. Sungguh aku  kasihan. Tak sampai hati, lalu aku panggil seseorang untuk menyelamatkanmu serta sembilan temanmu yang lain . Aku bawa kau pulang. Aku punya ruang yang luas di rumahku untuk kau dan temanmu hidup senang lenang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ternyata kau begitu gembira. Ke sana ke mari kau sentiasa bersama dengan teman-temanmu yang seangkatan. Semua yang melihatmu, kagum dengan kehebatanmu dan ketangkasanmu. Hebat sungguh hebat. Sepanjang kau bersamaku, suasana rumah menjadi riang. Setiap kali ada tetamu, pasti kau jadi tontonan. Terpegun mereka dengan tumbesaranmu....Pergerakanmu  yang mundar-mandir dari satu sudut ke satu sudut yang lain menunjukkan bertapa gembiranya kau. Begitu juga dengan teman-temanmu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malang tidak berbau. Suatu hari yang aku tidak ingat tarikhnya tapi pasti akan tahunnya iatu 2007, lapan teman-temanmu meninggalkn kita. Entah apa sebabnya, aku sendiri tidak pasti sehingga kini. Runtun semangatku dibuatnya . Sedih usah ditanya lagi. Rasa bersalah di dalam hati tidak terperi. Kasihannya aku melihat keadaan yang menyedihkan dan menyayat hati.  Aku tahu kau pun turut sedih. Kau tidak seriang dulu, pergerakanmu perlahan dan tidak lagi laju. Aku terus memujukmu dan kau tidak kesunyian kerana punya teman-teman lain iaitu si Patin, si Sebarau, si Kelah, si Kaloi , si Jelawat dan si Keli Afrika. Mereka semua sangat ramah dan baik hati. Kau kembali berseri.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0dcmVYrCLI/AAAAAAAAAf0/zHEvcNzdHzU/s1600-h/IMG_4559.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0dcmVYrCLI/AAAAAAAAAf0/zHEvcNzdHzU/s200/IMG_4559.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5424406089836464306" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Tapi kini, aku terpaksa menerima hakikat pemergianmu pula. Wahai si Keli kusayang...kau pergi tanpa mengucapkan selamat tinggal untuk kami. Sedar-sedar kau sudah tidak bernyawa lagi. Melihat kau terapung dan tidak bergerak lagi membuat hatiku menangis. Bertapa pilunya hatiku wahai si Keliku bila mengenangkan saat kita mula bertemu sehingga saat matimu. Terima kasih kerana membuat aku seisi kelurga gembira semasa hidupmu. Kau membuatkan kami merasa sangat bangga. Aku bersyukur kerana membawa kau pulang dari Pasaraya Makro dalam keadaan berhimpit-himpit di dalam balang kaca menanti saat kematian yang menyeksakan. Aku gembira melihat pembesaranmu yang menakjubkan. Seingatku, semasa mula aku bawa kau pulang, panjangmu kurang dari satu kaki tetapi pada hari kami menanammu, ukuran panjangmu melebihi tiga kaki!!!  Kau adalah yang terbesar di dalam kolam itu.&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0oJ9KoP3TI/AAAAAAAAAhU/aRmZVk-Frfk/s1600-h/IMG_4568.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 150px; height: 200px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0oJ9KoP3TI/AAAAAAAAAhU/aRmZVk-Frfk/s200/IMG_4568.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5425159647551020338" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kini kau kami semadikan di kebun sayur-sayuranku di hadapan rumah. Pokoknya kau masih dekat denganku dan dalam masa yang sama kau membantuku membaja pokok sayur-sayuranku. Insyaallah. Berehatlah kau wahai si Keli. Kau tidak akan kulupakan. Namamu akan menjadi sebutan. Aku pasti ikan-ikan yang lain termasuk si Keli yang seekor lagi akan merinduimu khasnuya bila tiba wktu makan kerana kaulah yang akan makan paling banyak!!&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0ddhY2k0xI/AAAAAAAAAf8/7KuogFsAlv8/s1600-h/IMG_4576.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 150px; height: 200px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0ddhY2k0xI/AAAAAAAAAf8/7KuogFsAlv8/s200/IMG_4576.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5424407104379474706" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat tinggal si Keliku.......terima kasih!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-9193371711997646653?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/9193371711997646653/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/01/selesai-sudah-tugasmu-menceriakan-hari.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/9193371711997646653'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/9193371711997646653'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2010/01/selesai-sudah-tugasmu-menceriakan-hari.html' title='Selesai sudah tugasmu menceriakan hari-hariku......'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/S0dcmVYrCLI/AAAAAAAAAf0/zHEvcNzdHzU/s72-c/IMG_4559.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-5257210599363788304</id><published>2009-12-06T07:33:00.003+08:00</published><updated>2009-12-06T08:30:34.962+08:00</updated><title type='text'>Selesai sudah.....</title><content type='html'>Selesai sudah musim Haji untuk tahun ini. Alhamdulillah jemaah tahun ini dikurniakan Haji Akhbar kerana Wukuf jatuh pada hari Jumaat. Semoga pekerjaan Haji mereka diterima Allah dan dikurniakan Haji yang mabrur.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku dan suami telah menjadi tetamu Allah sebanyak dua kali. Yang pertama pada tahun 1990 iaitu semasa Perang Teluk yang pertama. Ramai jemaah diberitakan menarik diri dari pergi kerana khuatir akan keselamatan mereka. Kami juga dinasihatkan oleh beberapa kenalan supaya menangguhkan pemergian kami tetapi ketika itu jiwa muda kami tetap teguh dan keras. Kami teruskan juga niat kami tanpa rasa takut dan gusar hati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anak sulong kami ketika itu berumur 5 1/2 tahun dan masih bersekolah Tadika dan adiknya 2 1/2 tahun. Bayangkanlah bertapa susahnya kami untuk meninggalkan mereka.&lt;br /&gt;Namun aku bersyukur kerana ibu mertuaku dan ipar duaiku khasnya kak ipar, sanggup menjaga anak-anak kami. Ini satu perkara yang harus aku kongsi bersama. semasa anak-anak kita masih kecil, kita mestilah melatih mereka mesra dengan ahli  keluarga yang lain supaya apabila kita terpaksa meninggalkan mereka, sekurang-kurangnya mereka tidak merasa sangat akan kehilangan kita. Anak-anak kami selalu ditinggalkan apabila aku dan suami ke luar negara untuk apa tujuan sekali pun. Kakak iparku akan datang dari Tanjung Malim ke rumah kami di Johor Bahru dan menjaga anak-anak kami. Dari segi ini , aku memanglah sangat beruntung! Jadi masalah untuk meninggalkan anak-a nak memang tidak menjadi masalah buat kami.  Nasihatku buat semua teman, rajin-rajinlah meninggalkan anak-anak ditangan orang yang rapat. Tidak semestinya ada pertalian saudara, malah dikalangan teman rapat ataupun jiran pun tidak mengapa. Pokoknya kita kena yakin dan percaya kepada mereka untuk menjaga anak-anak kita. Jangan risau kerana Allah akan menjaga mereka! Dengan ketenangan hati itu, InsyaAllah kita akan dapat menjalankan tugas kita dengan lebih khusyuk lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selama beberapa bulan aku menhadiri kursus Haji berseorangan kerana suamiku sentiasa sibuk dengan urursan kerjanya di pejabat. Apa saja ilmu yang aku perolehi, aku sampaikan kepadanya...maca Ustazahlah pulak! Oleh kerana itu, aku kena beri perhatian yang lebih semasa dalam bilik darjah supaya bila ditanya dapat aku menjawabnya! Ku lihat disekelilingku, majoriti yang datang adalah orang yang sudah berumur malah ada yang kelihatan agak uzur.  Timbul kesedihan dalam hatiku memikirkan mereka apabila tiba masa untuk ke Tanah Suci nanti. Namun semua itu bakal terjawab..........&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-5257210599363788304?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/5257210599363788304/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/12/selesai-sudah.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5257210599363788304'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5257210599363788304'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/12/selesai-sudah.html' title='Selesai sudah.....'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-6948542423456969264</id><published>2009-11-20T22:33:00.006+08:00</published><updated>2009-11-21T14:34:15.459+08:00</updated><title type='text'>Sabun cap KAPAK..</title><content type='html'>Tak ramai yang tahu akan sabun berjenama ini...tapi sangat sinonim bagi mereka yang dilahirkan sekitar tahun 6oan. Setiap kali aku teringat akan sabun ini, terbayang wajah-wajah orang tua yang kukenali khasnya wajah arwah nenekku Hajjah Seri Banun dan arwah atokku iaitu bekas seorang penghulu yang paling handsome semasa zaman mudanya.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semasa aku bersekolah rendah, pernah kedua orang tuaku menghantar aku bersekolah di kampung di Parit Yusof (pertengahan bandar Batu Pahat dan Muar di Johor). Seingatku, umurku ketika itu dalam 7 tahun. Kedua arwah mak dan abah tinggal nun jauh di Kemaman Terengganu. Bayangkanlah bertapa rindunya aku kepada mereka tapi demi pelajaran dan masa depanku, mereka redho...dan aku rela dalam terpaksa....kesian!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku ditempatkan di rumah atok dan nenekku bersama abang, kakak dan sepupuku. Arwah nenek sangat garang dan tegas orangnya. Ketika itu, tiada kemudahan air paip di rumah, tiada jamban pam dan sebagainya. Air hujan perlu di takung dalam tempayan dan untuk ................(faham-faham sajalah), kena lakukannya di parit belakang rumah.....hahahhaha bukan tahu malu ketika itu! itu adalah kebiasaan ketika itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiba waktu mandi, bayangkan bertapa seksanya kami terpaksa menceduk air yang sangattttt sejukkkk dari tempayan. Air pulak adalah takungan air hujan. Lepas mandi penuh jentik-jentik atas tubuh badan kami...hahahha. Menggosok gigi adalah wajib tapi tiada ubat gigi....guna sabun mandilah! Sabun mandi bukanlah berjenama LUX atau yang sewaktu dengannya tapi sabun cap KAPAK!  Sabun ini lembut dan berwarna hijau. Itulah sabun, itulah ubat gigi, itulah syampu dan itulah juga untuk mencuci pakaian kami. Hahahhaha...namun begitu, kami tetap wangi. Bayangkan keadaan rambut kami ketika itu...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itu adalah cerita yang wajib kami ingatkan dan sebutkan berulang kali setiap kali bertemu sepupuku yang merupakan seorang warga Singapura kerana kedua ibubapanya merupakan orang sana. Kahwin pun dengan orang Singapura maka bermastautinlah dia di sana. Bagus juga...dapatlah aku tumpung rumahnya setiap kali ke pulau tersebut! Hingga kini kami amat rapat.....semuanya gara-gara  kes sabun cap KAPAK!!! Boleh dikatakan yang sabun ini One Fits All!!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-6948542423456969264?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/6948542423456969264/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/11/sabun-cap-kapak.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/6948542423456969264'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/6948542423456969264'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/11/sabun-cap-kapak.html' title='Sabun cap KAPAK..'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-5008348161510710625</id><published>2009-11-14T10:34:00.003+08:00</published><updated>2009-11-14T10:47:58.814+08:00</updated><title type='text'>Something for my neighbours(4)</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;img src="file:///C:/Users/user/AppData/Local/Temp/moz-screenshot.png" alt="" /&gt;&lt;img src="file:///C:/Users/user/AppData/Local/Temp/moz-screenshot-1.png" alt="" /&gt;&lt;span style="font-weight: bold; color: rgb(51, 51, 255); font-style: italic;"&gt;KUALA SELANGOR?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div  style="text-align: center; font-style: italic;font-family:lucida grande;"&gt;......is a little coastal town located 60 kilometres northwest of Shah Alam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;.....is merely an hour's drive from our home.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;.....this little town may not be large in size BUT has much to offer to all.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255); font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;WHERE TO GO?&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 0, 0);"&gt;Bukit Malawati&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;has view overlooking the Straits of Malacca. Built in 1780's and lots of history behind it!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 0, 0);"&gt;Kampung Kuantan Firefly Sanctuary&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-family:lucida grande;" &gt;is one out of ONLY 2 places in the world  that is habitat for the firefly! The other one is Amazon River is Brazil!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div  style="text-align: center; font-style: italic;font-family:lucida grande;"&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 0, 0);"&gt;Nature Park&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-family:lucida grande;" &gt; is where birds of migration breed and feed during winter season in their home country. Over 157 species od birds sighted here.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;span style="font-family:georgia;"&gt;&lt;span style="color: rgb(255, 0, 0);font-family:lucida grande;" &gt;Pasir Penambang Wet Market&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;font-family:lucida grande;" &gt; is famous for its exotic fresh seafood.  Pasir Penambang Wet Market opened from 10am until evening. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-5008348161510710625?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/5008348161510710625/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/11/something-for-my-neighbours4.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5008348161510710625'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5008348161510710625'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/11/something-for-my-neighbours4.html' title='Something for my neighbours(4)'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-6753807030677735309</id><published>2009-11-13T23:46:00.004+08:00</published><updated>2009-11-13T23:51:45.662+08:00</updated><title type='text'>Something for my neighbours (3)</title><content type='html'>&lt;table style="width: 612px; height: 101px;" border="0" cellpadding="0" cellspacing="0"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;a href="http://202.157.188.226/consumer/vmy/default.asp" target="_blank"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;         &lt;/tr&gt;         &lt;tr&gt;           &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;         &lt;/tr&gt;         &lt;tr&gt;           &lt;td&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;a href="http://www.malaysiaairlines.com/" target="_blank"&gt;&lt;strong&gt;Bukit Melawati Kuala Selangor, &lt;/strong&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.malaysiaairlines.com/" target="_blank"&gt;&lt;strong&gt;Kuala Selangor&lt;/strong&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/td&gt;         &lt;/tr&gt;         &lt;tr&gt;           &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;         &lt;/tr&gt;         &lt;tr&gt;           &lt;td&gt;&lt;a href="http://www.tourismmalaysia.gov.my/" target="_blank"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/td&gt;         &lt;/tr&gt; &lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;                    &lt;table width="620" border="0" cellpadding="0" cellspacing="0"&gt;           &lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;             &lt;td width="12"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;             &lt;td style="text-align: center;" class="td-attraction" width="308"&gt;&lt;img src="http://www.tourismselangor.gov.my/weboffice/Attraction/AttractionImages/B21.jpg" /&gt;&lt;/td&gt;             &lt;td class="td-attraction" width="277"&gt;&lt;table width="100%" border="0" cellpadding="0" cellspacing="0"&gt;                 &lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;                   &lt;td class="basicFont-white"&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;                                   &lt;br /&gt;                    &lt;/div&gt;&lt;/td&gt;                 &lt;/tr&gt;                 &lt;tr&gt;                   &lt;td class="basicFont-white"&gt;&lt;table width="100%" border="0" cellpadding="0" cellspacing="0"&gt;                       &lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;                         &lt;td style="vertical-align: top;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;                         &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;                         &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;                         &lt;td&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;                       &lt;/tr&gt;                   &lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;/td&gt;                 &lt;/tr&gt;             &lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;/td&gt;             &lt;td width="12"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;           &lt;/tr&gt;         &lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;                                     &lt;p&gt;Melawati Hill is located in the coastal town of Kuala Selangor, a 45-minute drive from Shah Alam. In the late 18th Century, the second Sultan of Selangor had a fortress constructed on Melawati Hill to protect the state from intruders.&lt;/p&gt; &lt;p&gt;The hill provided a vantage point to monitor ships in the Straits of Malacca. Even with a strategic hold, the Melawati Fort yielded to the Dutch cannons. It was again destroyed during the Selangor Civil War, when warring factions fought for tin-rich lands. All that remains of the fort now are its cannons, its original foundation stones and fabled execution block. The landscaped hill offers a panoramic view of the Selangor coastline.&lt;/p&gt; Visitors will be delighted to watch the free-roaming Silverleaf Monkeys in the area. The adults are dark-haired with a tinge of silver, while the young ones are a bright orange. Gentle and adorable, they graciously wait for bread or fruits from visitors, unlike the mischievous Long Tail Macaques.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-6753807030677735309?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/6753807030677735309/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/11/b-ukit-melawati-kuala-selangor-kuala.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/6753807030677735309'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/6753807030677735309'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/11/b-ukit-melawati-kuala-selangor-kuala.html' title='Something for my neighbours (3)'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-6955550574787677204</id><published>2009-11-13T23:22:00.003+08:00</published><updated>2009-11-13T23:39:57.163+08:00</updated><title type='text'>Something for my neighbours (2)</title><content type='html'>&lt;table style="border-collapse: collapse;" id="AutoNumber10" width="620" border="0" cellpadding="0" cellspacing="0"&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td width="69"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;     &lt;td colspan="2" width="535"&gt; &lt;/td&gt;     &lt;td width="16"&gt; &lt;/td&gt;   &lt;/tr&gt;   &lt;tr&gt;     &lt;td style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(51, 51, 255);" width="69"&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt; &lt;/span&gt;&lt;/td&gt;     &lt;td style="font-weight: bold; font-style: italic; color: rgb(51, 51, 255);" colspan="2" width="535"&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt;&lt;span class="toptitle1"&gt;Kuala Selangor Nature      Park&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/td&gt;     &lt;td width="16"&gt; &lt;/td&gt;   &lt;/tr&gt;   &lt;tr&gt;     &lt;td width="69"&gt; &lt;/td&gt;     &lt;td width="136"&gt; &lt;/td&gt;     &lt;td width="399"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;     &lt;td width="16"&gt; &lt;/td&gt;   &lt;/tr&gt;   &lt;tr&gt;     &lt;td width="69"&gt; &lt;/td&gt;     &lt;td width="136"&gt; &lt;/td&gt;     &lt;td width="399"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;     &lt;td width="16"&gt; &lt;/td&gt;   &lt;/tr&gt; &lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;          &lt;span class="paratitle"&gt; &lt;br /&gt;    &lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Introduction&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;table style="border-collapse: collapse;" id="AutoNumber6" align="right" border="0" cellpadding="0" cellspacing="0"&gt;       &lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;         &lt;td width="10"&gt; &lt;/td&gt;         &lt;td width="250"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;               &lt;img src="http://www.ecologyasia.com/images-el/Kuala_Selangor_Main_Hide.jpg" width="250" border="1" height="170" /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/td&gt;       &lt;/tr&gt;       &lt;tr&gt;         &lt;td width="10"&gt; &lt;/td&gt;         &lt;td style="color: rgb(51, 102, 255); font-style: italic;" width="250"&gt;         &lt;p align="center"&gt;&lt;span class="subtext"&gt;View from the Main Hide across          the brackish lakes&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;       &lt;/tr&gt;     &lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;     &lt;p&gt;&lt;span class="text"&gt;Kuala Selangor lies just 75 kilometres north-west of      Kuala Lumpur, near the mouth of the Selangor River. In addition to it’s      small-town charms there are many nearby attractions to suit the nature      lover, including the Kuala Selangor Nature Park and the colonies of      fireflies living along tributaries of the Selangor River.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;     &lt;p&gt;&lt;span class="paratitle"&gt;Kuala Selangor&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;     &lt;p&gt;&lt;span class="text"&gt;The &lt;span style="color: rgb(51, 51, 255); font-style: italic;"&gt;Kuala Selangor Nature Park&lt;/span&gt; is managed by the      Malaysian Nature Society, under a co-operative arrangement with the Selangor      State Government. This coastal area was once dominated by mangroves, but      since the construction of coastal bunds it now comprises a strip of remnant      mangrove forests, mainly Avicennia sp., behind which are brackish lakes and      ponds and a large area of secondary forest. In many respects the ecological      history of the area is similar to Singapore’s own Sungei Buloh Wetland      Reserve. Thus, familiar vertebrates such as mud skippers, mud lobsters and      the Malayan Water Monitor can be seen from the bund and the mangrove      boardwalks.&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;     &lt;table style="border-collapse: collapse;" id="AutoNumber7" align="left" border="0" cellpadding="0" cellspacing="0"&gt;       &lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;         &lt;td width="170"&gt;                 &lt;img src="http://www.ecologyasia.com/images-el/Milky_Stork_Pair.jpg" width="170" border="1" height="250" /&gt;&lt;/td&gt;         &lt;td width="15"&gt; &lt;/td&gt;       &lt;/tr&gt;       &lt;tr&gt;         &lt;td width="170"&gt;         &lt;p align="center"&gt;&lt;span class="subtext"&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 51, 255); font-style: italic;"&gt;The endangered Milky Stork &lt;/span&gt;&lt;i style="color: rgb(51, 51, 255); font-style: italic;"&gt;         Mycteria cinerea&lt;/i&gt; -&lt;span style="color: rgb(51, 102, 255);"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;         &lt;td width="15"&gt; &lt;/td&gt;       &lt;/tr&gt;     &lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;     &lt;p&gt;&lt;span class="text"&gt;During the migration season, between September and      March, the lakes and ponds teem with shorebirds such as plovers, Greenshank,      Redshank and various species of sandpiper travelling the migration route of      the East-Asian Flyway. These very same birds may well stop at Sungei Buloh      for a final meal of worms and molluscs before heading south to winter in the      warmth of Australia. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;     &lt;p&gt;&lt;span class="text"&gt;One bird deserves a special mention – the Milky Stork.      In conjunction with Zoo Negara, an active breeding program of this globally      endangered species - less than 100 specimens are thought to exist - is being      conducted in a specially constructed aviary next to the main lake. Visitors      are not allowed inside the aviary, however the birds can clearly be seen      nesting in the enclosure. It is hoped, upon release, these captive-bred      storks will choose to make Kuala Selangor their permanent home. &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;     &lt;p&gt;&lt;span class="text"&gt;Kuala Selangor Nature Park has over 200-hectares of      immature secondary forest. Easy walks are possible along the well worn      trails;    where the sun streams through breaks in the canopy keep an eye open      for lizards and skinks warming themselves, especially the Common Sun Skink.      Familiar forest birds such as Woodpeckers, Bulbuls, Sunbirds and Malkohas      can also be seen.&lt;br /&gt;  &lt;/span&gt;&lt;/p&gt;     &lt;table style="border-collapse: collapse;" id="AutoNumber11" align="right" border="0" cellpadding="0" cellspacing="0"&gt;       &lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;         &lt;td width="12"&gt; &lt;/td&gt;         &lt;td width="165"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;             &lt;b&gt;                  &lt;br /&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/td&gt;       &lt;/tr&gt;       &lt;tr&gt;         &lt;td width="12"&gt; &lt;/td&gt;         &lt;td width="165"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;p&gt;&lt;br /&gt;     &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-6955550574787677204?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/6955550574787677204/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/11/something-for-my-neighbours-2.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/6955550574787677204'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/6955550574787677204'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/11/something-for-my-neighbours-2.html' title='Something for my neighbours (2)'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-970539356990675380</id><published>2009-11-13T23:07:00.003+08:00</published><updated>2009-11-13T23:42:46.588+08:00</updated><title type='text'>Something for my neighbours  (1).</title><content type='html'>&lt;h1 style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="color:BLUE;"&gt;Kuala Selangor Firefly&lt;/span&gt;&lt;/h1&gt;Firefly, one of the fascinating beetle that abound in Malaysia at one time and is now fast disappearing due to the  fast pace of development. Fortunately, there are still firefly to be seen in Kuala Selangor, about 90 minutes or so drive from Kuala Lumpur.  &lt;p&gt;The two locations where visitors can go to are Kampung Kuantan and Kampung Bukit Belimbing in the district of Kuala Selangor. The mangrove trees called "berembang trees" by the local grow along the riverbanks of Kuala Selangor river. These are the trees where the fireflies or "kelip kelip" in the local language stay and feed on its leaves. During the day, they retreat to the grasses near the mangrove trees.  &lt;/p&gt;&lt;table&gt; &lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td&gt; &lt;img src="http://www.malaysiavacationguide.com/images/kualaselangorfireflies.jpg" alt="" width="250" border="0" height="188" /&gt; &lt;/td&gt; &lt;td&gt;  &lt;align="right"&gt;  &lt;p&gt;&lt;span style="color:RED;"&gt;The entrance to Kampung&lt;br /&gt;Kuantan Fireflies Par&lt;/span&gt;  &lt;/p&gt;&lt;/align="right"&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;   &lt;p&gt;&lt;br /&gt;When night falls, the fireflies will feed on the nectar of the leaves and attract mates with their synchronised flashing green light. The thorax of the insect produces a green grow that flashes at a frequency of 1/3 Hz, or 3 flashes in one second. Each of the berembang tree has different groups of fireflies and each group has flashes that are synchronised.  &lt;/p&gt;&lt;p&gt;The fireflies found here is from the "Pteroptye tener" species and is about 6cm in length. They have a lifespan of about 2-3 months.  &lt;/p&gt;&lt;table&gt; &lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td&gt; &lt;img style="width: 129px; height: 206px;" src="http://www.malaysiavacationguide.com/images/firefly.jpg" alt="" border="0" /&gt; &lt;/td&gt; &lt;td&gt;  &lt;align="right"&gt;  &lt;p&gt;&lt;span style="color:RED;"&gt;The picture of a typical firefly found here&lt;/span&gt;  &lt;/p&gt;&lt;p&gt; &lt;/p&gt;&lt;p&gt; &lt;/p&gt;&lt;/align="right"&gt;&lt;/td&gt; &lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;br /&gt;&lt;b&gt;&lt;span style="color:BLUE;"&gt;Cruising Along The River&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;   &lt;p&gt;The best time to visit the park is after nightfall at approximately 7:30pm to 7:45pm. It is also advisable to go when it is not full moon and not during raining evening. Usually the place is quite packed during the weekends hence try to go during  weekdays. One should take note that once the kelip kelip has found its mate, the flashing would stop, usually by 11.00 pm. Make sure that you do not go too late as the park is opened from 7:30pm and closes at 10:30pm.  &lt;/p&gt; &lt;table&gt;&lt;tbody&gt;&lt;tr&gt;&lt;td&gt; &lt;img src="http://www.malaysiavacationguide.com/images/boatride.jpg" alt="" width="250" border="0" height="188" /&gt; &lt;/td&gt; &lt;td&gt;  &lt;align="right"&gt;  &lt;p&gt;&lt;span style="color:RED;"&gt;The non motorised canoe ride&lt;/span&gt;  &lt;/p&gt;&lt;/align="right"&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;&lt;/tbody&gt;&lt;/table&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-970539356990675380?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/970539356990675380/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/11/something-for-my-neighbours.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/970539356990675380'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/970539356990675380'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/11/something-for-my-neighbours.html' title='Something for my neighbours  (1).'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-8651632462907359022</id><published>2009-11-09T06:47:00.008+08:00</published><updated>2009-11-09T11:52:28.388+08:00</updated><title type='text'>My Vege Garden</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SvdLQEm2J-I/AAAAAAAAAfE/JDYyGT-3CH4/s1600-h/IMG_2544.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SvdLQEm2J-I/AAAAAAAAAfE/JDYyGT-3CH4/s320/IMG_2544.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5401869017540863970" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Pernah dulu seorang penyanyi negara jiran kita iaitu Titiek Puspa dari Indonesia  menyanyikan lagu &lt;span style="color: rgb(51, 204, 0); font-style: italic;"&gt;Minah Gadis Dusun&lt;/span&gt;. Lagu ini menceritakan bagaimana seorang gadis yang berasal dari kampung ingin sangat merasai hidup di kota. Tugas gadis ini sebagaimana orang kampungnya yang lain ialah bercucuk tanam sayur-sayuran dan buah-buahan. Ini merupakan salah sebuah lagu yang aku minati.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SvdPP7ym3yI/AAAAAAAAAfM/cCXPG8RFyUo/s1600-h/IMG_2537.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 114px; height: 152px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SvdPP7ym3yI/AAAAAAAAAfM/cCXPG8RFyUo/s200/IMG_2537.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5401873413220785954" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Begitulah juga dalam  relaiti hidup  ini. Suatu hari aku mengunjungi rumah seorang teman rapat. Rumahnya jenis rumah teres sahaja.  Yang mengagumkan aku ialah di sekeliling rumahnya dari depan sampai ke belakang(rumah hujung) ditanamnya pokok-pokok sayur seperti Tomato, Cili Besar, Cili Padi, Sawi, Pak Choy, Peria, Terung, Brocolli, Cauliflower dan sebagainya! Tergamam aku. Kawasan tanah yang terhad di hadapan rumahnya penuh ditanam dengan pokok sayur. Jadi sebahagian dari hiasan. Terasa ruginya aku jika tidak berbuat perkara yang sama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SveRNFpm1HI/AAAAAAAAAfs/XEre7Hxogak/s1600-h/IMG_3118.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SveRNFpm1HI/AAAAAAAAAfs/XEre7Hxogak/s200/IMG_3118.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5401945932095214706" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Hasil dari bantuan sahabatku itu ialtu Halim, aku gantikan tanaman hiasan di halaman dan sekeliling rumahku yang sebesar berkangkang-kangkang kera itu dengan pokok sayur-sayuran. Hasilnya seperti gambar yang aku kepilkan bersama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SveQfQ3XgDI/AAAAAAAAAfk/I0akaKIJIBk/s1600-h/IMG_2542.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 111px; height: 148px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SveQfQ3XgDI/AAAAAAAAAfk/I0akaKIJIBk/s200/IMG_2542.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5401945144831737906" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Sebenarnya, berbudi pada tanah, Insyaallah akan mendapat hasilnya. Kini sudah beberapa bulan keluargaku dapat merasakan hasil tanaman My Vege Garden sendiri. Rasanya jauh lebih manis kerana aku tidak menggunakan baja lain selain dari Baja Tahi Ayam yang telah diproses dan racunnya pun dibuat sendiri.&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SvdQ4wUA7sI/AAAAAAAAAfc/AADGZXN_YDc/s1600-h/IMG_2526.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SvdQ4wUA7sI/AAAAAAAAAfc/AADGZXN_YDc/s200/IMG_2526.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5401875214025944770" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Oleh itu aku menyeru kepada semua sahabat kenalanku, marilah kita berkebun!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-8651632462907359022?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/8651632462907359022/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/11/my-garden-vegetable.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/8651632462907359022'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/8651632462907359022'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/11/my-garden-vegetable.html' title='My Vege Garden'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SvdLQEm2J-I/AAAAAAAAAfE/JDYyGT-3CH4/s72-c/IMG_2544.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-3161510110794120550</id><published>2009-10-28T06:24:00.004+08:00</published><updated>2009-10-31T09:49:56.281+08:00</updated><title type='text'>Their *IS*....my *WAS*</title><content type='html'>As I was writing this post, I'm on my bed in Phnom Pehn. Cambodia. It's 5.36 A.M and since I woke up for my responsibility towards His Almighty, the city is already awaken with loads of vehicles on the road and the people chitchatting to one another.....well this hotel is just by the roadside and I can almost hear every word of their conversations!!    Should have asked for a sound proof room....hahahhaha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Being  here, reminded me of my yesterday , a life that I missed  but not want to be there anymore. No entertainment like television and let alone cinemas! Once a month, the Ministry of Health will come to our kampung.  They came to teach us about our health. To do so, they will put up a big screen  in an open space, played a film and stopped half way through to start their campaign on healthcare. Then they will play back the film until it ends. All the while families will sit on the ground and my parents will always have food and drinks for us. We even bring our pillow so we can lie down on the mat while watching the film. The hardship of life where my parents had to wake up very early to make Kuih , Nasi Lemak and so on for my sibblings and I to sell in school. The tuck shop operator was so angry with me and made some complaints. Because of that I was sent to the Principal's Office... but I explained that it was not my wants but my needs to do so.  This is  my survival!. I told him that if  he caught today, I will still have to sell tomorrow and  days after to fulfill my needs! The money was used to pay for my school fees and buy text books! In the end, even the teachers bought from me and I bet so did the Principal! hahahahah!!! In the evening, I have to do the gardening like watering the vegetables. There is no water supply at home and river is where we did everything! That was where I took up swimming. After cleaning ourselves, my sibblings and I will have to carry a pail of water each for tomorrow mornings consumption before school starts. My parents had to carry more! Electric supply came late. Before we had to use Kerosene lamp we called Pelita . The flame from Pelita produces carbon and some trapped in our nose. Then life got better and we used the Gasoline Pump lamp. Because of that I had to finish my homework at school and sometimes I even skipped doing my homework!   The electric poles still uses the visible kind of wiring and when there's too many wires around they became entangled. I remembered seeing  hundreds and thousands of sparrows resting on the wire waiting for the time to fly back to their nest. How long was that? Far back up to 30 to 40 years! I am glad I survived and I really understand the needs and wants of the locals....just like mine!!!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This country was once under France (from 1863 and independence on 9th November 1953)  The French left quite a number of similarities  to their home country like the architecture of the buildings and roads. They uses words like Boulevard, Rue and Streets and almost all apartments old and new have balconies.  If you go to Paris, the French love to enjoy their coffee at the sidewalk cafe. Well you have those right here but  of their own kind. And not forgotten, French loaves are sold by the roadsides.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We had our Independence 4 years later than them and I am very proud being a Malaysian! Our country progressed rapidly and at the same time we were educate properly since day one in the primary school until our last day of secondary school. Then we proceeded to colleges  and to the universities. Those who were luckier, were sent overseas. Now, just look at us....see how much we have change. My children cannot even imagine the hardship  I went through when I was at their age. They fail to imagine going to school with only a pair of shoes to be used throughout the year. They fail to imagine all the life experiences I went through because they were born in such modern world where everything is there for them. Just take and use. I told them that they should be very thankful to be born Malaysian!! They must bear the reposibility  to make sure that this beautiful country remains ours forever..................&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Some dayI will bring my children  to this country so they will appreciate life better....Insyaallah!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-3161510110794120550?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/3161510110794120550/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/10/their-ismy-was.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3161510110794120550'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3161510110794120550'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/10/their-ismy-was.html' title='Their *IS*....my *WAS*'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-9134599175709753086</id><published>2009-10-11T23:04:00.002+08:00</published><updated>2009-10-11T23:31:20.526+08:00</updated><title type='text'>Jahanam!!</title><content type='html'>Selama bulan Ramadhan, hati dan jiwa begitu tenang sekali. Puasa juga menyebabkan tubuh badan kembali susut ke bentuk yang diimpi- impikan sehinggakan baju yang 10 tahun lepas dah mula muat! Wah meriahnya! Seronoknya rasa hati tidak tergambarkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari Raya kedua aku dah mulakan puasa enam dan terus sehingga selesai. Lepas tu seminggu aku ke Melbourne beraya bersama anak bujangku pulak. Bila pulang ke tanahair, tak payah tunggu hujung minggu lagi, jemputan rumah terbuka datang bertalu-talu. Dilema...to go or not to go. Akhirnya pergi juga memnuhi semua jemputan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jemputan yang diterima termmasuklah Rumah Terbuka Aidil Fitri, Kenduri perkahwinan, Majlis Pernikahan, Majlis Tahnik dan sebagainya. Bermula dari hari Jumaat hingga Ahad, dari jam seawal 10 pagi  dan berakhir selepas jam 10 malam! Kerjanya bersembang, makan, makan dan makan. Jahanam diet aku!  Kegembiraan untuk menyarung baju 10 tahun lepas tinggal kenangan sahaja.  TApi aku bersyukur kerana dapat hadir ke 90% majlis-majlis yang dijemput. Mintak maaflah bagi yang tak sempat hadir.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekarang kena bertekad untuk membuat lemak yang terkumpul....pilu......semoga berjaya!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-9134599175709753086?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/9134599175709753086/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/10/jahanam.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/9134599175709753086'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/9134599175709753086'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/10/jahanam.html' title='Jahanam!!'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-642467554924433651</id><published>2009-10-06T06:45:00.002+08:00</published><updated>2009-10-06T07:18:24.307+08:00</updated><title type='text'>Perginya untuk selamanya......Al Fatihah!!</title><content type='html'>Pak Mat Zin, atau panggilan mesra di kalangan anak-anak buahnya ialah Bapak adalah merupakan seorang insan yang bertubuh kecil, berwajah comel dan peramah. Dari raut wajahnya, dapat aku bayangkan bertapa kacaknya orang tua ini semasa mudanya. Berbanding dengan ipar duainya yang lain, Bapak adalah yang paling bergaya. BApak adalah adik ipar bongsu bagi ibu mertuaku. Dia adalah satu-satunya bapa saudara yang tinggal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semasa Hari Raya  pertama, Bapak hadir bersama anak cucu cicitnya ke rumah ibu mertuaku. Itu sudah menjadi kebiasaan kerana ibu mertuaku merupakan warga tertua keluarga tersebut. Bapak kelihatan sangat ceria walaupun tidak banyak bicaranya. Kemudian sehari sebelum aku bertolak ke Melbourne, Bapak datang ke rumahku bersama anak-anaknya (sepupu-sepapat suamiku) Ani sekluarga dan Izam serta ibu mereka Mak Ketek Rapeah. Aku tersentuh hati dengan kedatangan Bapak bersama rombongan keluarga tersebut memandangkan keadaan kesihatannya yang kelihatannya uzur. Seronok kami bersembang anak-beranak dan bergurau senda tetapi keadaan Bapak yang uzur itu menyebabkan dia hanya mendengar sahaja. Sebelum pulang aku bersalaman dengan Bapak dan dia memohon maaf dariku serta memintaku berdoa agar dia kembali sihat. Alahai Bapak....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pagi semalam, setibanya aku kembali ke rumah dari KLIA, kak iparku menelefon dengan sebuah berita sedih. Bapak meninggal dunia. Sedih aku dengan pemergiannya tetapi aku redho. Bapak meninggal dalam pelukan anak perempuannya Ani dan suaminya Wan. Ketika itu, kedua suami isteri sedang memandikan arwah dan dalam masa yang sama, arwah menghembuskan nafasnya yang terakhir....Allahu Akhbar. Senangnya Bapak pergi. Pergi yang tidak akan kembali lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami bergegas pulang tetapi aku tidak berpeluang untuk  menziarahi jenazahnya kerana cucuku ada bersamaku ketika itu. Aku hanya menantu dalam keluarga ini, jadi seeloknya suamiku membawa kakak iparku Shamsiah ke lokasi. Tinggallah aku di rumah bersama cucu dan ibu mertuaku yang juga tidak dapat pergi kerana keadaan tubuhnya yang sudah uzur. Namun aku berdoa agar rohnya dicucuri rahmat Allah dan semoga rohnya dikumpulkan di dalam kalangan mereka yang beriman. Insyallah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Takziah kepada keluarga arwah Pak Mat Zin. Jagalah kedua ibumu dengan penuh kasih sayang kerana pemergian Bapak adalah untuk selamanya. Lupakanlah dan maafkanlah segala kesilapannya serta bertaubatlah jika kalian pernah menderhakainya. Banyakkanlah kalian berbuat baik, bersedekah, menghadiri majlis ilmu dan sebagainya agar arwah mendapt tempias sama pahalanya. Insyaallah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-642467554924433651?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/642467554924433651/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/10/perginya-untuk-selamanyaal-fatihah.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/642467554924433651'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/642467554924433651'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/10/perginya-untuk-selamanyaal-fatihah.html' title='Perginya untuk selamanya......Al Fatihah!!'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-9046852500886594545</id><published>2009-10-04T21:09:00.003+08:00</published><updated>2009-10-04T21:18:35.785+08:00</updated><title type='text'>Back home</title><content type='html'>I'm still at Melbourne Airport to board MH128 to Kuala Lumpur. I'm already missing my son Azman. Hope he's okay. Fortunate for him for tomorrow a few friends will be coming from Kuala Lumpur. Zalekha and his boss Jaclyn will be in Melbourne until end of this week to attend a Film Festival in the heart of Melbourne. Since Azman is still on holidays, he will be taking the girls around the city.  Wow! Lucky him!!!At least I know he won't get bored.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;At the same time I'm looking forward to meet with the rest of my family members especially my husband . I miss him alot and have been thinking about him lately. Maklumlah kami dah sama-sama meningkat umur. Hopefully we'll live longer and happily forever.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well. I've got to go now. Someone else might want to use the computer. So, see you guys in Shah Alam at breakfast. InsyaAllah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-9046852500886594545?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/9046852500886594545/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/10/back-home.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/9046852500886594545'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/9046852500886594545'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/10/back-home.html' title='Back home'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-1250195175037956205</id><published>2009-10-03T22:54:00.009+08:00</published><updated>2009-10-03T23:28:55.243+08:00</updated><title type='text'>Berjalan sakan....to Lakes Entrance</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsdtdL8ZvNI/AAAAAAAAAe8/20vRIiJuNj4/s1600-h/DSC08948.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsdtdL8ZvNI/AAAAAAAAAe8/20vRIiJuNj4/s320/DSC08948.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5388395827361856722" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bangun pagi aku dah sediakan sarapan pagi. Goreng mee 2 bungkus, Nasi Himpit dengan Kuah Kacang dan Lontong aku hidangkan. Bagiku siapa yang bangun awal, dia dapat makanlah. Ikut rezeki masing-masing.&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsdpcFCtApI/AAAAAAAAAeU/OZfxo8gaynI/s1600-h/DSC09001.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 127px; height: 168px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsdpcFCtApI/AAAAAAAAAeU/OZfxo8gaynI/s200/DSC09001.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5388391410282857106" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lepas makan, Angah bawak aku berjalan jauh...sejauh 2 jam perjalanan. Tempat ni dipanggil Lake Entrances. Di sepanjang perjalanan, untuk mengelakkan dari mengantuk, kami bersembang anak beranak punya cerita. Pelbagai gossip keluarga yang keluar selain dari ku selit-selitkan juga pendidikan agama yang aku pelajari dari Ustaz dan Ustazahku. Alhamdulillah, Angah ni memang suka dengar aku berceloteh. Bila aku terhenti bercerita, mulalah dia bertanya macam-macam tentang hidup, tentang perasaan dan sebagainya. Gua layan ajelaaaa..&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsdpEQBIG0I/AAAAAAAAAeM/Muvbo7Ka1as/s1600-h/DSC09038.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 128px; height: 170px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsdpEQBIG0I/AAAAAAAAAeM/Muvbo7Ka1as/s200/DSC09038.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5388391000912173890" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Sesampai di destinasi, hari dah agak lewat juga. Jadi tak dapatlah kami menaiki bot mengelilingi kawasan itu. Cantik sungguh tempat ini. Bayangkan sebuah bandar  yang berhadapan dengan tasek dan dipenuhi dengan pelbagi bot kecil dan besar dan dilindungi oleh benteng yang panjang dan disebelah sana benteng ialah lau........cantik giler!!&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsdqYh1ldEI/AAAAAAAAAek/qHgtWfkAd0k/s1600-h/DSC09018.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsdqYh1ldEI/AAAAAAAAAek/qHgtWfkAd0k/s200/DSC09018.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5388392448804615234" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Cuaca sangat cerah tapi angin yang bertiup sejuk sampai kedalam tulang. Sejuknya tak terkira. Kami bercadang untuk memancing, tapi terpaksa dilupakan saja kerana terlalu sejuk. Sudahnya kami habiskan masa dengan sessi bergambar sahaja.&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsdrxK3lz_I/AAAAAAAAAes/r1O8YpPVXjY/s1600-h/DSC09035.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 127px; height: 169px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsdrxK3lz_I/AAAAAAAAAes/r1O8YpPVXjY/s200/DSC09035.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5388393971647369202" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cukup masa, kami berangkat pulang. Di mana yang boleh kami berhenti untuk mengerjakan solat. Seronok, seronok jugak tapi tanggungjawab tak boleh tinggal. Kita mesti tunjukkan contoh yang baik pada anak-anak kita. Insyaallah, mereka lihat apa yang kita buat.....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-1250195175037956205?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/1250195175037956205/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/10/berjalan-sakanto-lakes-entrance.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/1250195175037956205'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/1250195175037956205'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/10/berjalan-sakanto-lakes-entrance.html' title='Berjalan sakan....to Lakes Entrance'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsdtdL8ZvNI/AAAAAAAAAe8/20vRIiJuNj4/s72-c/DSC08948.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-5271908054000713090</id><published>2009-10-02T18:57:00.008+08:00</published><updated>2009-10-02T19:28:36.592+08:00</updated><title type='text'>Malam Gemilang Aidil Fitri..hehheheh</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsXhNMJK0bI/AAAAAAAAAeE/l-BZ53zgbZ8/s1600-h/DSC08852.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 150px; height: 200px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsXhNMJK0bI/AAAAAAAAAeE/l-BZ53zgbZ8/s200/DSC08852.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387960145932898738" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"  style="color:#990000;"&gt;&lt;i&gt;Anakku Ahmad Azman&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsXfnh9DzUI/AAAAAAAAAd8/1uv_9BZ8sho/s200/DSC08842.JPG" style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 150px;" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387958399441030466" /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;b&gt;&lt;span class="Apple-style-span"  style="color:#990000;"&gt;&lt;i&gt;Daging masak Semur&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/b&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"  style="color:#990000;"&gt;&lt;b&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/b&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sepatutnya malam ni kami ke kotaraya Melbourne. Azman berhajat untuk menghadiri Malam Gemilang bersama sahabat-sahabat Melayunya yang dianjurkan oleh UMNO Melbourne. Tapi atas sebab-sebab yang tak dapat aku nyatakan disini, Azman tarik diri. Kesian pulak aku tengok.&lt;img src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsXfZvDmqeI/AAAAAAAAAd0/lj93TYAj8Zw/s200/DSC08847.JPG" style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 150px;" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387958162439973346" /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"  style="color:#990000;"&gt;&lt;i&gt;Azman, Farah, Lailee dan Danniel&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"  style="color:#990000;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Oleh kerana itu, aku mengambil inisiatif sebagai ibu yang memahami isi hati anaknya unuk masak makan tradisional dan memanggil rakan-rakan serumah serta teman-teman rapatnya&lt;/div&gt;&lt;div&gt; untuk makan malam bersama. Aku masak Rendang Ayam, Daging Semur, Lontong, Nasi Himpit, Kuah Kacang dan tidak ketinggalan biskut kesukaan Azman iaitu Chocolate Chips.&lt;/div&gt;&lt;img src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsXfRqqFAPI/AAAAAAAAAds/JgN3Bzv06vs/s200/DSC08854.JPG" style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 150px; height: 200px;" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387958023820214514" /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"  style="color:#990000;"&gt;&lt;i&gt;Natasha&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"  style="color:#990000;"&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Aku tidak keseorangan di dapur malah rakan-rakan serumah Azman datang membantu. Tepat jam 7.30 malam, kami semua menghadap makanan dan budak-budak tu makan dengan lahapnya. Lepas makan aku siap bungkuskan sedikit seorang bagi yang tidak tinggal di situ. Yang paling membanggakan aku ialah apabila Azman, Danniel dan Natasha menukar pakaian tradisonal Melayu. Farah tak dapat tukar baju tradisional kerana dia tinggal di luar kampus. Comel betul budak-budak itu. Sehingga kini, di saat ini, mereka masih lagi bersembang dan tiba masa untuk aku rehat. Hatiku tersentuh apabila anakku berulang kali berterima kasih kepadaku.  Pandai sungguh dia menjaga hatiku. Alhamdulillah.&lt;/div&gt;&lt;img src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsXfDbNxRjI/AAAAAAAAAdk/5LvG351itdI/s200/DSC08851.JPG" style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 150px; height: 200px;" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387957779156780594" /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span class="Apple-style-span"  style="color:#990000;"&gt;&lt;i&gt;Danniel&lt;/i&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-5271908054000713090?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/5271908054000713090/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/10/malam-gemilang-aidil-fitrihehheheh.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5271908054000713090'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5271908054000713090'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/10/malam-gemilang-aidil-fitrihehheheh.html' title='Malam Gemilang Aidil Fitri..hehheheh'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsXhNMJK0bI/AAAAAAAAAeE/l-BZ53zgbZ8/s72-c/DSC08852.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-4172959890779497413</id><published>2009-10-01T18:12:00.007+08:00</published><updated>2009-10-01T18:23:39.348+08:00</updated><title type='text'>Kereta Angah</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSC_oBZEqI/AAAAAAAAAdU/vQX0pI5HjcE/s1600-h/DSC08769.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 150px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSC_oBZEqI/AAAAAAAAAdU/vQX0pI5HjcE/s200/DSC08769.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387575083828581026" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSCxcZ6y7I/AAAAAAAAAdM/bbvweUvShN4/s1600-h/DSC08776.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSCxcZ6y7I/AAAAAAAAAdM/bbvweUvShN4/s320/DSC08776.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387574840192060338" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSCmA8HWII/AAAAAAAAAdE/gWObz1T3FXw/s1600-h/DSC08778.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 150px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSCmA8HWII/AAAAAAAAAdE/gWObz1T3FXw/s200/DSC08778.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387574643840735362" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSCayt_yqI/AAAAAAAAAc8/kZIECZJOfZ0/s1600-h/DSC08771.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSCayt_yqI/AAAAAAAAAc8/kZIECZJOfZ0/s320/DSC08771.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387574451044862626" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSCIZ6nlpI/AAAAAAAAAc0/RIDhdpSFh0g/s1600-h/DSC08767.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 150px; height: 200px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSCIZ6nlpI/AAAAAAAAAc0/RIDhdpSFh0g/s200/DSC08767.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387574135149270674" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSB6UnQN5I/AAAAAAAAAcs/iGtEOvdsPwE/s1600-h/DSC08766.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSB6UnQN5I/AAAAAAAAAcs/iGtEOvdsPwE/s320/DSC08766.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387573893207701394" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Bukanlah manjakan anak sampai belikan kereta untuk kegunaannya di sini. Tapi bila kami congak-congak setiap kali untuk ke bandar pergi dan balik ke satu destinasi, dia kena bayar AUD$40. Kemudian kalau naik keretapi ke kota Melbourne, AUD50. Kena jalan jauh. Bas ada tapi kena ikut masa. Kesian anakku. Jadi kami belikan sebuah kereta berharga AUD$3 ribu tapi dalam keadaan yang baik. Alhamdulillah. Sekarang ni Angah ialah pemilik kereta Toyota Corolla Seca berwarna merah.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-4172959890779497413?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/4172959890779497413/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/10/kereta-angah.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4172959890779497413'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4172959890779497413'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/10/kereta-angah.html' title='Kereta Angah'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSC_oBZEqI/AAAAAAAAAdU/vQX0pI5HjcE/s72-c/DSC08769.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-969518759242788375</id><published>2009-10-01T17:56:00.003+08:00</published><updated>2009-10-01T18:11:59.344+08:00</updated><title type='text'>Aunty...what's cooking?</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSAUv0oHlI/AAAAAAAAAck/8ctCQr1Lx_8/s1600-h/DSC08798.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSAUv0oHlI/AAAAAAAAAck/8ctCQr1Lx_8/s320/DSC08798.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387572148164894290" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSABLhOh0I/AAAAAAAAAcc/_UFEWcuND2Q/s1600-h/DSC08795.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSABLhOh0I/AAAAAAAAAcc/_UFEWcuND2Q/s320/DSC08795.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387571812002334530" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Itu adalah soalan wajib yang ditanya oleh kawan-kawan srumah Anagah bila nampak kelibat aku. Semalam ada yang mengidam makan Nasi Lemak. Siap dengan sambal ikan bilis, telur rebus daan timun. Langsai budak-budak tu makan.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Hari ni, aku masak Nasi Ayam pulak. Punyalah seronok tengok budak-budak tu makan. Hilang penat dibuatnya. Bila berada di luar negara macam ni, tak kuasa nak buat perencah teruk-teruk sangat. Beli saja yang instant. Siekarang ni apa yang tak ada. Semua ada di jual. Kalau nak kena blend sendiri, mak aii, satu barangnya memang ada dijual tapi mahal sangat dan yang kedua pulak, bukan semuanya ada. Jadi kena cara instantlah. Janji dapat makan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Yang serumah dengan Angah adalah budak-budak dari Singapura, Nepal, Mauritius, India, Australia dan Korea. Kepala semua sama pemikirannya. Masing-masing faham dengan budaya teman serumah, saling menghormati dan makan mesti bersama sehinggakan makanan haram tak di bawa ke dalam rumah. Pokok pangkalnya, mereka bersatu hati. Keluarga yang lain belum pernah sampai ke sini, maklumlah jauh. Jadi mereka semua dah jadi macam anak aku sendiri. Seronok juga.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Malam esok, kami akan adakan jamuan Hari Raya Aidil Fitri beramai-ramai. Pelbagai juadah aku dan siapkan. Yang penting rendang ayam dan Daging Semur dah siap aku masak. tengah fikir nak buat kuih sikit. Sedekah pada budak sedang belajar panjang jalannya. Insyaallah.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-969518759242788375?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/969518759242788375/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/10/auntywhats-cooking.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/969518759242788375'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/969518759242788375'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/10/auntywhats-cooking.html' title='Aunty...what&apos;s cooking?'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsSAUv0oHlI/AAAAAAAAAck/8ctCQr1Lx_8/s72-c/DSC08798.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-7001775292434307488</id><published>2009-09-30T21:27:00.009+08:00</published><updated>2009-09-30T22:41:52.247+08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='r'/><title type='text'>Aidil Fitri bersama anakanda...</title><content type='html'>&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsNkRxwMktI/AAAAAAAAAcE/OmzUPVyuyRE/s320/DSC08607.JPG" style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387259835841286866" /&gt;&lt;img src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsNknLDmtEI/AAAAAAAAAcM/3cKChJI7EPE/s320/DSC08629.JPG" style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387260203410830402" /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsNmPU_2a9I/AAAAAAAAAcU/JEHF16y6M90/s1600-h/DSC08628.JPG"&gt;&lt;img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsNmPU_2a9I/AAAAAAAAAcU/JEHF16y6M90/s320/DSC08628.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5387261992785832914" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;Ini adalah tahun kedua anakku Angah tak pulang berhari raya bersama kami. Along pulang ke Kedah bersama keluarganya. Tinggallah orang tua berdua ni terkontang-kanting. Tak apalah...kami redho. Lagipun kami ada tanggungjawab lagi di kampung Ulu Bernam.&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Namun hati tetap merindui saat bersama menyambut Aidil Fitri. Teringat akan masa kecil mereka. Sibuk sekali kami bersama-sama membeli-belah  di kotaraya Kuala Lumpur, dalam panas terik di bulan Ramadhan ke Jalan Tuanku Abdul Rahman. Bayangggggkan... Kadang-kadang bukannya hendak membeli apa pun tetapi saat berjalan bersama-sama itulah yang paling menyeronokkan. Aku harap anak-anak akan jadikan ia sebagai kenangan selamanya. Setelah selesai Puasa Enam, suamiku membenarkan aku ke Melbourne untuk berhari Raya dengan Angah. Dia tidak dapat bersama kerana terpaksa memenuhi jemputan perkahwinan dan Rumah Terbuka sahabat handai serta rakan taulan. Kebetulan Angah pun dah selesai berpuasa Enam. Jadi meriahlah kami berdua beraya.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sesampai saja di Melbourne Airport, Angah dah tunggu du muka pintu. Kami saling melepaskan rindu. Kami berpelukan seolah-olah dah lama sangat tak berjumpa. Menitik airmata melihatkan gelagat Angah. Manjanya tak kehabisan. Angah datang mengambilku dengan keretanya &lt;span class="Apple-style-span"  style="color:#FF0000;"&gt;Toyota Corolla Seca&lt;/span&gt; yang berharga AUD$3 ribu....hahahha murah tapi  cuba tukar dalam ringgit....pilu juga aku membayarnya...&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Tujuan pertama kami ialah membeli ayam dan daging dulu di kawasan penempatan orang berbangsa Arab di Brunswic....kedai orang Turki....HALAL!! Lega dapat beli....2&lt;span class="Apple-style-span"  style="color:#990000;"&gt; kg kepak, seekor ayam, 1kg daging, 6 keping daging kambing.  Kemudian beli sayur-sayuran pulak!  &lt;/span&gt;Wah meriahnya sebab Angah dah bagi tahu kat kawan-kawannya di Uni yang Mak akan masakkan lauk Raya....semua excited....budak-budak tu pun kuat makan...masak apa pun pasti habis!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Lepas tu kami terus pulang ke kampusnya di Monash University di Gippsland...2 jam perjalanan dan kami bersembang sepanjang jalan.....gossip corner!!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-7001775292434307488?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/7001775292434307488/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/09/aidil-fitri-bersama-anakanda.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/7001775292434307488'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/7001775292434307488'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/09/aidil-fitri-bersama-anakanda.html' title='Aidil Fitri bersama anakanda...'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SsNkRxwMktI/AAAAAAAAAcE/OmzUPVyuyRE/s72-c/DSC08607.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-5507578970328387226</id><published>2009-09-21T14:14:00.004+08:00</published><updated>2009-09-21T14:38:18.262+08:00</updated><title type='text'>Salam Aidil Fitri</title><content type='html'>Hari ini hari kedua kita menyambut Aidil Fitri. Bermula dari pengisyhtiharan Hari RAya di kaca televisyen, malam itu selepas solat Isyak bermulalah acara takbir dari rumah ke rumah oleh kaum lelaki. Acara ini sudah menjadi kemestian di rumah ku setiap malam Raya. Syukur, jemaah masjid sudi berkunjung ke rumah kami untuk bertakbir. Alhamdulillah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh kerana rumah kami yang paling jauh berbanding dengan jemaah yang lain, maka kami terpaksalah menerima hakikat yang giliran kami yang terakhir sekali. Selalunya yang lewat ni samada untungh atau rugi tetapi kami rasa beruntung kerana selepas selesai bertakbir, Ustaz mengadakan sedikit Tazkirah sebagai peringatan kepada semua. Kali ni tajuknya ialah Berpuasa Enam. Ustaz ini yang berlatar belakangkan seorang pendidik explains things so simple sehinggakan apa yang disebutnya sangat mudah difahami oleh semua peringkat umur. Maklumlah jemaah yang hadir seramai lebih kurang 45 orang itu , hampir separuh daripadanya adalah anak-anak remaja ! Sebab itu pendekatan seseorang Ustaz itu mesti  tepat, straight to the point dan dalam bahasa yang mudah supaya semua orang faham dan dapat menerima ilmu itu dengan jelas. Terima kasih Ustaz.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari ini bermulalah aku dan suami berpuasa enam. Bukannya apa, kalau tak dilakukan segera, nanti liat pulak. Maklumlah pelbagai juadah terhidang depan mata...sikit-sikit pun mesti nak merasa juga. Semoga aku dan suami diberi peluang menyempurnakan ibadah sunat ini sepenuhnya. Insyaallah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kepada semua, aku ucapkan, Selamat Berpuasa Enam...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-5507578970328387226?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/5507578970328387226/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/09/salam-aidil-fitri.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5507578970328387226'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5507578970328387226'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/09/salam-aidil-fitri.html' title='Salam Aidil Fitri'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-7360161358522211352</id><published>2009-09-19T05:28:00.003+08:00</published><updated>2009-09-19T06:05:24.026+08:00</updated><title type='text'>Selamat Hari Raya Aidil Fitri 1430H</title><content type='html'>&lt;img src="file:///C:/DOCUME%7E1/freelee/LOCALS%7E1/Temp/moz-screenshot.jpg" alt="" /&gt;&lt;img src="file:///C:/DOCUME%7E1/freelee/LOCALS%7E1/Temp/moz-screenshot-1.jpg" alt="" /&gt;&lt;br /&gt;Malam semalam adalah malam terakhir kita mengerjakan Solat Tarawwikh. Imam Masjid Negeri Selangor membaca Surah Yaasin untuk kesemua dua puluah Rakaat. Oleh kerana Surah ini adalah yang paling hampir dengan telinga kita, maka dapatlah aku mengikut bacaan Pak Imam . Syukur Alhamdulillah, walaupun masih ada tersangkut dek tak ingat tetapi 90% betul....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam kegembiraan itu, sebenarnya hatiku merasa sangat sayu dengan pemergian bulan mulia Al Mubarak ini. Dari kelas-kelas pengajian agamaku, Ustaz-ustaz berpesan supaya kita menghidupkan bulan ini dengan melakukan amal ibadah sebanyak mungkin kerana ganjarannya hanya Allah sahaja yang Maha Mengetahuinya. Sepanjang bulan Ramadhan langit terbuka luas untuk kita mengangkat tangan memanjatkan  doa  dan sekiranya puasa kita itu ikhlas untuk Allah semata-mata, Insyaallah tidak akan di tolak. Allah bersedia memberi pengampunan kepada kita atas segala dosa yang kita lakukan. MasyaAllah, benarlah Allah itu Maha Pengasih lagi Mengasihani.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sayu dihati mengenangkan masa yang begitu pantas berlalu sehinggakan terasa tak puas lagi kita berpuasa. Alhamdulillah, kita diberi lagi kesempatan umur yang panjang  untuk mengerjakannya dan Allah akan beri ganjaran seolah-olah kita berpuasa sepanjang tahun sekiranya kita berpuasa selama 6 hari di dalam bulan Syawal seawal Hari Raya Kedua!! Marilah sama-sama kita kerjakan. Jangan terlepas dek duniawi kita. Maklumlah, ketupat dan rendang sentiasa terhidang....kena tahan nafsu sikitlah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kita merupakan hamba Allah yang paling beruntung dan umat yang paling bertuah berbanding dengan umat-umat terdahulu kerana semua ganjaran terhebat ini hanya diberikan kepada kita sahaja. Mengapa harus kita lepaskan. Sekiranya  dapat berjumpa dengan Malam Lailatul Qadar, iaitu satu malam yang lebih baik dari 1000 bulan dan pahala mengerjakan ibadah seolah-olah 80 tahun kita beribadah, aku ucapkan Tahniah!  Di kesempatan ini, aku berdoa kepada Illahi agar semua amalan kita sepanjang Ramadhan diterima dan semoga kita semua mendapat pahala yang dijanjikan dan semoga Allah memakbulkan segala doa-doa kita....InsyaAllah!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dengan ini aku ingin mengucapkan Selamat Menyambut Hari Raya Aidil Fitri kepada semua. Ampunkan segala kesilapanku samada dalam perkataan atau perbuatanku dan  telah aku maafkanmu . Bagi yang pulang ke kampung, pandulah baik-baik. Jadilah pemandu yang berhemah...Jangan lupa Puasa Enam!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-7360161358522211352?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/7360161358522211352/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/09/selamat-hari-raya-aidil-fitri-1430h.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/7360161358522211352'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/7360161358522211352'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/09/selamat-hari-raya-aidil-fitri-1430h.html' title='Selamat Hari Raya Aidil Fitri 1430H'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-3556500442032777723</id><published>2009-09-17T05:50:00.004+08:00</published><updated>2009-09-18T05:46:51.928+08:00</updated><title type='text'>Raya..</title><content type='html'>Dua tiga hari lagi, kita akan menyambut ketibaan Aidil Fitri. Masa kecil-kecil kita selalu teruja dengan berita yang di bawa oleh Penyimpan Mohor-Mohor Besar yang memberitahu kita samada anak bulan kelihatan atau pun tidak. Kalau nampak, melompat-lompatlah kanak-kanak kegembiraan....hahahahhaha. seronoknya waktu itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seingatku, semasa anak-anakku masih kecil, persiapan menyambut Hari Raya sangatlah hebat. Biskut Raya dibuat sendiri. Membeli-belah dalam panas matahari terik di jalan yang sesibuk Jalan TAR di Kuala Lumpur adalah perkara biasa.  Pakaian baru  keluarga untuk dipakai pada hari Raya bukan sehelai dua malah berhelai-helai. Mewahnya waktu itu......dalam erti kata lain, membazir!!! Tapi tak apalah, itu dulu.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kini keluargaku sudah dewasa. Cucu pun dah ada seorang!  Sambutan Aidil Fitri tidaklah seperti dulu. Kini kami lebihkan sambutan Ramadhan dengan menghidupkan malam-malamnya dengan amalan-amalan yang sepatutnya. Alhamdulillah. Pakaian aku dan suami pun tidak kami tukarkan yang baru. Bukanlah hilang kemampuan tapi perasaan untuk sambut Aidil Fitri tidak setebal dululah. Lagipun, masih ada baju yang belum berpakai dalam almari tu!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semalam hati kami tersentuh apabila anak perempuan kami dan suami telah menghadiahkan kami baju Raya seorang sepasang. Sebak hatiku dengan pemberian mereka. Harga bukan ukuran kasih sayang tapi ingatannya itu yang penting. Terima kasih wahai anakku. Mak dan Ayah sangat-sangat menghargai pemberianmu. Kami doakan agar Allah membuka pintu rezekimu seluas-luasnya dan berbahagialah kamu sekeluarga. Insyaallah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat Menyambut Hari Raya Aidil Fitri dan jangan lupa Puasa Enam bermula dari hari kedua......Allah menjanjikan pahala yang lumayan. Rebutlah peluang ini....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-3556500442032777723?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/3556500442032777723/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/09/raya.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3556500442032777723'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3556500442032777723'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/09/raya.html' title='Raya..'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-3049200781788345658</id><published>2009-09-07T05:55:00.002+08:00</published><updated>2009-09-07T06:22:20.307+08:00</updated><title type='text'>Tap tup tap tup........</title><content type='html'>Tap tup tap tup dah 17 Ramadhan kita berpuasa. Cepatnya masa berlalu. Kalau masa zaman kanak-kanak dulu, terasa lamanya hari berlalu bila berpuasa. Tapi itu dulu, di mana teknologi tak sehebat kini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dulu singatku, siaran televisyen  bermula jam 3.00 petang dan gambarnya dalam hitam dan putih sahaja. Jadi kanak-kanak ketika itu sangat kreatif mereka pelbagai jenis permaianan dan membuat alat permainan sendiri. Contoh nya congkak, cara bermain samaa tetapi kami kena korek tanah dan menggunakan batu sebagai pengganti guli. Lain-lain permainan adalah seperti Galah Panjaang, Baling Getah,  Police and Thief, Pukul Berapa Sanga Harimau, Main sembunyi-sembunyi, Rounders dan sebagainya. Kalau diingatkan kenangan dulu, mahu saja diri ini kembali ke zaman kecil dan selama nya ditakuk itu!.......hahahahha IF ONLY!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yalah itu zaman lampau kita, kita sudah dewasa dan dah tua! Kalau buah sudah masak ranumlah gayanya! Seeloknya biarlah kita bertindak sebagai orang dewasa. Usahlah leka dengan duniawi sahaja. Ingatlah bahawa kita perlu membawa bekalan yang cukup bila bertemu Allah nanti. Seeloknya, perbaikilah diri kita dengan menghadiri majlis-majlis ilmu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari Lebaran dah hampir sangat, just around the corner. Rebutlah peluang terbaik di baki bulan Ramadhan ini untuk membuat sebanyak pahala yang mungkin khasnya 10 malam akhir. Memanglah Ramadhan datang setiap tahun tetapi yakinkah kita yang kita masih ada ketika itu? Bila membeli-belah untuk Raya tu, agak-agaklah. Jangan sampai ke peringkat membazir.  Syaitan memang dibelenggu ketika ini, janganlah pulak kita take over tugasnya!!Hahahahha..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat Berpuasa dan banyakkanlah  melakukan amal ibadah di bulan yang mulia ini, banyakkan bertaubat dan memohon keampunan serta banyakkan bersedekah, membaca Al Quran dan apa saja yang baik untuk mengumpul points sebagai bekalan kita nanti. Rebutlah peluang di bulan puasa ini, jangan sampai kita rugi pulak!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-3049200781788345658?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/3049200781788345658/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/09/tap-tup-tap-tup.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3049200781788345658'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3049200781788345658'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/09/tap-tup-tap-tup.html' title='Tap tup tap tup........'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-3168805656908817433</id><published>2009-08-29T10:10:00.003+08:00</published><updated>2009-08-29T11:57:02.158+08:00</updated><title type='text'>Dah seminggu berlalu.......</title><content type='html'>See how time flies! Without you realizing it, we've been fasting for more than a week now. MasyaAllah! I'm glad to see that there are still crowds going for Solat Tarawwikh, even children! Salute to their parents.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A friend of mine told me that her children will make faces if they were told to stay home while she and her husband go to the mosques. The children just love performing this special solah which is of cause made known only can be done in the month of Ramadhan ( a specific time ) only. You can perform 8 rakaahs, 20 rakaahs or 36 rakaahs! It's your choice! But normally, we take the middle .&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Whatever choice you made, it must be done full heartedly and because of Him and no others. Then only you will be look upon by Allah with His Look of Love. Ramadhan is the month for Him. He will be the one who will judge if our fasting and good deeds. Nobody can judge us because they will not know if you have eaten , drank, lied  and so on but still pretending to be fasting in public...but Allah knows!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mind you, Allah itu Maha Melihat, Maha Mendengar dan Maha Mengetahui dan best of all Maha Mengampuni. Again the month of Ramadhan is also known as the month of forgiveness. Whatever wrong doings we've done for the last 11 months, do take this opportunity of this beautiful month to seek forgiveness from Allah. InsyaAllah diampunkan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-3168805656908817433?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/3168805656908817433/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/08/dah-seminggu-berlalu.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3168805656908817433'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3168805656908817433'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/08/dah-seminggu-berlalu.html' title='Dah seminggu berlalu.......'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-5466112159742314693</id><published>2009-08-24T10:19:00.005+08:00</published><updated>2009-08-25T00:34:30.965+08:00</updated><title type='text'>Ibu dan kakak</title><content type='html'>Menyambut Ramadhan adalah sesuatu yang aku selalau nanti-nantikan. Sejak mengetahui lebih dalam tentang kerberkatan bulan yang mulia ini, bertambah-tambah meluap semangatku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bulan ini, Allah akan mengampunkan segala dosa-dosa kita yang telah lalu. Pintu-pintu neraka di tutup dan pintu-pintu syurga terbuka luas. Memanglah tak dapat kita nak bayangkan tapi bolehlah kita cuba rasakan dalam hati kita. Banyakkan amalan seperti bersedekah, berwirid,membaca Al Quran, menghadiri majlis-majlis ilmu dan sebagainya. Solat Tarawikh jangan dipendekkan atau ditinggalkan langsung.  Allah menjanjikan pahala yang yang tak terhingga sepanjang bulan ini kerana semuanya kita lakukan untukNYA.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setiap awal Ramadhan, kami sekeluarga pasti akan pulang untuk berbuka bersama ibu mertuaku di kampung. Ibu mertuaku sudah lanjut umurnya...87 tahun tetapi kesihatannya tip top. Dia tidak punya apa-apa penyakit dan semua urusan kebersihan diri masih mampu dia lakukan sendiri. Alhamdulillah. Cuma pergerakannya agak perlahan dan pendengarannya sangat kurang. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ibu mertuaku tinggal bersama anak sulongnya Hajjah Shamsiah. Tanpa kakak maka susahlah semua orang. Tugas kakak dari pagi sampai   malam adalah memastikan ibu dalam keadaan selesa. Makan minum serta pakaian Mak always on time... Kami semua terhutang budi dengan kakak. Pengorbanannya tidak terbalas oleh kami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semoga Allah memanjangkan umur kakak, memurahkan rezekinya dan mengurniakannya rezeki yang melimpah ruah dan yang paling utama ialah supaya kakak dikurniakan kesabaran yang tinggi. Al maklumlah bila menjaga orang tua, kesabaran selalu tercabar.  Kami semua sangat memahami jiwa kakak kerana kami semua sangat mengasihinya. Kakak adalah satu dalam sejuta!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-5466112159742314693?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/5466112159742314693/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/08/ibu-dan-kakak.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5466112159742314693'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5466112159742314693'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/08/ibu-dan-kakak.html' title='Ibu dan kakak'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-8997399673109878808</id><published>2009-08-22T00:52:00.003+08:00</published><updated>2009-08-22T01:16:57.267+08:00</updated><title type='text'>Welcome Ramadhan!</title><content type='html'>Suka atau tidak, bersedia atau tidak, bila anak bulan sudah kelihatan maka kita diwajibkan berpuasa. Masa kecil dulu, bila sebut nak puasa ramai anak-anak yang mengeluh..bukan jahil tetapi maklumlah masa tu ilmu akhirat tidak diajar sehebat sekarang. Anak-anak kecil sekarang, seawal  umur 7 dan 8 tahun sudah digalakkan oleh guru-guru agama mereka berpuasa sunat Isnin dan Khamis bersama-sama. Ini sangat bagus! Syabas kepada mereka semua! Semoga berkekalanlah hendaknya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ramadhan datang lagi. Bersyukurnya aku ke hadrat Illahi kerana dapat menyambut bulan yang mulia ini dalam keadaan sihat, tenang, bahagia dan gembira. Terima kasih Allah. Aku berdoa agar tahun ini aku dapat meningkatkan lagi  amal ibadat dan amal kebajikan berbanding tahun lepas...Insyaallah. Semuanya dengan pertolongan Allah swt.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebagai ingatan kepada kita semua, rebutlah peluang berada di Bulan Pengampunan ini untuk memohon ampun dan maaf serta bertaubat sesungguh hati kepada ALlah atas segala kesalahan kita yang telah kita lakukan selama 11 bulan yang lalu! Panjatkan doa dan Allah akan mengampunkan. Jangan kita terlepas peluang ini kerana Allah telah menjanjikannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bulan Ramadhan ialah bulan Allah..ertinya segala yang kita lakukan adalah keranaNya dan yang paling penting untukNya. Oleh itu Allah pasti akan memberi ganjaran yang terhebat buat kita. Banyakkan membaca Al Quran, Berwirid, Bersedekah, Menghadiri kelas-kelas ilmu, Solat Tarawwikh, Tahajjud, Taubat dan sebagainya kerana ALLAH! Don't waste this opportunity!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebenarnya Allah paling hampir dengan kita...Selamat Menyambut Ramadhan Al Mubarak! Semoga kita semua di dalam pandangan kasih sayang Allah. Amin.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-8997399673109878808?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/8997399673109878808/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/08/welcome-ramadhan.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/8997399673109878808'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/8997399673109878808'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/08/welcome-ramadhan.html' title='Welcome Ramadhan!'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-8098557479699707658</id><published>2009-08-19T22:50:00.003+08:00</published><updated>2009-08-19T23:40:20.678+08:00</updated><title type='text'>Funny but serious!</title><content type='html'>My friends and I went outing today. Azizah had been planning to take us out for makan-makan. Since our friend Yan was down with high fever and, flu and cough, we delayed our plan. Alhamdulillah, Yan was back on her feet and we had a gala time together just now.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Our beloved Nora drove us to the venue. We had Johnny's Steamboat which was everybody's choice! Yummy. We talked, listend, ate and joked and teased one another for we missed Yan very much. She was the chatterbox today.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;One of the funniest thing that happened to us was when Azizah told us about how she found out that he driving license had aspired since 29th of January this year! We laughed our heart out and then everybody started checking ours. To our surprised, our great and beautiful pilot Nora found out that she had the same problem and her license expired earlier than Azizah's! Hahahahahha. Everybody else's was okay.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oh wow!  We suddenly realised that all this while we've been driven around by a driver whose license was out of date!!!nLet alone the laughing part ......actually it is not funny at all. Just imagine  if we were in an accident and driver with not license...mati katak babe!!! Before we knew about it, we enjoyed the driving very much but the minute we knew about it, all we want is to be safely home because we are going aginst the law!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This is not new to me. Last few years, my husband and I was driving back to my mother in law's home in Tanjung Malim after visiting his late brother's family in Kuala Kubu Baru. As usual, I'll be the one behind the wheels.  Because it was quite late at night, so we didn't expect any road block which was wrong! We were ushered to the road side and were told about my overspeed! Malunya aku! Then he asked for my license. Guess what? Expired! Then he asked for IMY's and expired too! Instead of giving us a summon, he laughed at us and asked us to renew our license first thing in the morning. We were driving without proper document for a year!!! Eversince then,  we renew ours every 5 years! Hahahahhaha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So friends, better start checking yours. Who knows yours is expired too. Tomorrow morning, I'll be driving Nora to renew her license....Ooooo what an experience!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-8098557479699707658?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/8098557479699707658/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/08/funny-but-serious.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/8098557479699707658'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/8098557479699707658'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/08/funny-but-serious.html' title='Funny but serious!'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-8920879691859817773</id><published>2009-08-14T01:22:00.003+08:00</published><updated>2009-08-14T01:44:23.730+08:00</updated><title type='text'>Really don't understand...</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SoRQUhnhweI/AAAAAAAAAb8/KxiI3oVY6XU/s1600-h/5101_219487545103_722050103_7416170_5962325_s.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 170px; height: 127px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SoRQUhnhweI/AAAAAAAAAb8/KxiI3oVY6XU/s320/5101_219487545103_722050103_7416170_5962325_s.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5369504969284239842" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Have you ever get angry and fedup with phone calls from people whom you don't know? Well, I do! Once in a while if you dialed a wrong number is acceptable but if you tend to make mistakes three time daily, that is ridiculous!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sometimes when I'm in a good mood, I will answer the calls with a very good tone. I will tell the caller that he/she has got the wrong person. They will ask names like "Wahab" and so on. But when I'm not myself, I will just tell them off by saying "Wahab" is dead! That statement made me feel guilty but to whom?? I give up!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lately, some youngsters and even small children has been dialing my number and just scream and shout right out loud! Sometimes they just call and kept silence. I have all the numbers but I couldn't care less to call back. Buat habis duit aku aje...lantaklah. The minute that number rang, I answered and kept silence. Yang bayarnya dia bukan aku! Padan muka!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I have been using the same number since day one . That was far back in 1992. I never change my number because it's so unique and beautiful. Anybody can fall in love with this number and I think because of it's uniqueness that made people kept on calling..but for what? I really don't understand!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For you guys whose children are keen on playing with your handphones, beware... because my number could be one of those in your bills. Who knows! Good luck to us..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-8920879691859817773?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/8920879691859817773/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/08/really-dont-understand.html#comment-form' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/8920879691859817773'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/8920879691859817773'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/08/really-dont-understand.html' title='Really don&apos;t understand...'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SoRQUhnhweI/AAAAAAAAAb8/KxiI3oVY6XU/s72-c/5101_219487545103_722050103_7416170_5962325_s.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-8256792587147289879</id><published>2009-08-12T20:46:00.004+08:00</published><updated>2009-08-13T10:30:11.562+08:00</updated><title type='text'>A hectic day!</title><content type='html'>Woke up early in the morning and my husband was already late for his breakfast outing with friends. To make things worst, he had no idea  where the venue was! When he mentioned, I remembered passing that place before and offered to drive him there.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It rained heavily in Shah Alam . As usual, the drivers got so excited and ended with many accidents along the way which caused massive traffic jam...I hated being traped in a traffic jam, so is my car! After dropping my husband  who was already almost an hour late, I rushed back to Shah Alam to attend  one of my religious class at Yayasan Restu. This time the traffic was good, smooth sailing.  Eventhough the class already started half an hour, I felt good for being able to be there...Alhamdulillah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I left at 10.30 to pay my last respect to a teacher who passed away . The widow is my friend who taught in the same school I last served. I fetched another old friend at her school and we drove to the mosque  where the last ritual was held.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There were supposed to be two classes but I attended only one because I had to attend a funeral of a dear friend's husband who died suddenly in his sleep last night. He was a healthy 50 years old man and actively involved in sports. He died in the arms of his beloved wife and their two children.  May he be one of the chosen ones in the eyes of Allah . Insyaallah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;That was not the end of my day!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-8256792587147289879?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/8256792587147289879/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/08/hectic-day.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/8256792587147289879'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/8256792587147289879'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/08/hectic-day.html' title='A hectic day!'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-3276728557437359168</id><published>2009-08-05T23:07:00.003+08:00</published><updated>2009-08-06T06:20:25.982+08:00</updated><title type='text'>Dah dekat dah.....</title><content type='html'>&lt;p class="zemanta-img" style="margin: 1em; float: right; display: block; width: 250px;"&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/7695971@N06/1364100974"&gt;&lt;img src="http://farm2.static.flickr.com/1287/1364100974_2363ca94d9_m.jpg" alt="Ramadhan Kareem – Let Us &amp;quot;Fast From Anyth..." style="border: medium none ; display: block;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span class="zemanta-img-attribution"&gt;Image by &lt;a href="http://www.flickr.com/photos/7695971@N06/1364100974"&gt;ukhti27&lt;/a&gt; via Flickr&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;Rasanya baru sangat kita menyambut puasa. Kini lagi 2 minggu lagi kita akan berpuasa Ramadhan lagi..Insyaallah. Terasa macam terlalu pendek sangat masa sekarang ni. Begitulah umur kita. Setiap saat berlalu bererti bertambah pendeklah umur kita di dunia ini. Semoga sempat kita semua bertaubat hendaknya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Esok Nisfu Syaaban. Ertinya pertengahan bulan Syaaban. Asar  tadi, maka naiklah buku rekod kita ke Lukh Mahfuz dan digantikan dengan buku rekod yang baru tentang segala perbuatan baik dan buruk serta amalan-amalan baik yang kita lakukan selama hidup didunia. Kalaulah boleh kita padamkan catatan  perkara buruk yang kita lakukan setahun yang lalu, KALAU!!! Tetapi jangan beranganlah. Sebaliknya, buatlah amalan yang baik mulai dari saat ini sehingga kita mati nanti. Time to change kearah kebaikan....is now.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau dibayangkan dosa-dosa yang kita lakukan, terasa takutnya diri ini. Bukan tak tahu dosa tapi  sebagai manusia, kita selalu alpa dengan duniawi. Kita lalai dan suka menangguh-nangguh perintah Allah seperti solat dan sebagainya. Kita selalu lakukan perkara-perkara yang jelas dilarang walaupun kita tahu itu salah. Hai...pilunya... The best thing ialah apabila setiap kali  teringat akan kesilapan dan kesalahan kita, mintalah ampun dari Allah.  Tadahlah kedua belah tangan tu, menangislah dan mintaklah Allah mengampunkan segalanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Banyakkanlah menghadiri majlis-majlis ilmu. Jika kita tidak , nanti hati kita akan mati. Itulah pemandangan yang selalu kita tengok  orang membuat perkara yang salah(walau pun berniat baik) tapi dia rasa dia buat perkara yang betul! Sebenarnya dunia ini adalah tempat untuk kita  singgah sebentar sahaja sebelum ke alam yang seterusnya iaitu  alam barzakh dan ke alam akhirat yang kekal selamanya. Gunakanlah masa di dunia ini untuk menanam saham supaya kita senang diakhirat nanti. Banyakkanlah amalan bersedekah. Jauhkanlah dari bersikap menunjuk-nunjuk, sombong, bongkak, kedekut dan sebagainya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ambillah kesempatan bulan mulia Ramadhan yang bakal menyapa kita dengan memperbanyakkan membuat pahala. Semoga usaha kita diberkati. Insyaallah.&lt;br /&gt;&lt;div style="margin-top: 10px; height: 15px;" class="zemanta-pixie"&gt;&lt;a class="zemanta-pixie-a" href="http://reblog.zemanta.com/zemified/4ad06049-d8f0-4947-bd01-ff4996feff9a/" title="Reblog this post [with Zemanta]"&gt;&lt;img style="border: medium none ; float: right;" class="zemanta-pixie-img" src="http://img.zemanta.com/reblog_e.png?x-id=4ad06049-d8f0-4947-bd01-ff4996feff9a" alt="Reblog this post [with Zemanta]" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span class="zem-script more-related pretty-attribution"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://static.zemanta.com/readside/loader.js" defer="defer"&gt;&lt;/script&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-3276728557437359168?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/3276728557437359168/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/08/dah-dekat-dah.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3276728557437359168'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3276728557437359168'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/08/dah-dekat-dah.html' title='Dah dekat dah.....'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://farm2.static.flickr.com/1287/1364100974_2363ca94d9_t.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-2799189202989037449</id><published>2009-08-04T07:39:00.009+08:00</published><updated>2009-08-04T22:34:19.802+08:00</updated><title type='text'>Apakah Ismailmu?</title><content type='html'>&lt;p class="zemanta-img" style="margin: 1em; float: right; display: block; width: 310px;"&gt;&lt;a style="font-family: zemantaDummyFont;" href="http://commons.wikipedia.org/wiki/Image:Mecca-1850.jpg"&gt;&lt;img src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/9/97/Mecca-1850.jpg/300px-Mecca-1850.jpg" alt="Mecca in 1850" style="border: medium none ; display: block;" width="300" height="203" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span class="zemanta-img-attribution"&gt;Image via &lt;a href="http://commons.wikipedia.org/wiki/Image:Mecca-1850.jpg"&gt;Wikipedia&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Nabi Ibrahim diuji dengan pelbagai ujian....berhadapan dengan bapanya si pembuat berhala, dibakar hidup-hidup, lambat memperolehi anak, menempatkan keluarga dan meninggalkan mereka di tanah gersang kering kontang dan yang paling hebat ialah ujian penyembelihan anaknya Nabi Ismail.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika itu Nabi Ibrahim berusia 98 tahun. Perintah datang dalam mimpi. Terus berbincang dengan anaknya tentang mimpinya itu dan sebagai anak yang taat, Nabi Ismail bersetuju untuk disembelih kerana itu adalah perintah Allah! Bayangkanlah pengorbanan kedua beranak ini. Mampukah kita mendidik anak kita mengikut perintah Allah sebulat hati Nabi Ismail? MasyaAllah!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Islam ertinya menyerah diri ke hadapan Allah dengan tidak ada soal jawab. Islam mesti dibuktikan dengan pasrah dan pengorbanan. Obedience and surrender!&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;meta equiv="Content-Type" content="text/html; charset=utf-8"&gt;&lt;meta name="ProgId" content="Word.Document"&gt;&lt;meta name="Generator" content="Microsoft Word 11"&gt;&lt;meta name="Originator" content="Microsoft Word 11"&gt;&lt;link rel="File-List" href="file:///C:%5CDOCUME%7E1%5Cfreelee%5CLOCALS%7E1%5CTemp%5Cmsohtml1%5C01%5Cclip_filelist.xml"&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:punctuationkerning&gt;&lt;/w&gt;   &lt;w:validateagainstschemas&gt;&lt;/w&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables&gt;&lt;/w&gt;    &lt;w:snaptogridincell&gt;&lt;/w&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct&gt;&lt;/w&gt;    &lt;w:useasianbreakrules&gt;&lt;/w&gt;    &lt;w:dontgrowautofit&gt;&lt;/w&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;w:browserlevel&gt;MicrosoftInternetExplorer4&lt;/w:BrowserLevel&gt;  &lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" latentstylecount="156"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;style&gt; &lt;!--  /* Style Definitions */  p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal 	{mso-style-parent:""; 	margin:0in; 	margin-bottom:.0001pt; 	mso-pagination:widow-orphan; 	font-size:12.0pt; 	font-family:"Times New Roman"; 	mso-fareast-font-family:"Times New Roman";} @page Section1 	{size:8.5in 11.0in; 	margin:1.0in 1.25in 1.0in 1.25in; 	mso-header-margin:.5in; 	mso-footer-margin:.5in; 	mso-paper-source:0;} div.Section1 	{page:Section1;} --&gt; &lt;/style&gt;&lt;!--[if gte mso 10]&gt; &lt;style&gt;  /* Style Definitions */  table.MsoNormalTable 	{mso-style-name:"Table Normal"; 	mso-tstyle-rowband-size:0; 	mso-tstyle-colband-size:0; 	mso-style-noshow:yes; 	mso-style-parent:""; 	mso-padding-alt:0in 5.4pt 0in 5.4pt; 	mso-para-margin:0in; 	mso-para-margin-bottom:.0001pt; 	mso-pagination:widow-orphan; 	font-size:10.0pt; 	font-family:"Times New Roman"; 	mso-ansi-language:#0400; 	mso-fareast-language:#0400; 	mso-bidi-language:#0400;} &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Bila matahari dicipta, Allah menjatuhkan hukum kepadanya iaitu memerintah matahari keluar pada waktu Pagi dan masuk pada waktu senja. Begitu juga dengan Bulan yang diperintah keluar apada waktu malam dan masuk pada waktu subuh. Kedua mahluk Allah itu berpegang teguh kepada perintah Allah dan menjalankan tugas mereka selamanya.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt; &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;meta equiv="Content-Type" content="text/html; charset=utf-8"&gt;&lt;meta name="ProgId" content="Word.Document"&gt;&lt;meta name="Generator" content="Microsoft Word 11"&gt;&lt;meta name="Originator" content="Microsoft Word 11"&gt;&lt;link rel="File-List" href="file:///C:%5CDOCUME%7E1%5Cfreelee%5CLOCALS%7E1%5CTemp%5Cmsohtml1%5C01%5Cclip_filelist.xml"&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:punctuationkerning&gt;&lt;/w&gt;   &lt;w:validateagainstschemas&gt;&lt;/w&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables&gt;&lt;/w&gt;    &lt;w:snaptogridincell&gt;&lt;/w&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct&gt;&lt;/w&gt;    &lt;w:useasianbreakrules&gt;&lt;/w&gt;    &lt;w:dontgrowautofit&gt;&lt;/w&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;w:browserlevel&gt;MicrosoftInternetExplorer4&lt;/w:BrowserLevel&gt;  &lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" latentstylecount="156"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if !mso]&gt;&lt;object classid="clsid:38481807-CA0E-42D2-BF39-B33AF135CC4D" id="ieooui"&gt;&lt;/object&gt; &lt;style&gt; st1\:*{behavior:url(#ieooui) } &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;&lt;style&gt; &lt;!--  /* Style Definitions */  p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal 	{mso-style-parent:""; 	margin:0in; 	margin-bottom:.0001pt; 	mso-pagination:widow-orphan; 	font-size:12.0pt; 	font-family:"Times New Roman"; 	mso-fareast-font-family:"Times New Roman";} @page Section1 	{size:8.5in 11.0in; 	margin:1.0in 1.25in 1.0in 1.25in; 	mso-header-margin:.5in; 	mso-footer-margin:.5in; 	mso-paper-source:0;} div.Section1 	{page:Sect&lt;/style&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Nabi Ibrahim dan &lt;st1:place st="on"&gt;Nabi Ismail&lt;/st1:place&gt; tunduk dan berserah pada Allah…&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Fa Lamma As Lamma&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;  &lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Atas kesetiaan, pengorbanan dan penyerahan kedua beranak itu, Allah menaikkan darjat Nabi Ibrahim kerana mengiyakan mimpinya utk menyembelih anaknya &lt;st1:place st="on"&gt;Nabi Ismail&lt;/st1:place&gt;. dengan tidak bersoal, was-was atau hati yang berbelah bahagi. Baginda menjalankan perintah Allah dengan penuh ketaqwaan dan berserah kepada Allah sepenuhnya.Baginda sanggup mengorbankan anak kesayangannya yang kalau mengikut usianya itu, susahlah untuk mendapat zuriat lagi. Namun perintah Allah wajib dijalankan.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Oleh kerana peristiwa ini, Allah telah menaikkan darjat Nabi Ibrahim begitu tinggi sekali sehinggalah namanya di sebut dalam solat (Salaammmu Ala Ibrahim (Kesejahteraan dilimpahkan atas Ibrahim).. malah bekas tapak kakinya semasa membina kaabah, diletakkan di kawasan Tawaf. Nabi Ismail juga tidak ketinggalan. Oleh kerana kesetiaannya, Allah menaikkan darjatnya dengan adanya Hijir Ismail. Kedua tempat ini dikunjungi umat Islam ketika mengerjakan Umrah dan fardhu Haji.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p class="MsoNormal"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Dari peristiwa penyembelihan ini, cuba cari dalam diri kita, apakah 'Ismail' kita. Ertinya carilah sesuatu, baik harta benda  atau sesiapa dalam hidup kita yang kita sanggup berkorban dan lindungi dengan nyawa kita. Tetapi ingatlah, jangan jadikan 'Ismai'l kita itu sebagai penghalang kepada ibadah kita kepada Allah!&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;    &lt;div style="margin-top: 10px; height: 15px;" class="zemanta-pixie"&gt;&lt;a class="zemanta-pixie-a" href="http://reblog.zemanta.com/zemified/5b9eec03-5136-4f64-ad80-684844b35a67/" title="Reblog this post [with Zemanta]"&gt;&lt;img style="border: medium none ; float: right;" class="zemanta-pixie-img" src="http://img.zemanta.com/reblog_e.png?x-id=5b9eec03-5136-4f64-ad80-684844b35a67" alt="Reblog this post [with Zemanta]" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span class="zem-script more-related pretty-attribution"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://static.zemanta.com/readside/loader.js" defer="defer"&gt;&lt;/script&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-2799189202989037449?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/2799189202989037449/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/08/apakah-ismailmu.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/2799189202989037449'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/2799189202989037449'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/08/apakah-ismailmu.html' title='Apakah Ismailmu?'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-1700090270657373935</id><published>2009-07-30T17:14:00.005+08:00</published><updated>2009-07-30T17:54:07.565+08:00</updated><title type='text'>Rehat tapi teringat...</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SnFqF_zfQSI/AAAAAAAAAb0/XYcyTQsxsXo/s1600-h/120720095106.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 228px; height: 171px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SnFqF_zfQSI/AAAAAAAAAb0/XYcyTQsxsXo/s320/120720095106.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5364185282434253090" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Dah lama kami diberitahu. Along dan suami akan menunggang motorsikal berkuasa tinggi mereka ke Krabi, Thailand. Memberitahu bukan untuk meminta persetujuan kami sebagai ibubapa tapi as formality....like people always say, "I'm  not asking you , I'm telling you!'&lt;br /&gt;'&lt;br /&gt;Kami akur dengan kehendak mereka kerana kami dulu pun muda dan pernah melalui situasi sebegini. Asal rancangan mereka ialah mereka sekeluarga bertolak ke Alor Star bersama tapi menaiki kenderaan berasingan iaitu A'sim tunggang motorsikalnya dan Along memandu Hilux bersama A'mmar beriringan dengan 6 buah motorsikal yang lain. Risau juga memikirkannya kerana jika A'mmar menangis nanti, siapa yang boleh melayan dia? Kami diamkan sahaja kerana biarlah mereka membuat rancangan dan keputusan sendiri....itu adalah langkah kearah kedewasaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiga hari sebelum bertolak ke Alor Setar, Along menyatakan bahawa dia dan A'mmar akan menaiki kapal terbang pulak. Deep inside our heart we agreed and suggested that she take Firefly. Harganya labih murah dan bertolak dari Terminal 3 Subang Airport! Selesai masalah susah hati kami serta mudah kerja kami. Tak payah terburu-buru ke KLIA atau LCCT yang jauh tu..Tapi demi anak dan cucu, apa saja......&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Petang semalam, kami menghantar anak dan cucu kami ke Subang Airport. Beratnya hati nak lepaskan si kecil tu. Maklumlah, hari-hari dari pagi hingga petang dan kadang-kadang sampai lewat malam, A'mmar akan bersama kami. Yang paling merinduinya ialah Atoknyalah sebab setiap hari mandi bersama dalam bath tub.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cucu itu adalah penwar segala penyakit hati dan perasaan. Mana taknya, bila hati sedang marah, pandang wajah cucu yang tersenyum dengan lidahnya yang tersentil, hati langsung cair! Hilang marah dan susah hati  dibuatnya. Hai cucu, bertapa kami merinduimu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi kami pasrah. Elok juga si A'mmar tu balik Alor Setar. Dapatlah Tok Wan dan Mama Tok serta saudara mara  dia berpeluang menjaga A'mmar yang memang terkenal sebagai seorang bayi yang sangat peramah dan mudah di jaga oleh sesiapa pun....Alhamdulillah. A'mmar is lucky to have so many people who love and adore him very much. Aku berdoa agar A'mmar akan terus membesar dengan penuh keceriaan dan penuh dengan kasih sayang serta berdisiplin. May he grow up to be a happy, healthy and successful man dalam hal-hal duniawi dan akhirat.... Insyaallah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika ini, Along dan A'sim pasti sudah sampai ke destinasi. Semoga mereka selamat dan berbahagia bersama. It will be another honeymoon for them. Jangan balik nanti A'mmar bakal dapat adiklah pulak....hahahahha...Whatever, itu adalah milik mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaupun Oma dan Atok dapat berehat semasa A'mmar balik kampung ni tapi kami tetap teringatkan dia. Looking forward for Sunday night to hold A'mmar  back in our arms.....miss you so little one!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-1700090270657373935?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/1700090270657373935/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/07/rehat-tapi-teringat.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/1700090270657373935'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/1700090270657373935'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/07/rehat-tapi-teringat.html' title='Rehat tapi teringat...'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SnFqF_zfQSI/AAAAAAAAAb0/XYcyTQsxsXo/s72-c/120720095106.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-4349610444386625449</id><published>2009-07-27T15:13:00.010+08:00</published><updated>2009-07-28T01:26:43.222+08:00</updated><title type='text'>Hebatnya teknologi kini....</title><content type='html'>&lt;p class="zemanta-img" style="margin: 1em; float: right; display: block; width: 310px;"&gt;&lt;a href="http://commons.wikipedia.org/wiki/Image:Malaysianairlines_b747-400_9m-mpj_arp.jpg"&gt;&lt;img src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/9/90/Malaysianairlines_b747-400_9m-mpj_arp.jpg/300px-Malaysianairlines_b747-400_9m-mpj_arp.jpg" alt="Boeing 747-400" style="border: medium none ; display: block; width: 210px; height: 144px;" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span class="zemanta-img-attribution"&gt;Image via &lt;a href="http://commons.wikipedia.org/wiki/Image:Malaysianairlines_b747-400_9m-mpj_arp.jpg"&gt;Wikipedia&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;Dulu, seingatku, sekiranya seseorang anak itu diterima melanjutkan pelajarannya di menara gading, sekampung akan heboh kerana itu satu pencapaian yang hebat dan membanggakan. Sekiranya anak itu ke luar negara, sekampung akan menghantarnya ke lapangan terbang! Sekiranya anak itu ke Universiti AlAzhar di Mesir...wah darjat keluarganya akan diangkat begitu tinggi sekali di mata masayarakat kerana anak itu apabila pulang nanti akan menjadi seorang Imam, Tok Kadhi, Jurunikah, Guru Agama dan sebagainya......pokok pangkalnya jadi orang pentinglah dalam bidang agama...Alhamdulillah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semasa berjauhan dari keluarga,perasaan rindu tak dapat dibendung lagi. Berkajang-kajanglah surat akan diutuskan dan akan mengambil masa sehingga sebulan untuk sampai ke tangan penerima! Percaya atau tidak itu adalah hakikatnya. Berbaldi-baldilah airmata menitis mengenangkan anak yang jauh dari mata. Entah makan ke, sihat ke, cukup duitke dan sebagainya yang akan bermain dibenak hati ibu bapa. Itu adalah lumrah. Oleh kerana terlalu rindu, panggilan telefon digunakan. Dulu, tidak semua rumah ada telefon. Apa patut dibuat ialah menelefon Balai Polis kampung atau rumah Tok Penghulu atau rumah orang kaya di kampung itu yang menjadi mangsa! Ada macam-macam gelagat menggunakan telefon. Ada yang memegang gagang telefon terbalik iaitu bahagaian receivernya di bawah...hahhahhaha. Ini cerita benar bukan rekaan tau. Anak-anak muda mungkin sukar untuk absorb cerita seperti ini tetapi dulu begitulah keadaannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kini, segalanya berubah.Teknologi berubah setiap saat. Segalanya dipermudahkan dan dipercepatkan. Kini bila akau merindui anak bujangku di Melbourne, aku bukak internet dan pergi ke SKYPE dan dapat tengok anak kesayanganku live in his messy room. hahahhaha. Betul. Ada pernah sekali, Azman kena demam campak, aku terus ke lapang terbang dan terbang dan dalam masa 8 jam sudah berada di Melbourne! Pilih saja airline mana yang kita nak naik...yang pastinya kena sampai destinasi dengan kadar segera. Hebat sungguh teknologi. Dulu kapal terbang tak banyak pilihan dan terhad pulak perjalanannya maupun destinasinya! Kapal terbang dulu tak sehebat sekarang....banyak bezanya! Di masa akan datang pasti hebat lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Komputer? Rugilah bagi mereka yang tak tahu menggunakkan komputer. Kerjaku setiap hari bermula dengan komputer dahulu untuk membaca berita terkini dan mempelajari perkara-perkara baru. Aku hairan kerana ada guru-guru lama yang seangkatanku dahulu, berhenti kerja kerna tidak mahu mlah takut menggunakan komputer!&lt;br /&gt;&lt;p class="zemanta-img zemanta-action-dragged" style="margin: 1em; float: right; display: block; width: 250px;"&gt;&lt;a href="http://www.flickr.com/photos/29596200@N00/2477396306"&gt;&lt;img src="http://farm3.static.flickr.com/2296/2477396306_db76f0f69c_m.jpg" alt="Instructables DIY laptop stand" style="border: medium none ; display: block;" width="240" height="181" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span class="zemanta-img-attribution"&gt;Image by &lt;a href="http://www.flickr.com/photos/29596200@N00/2477396306"&gt;Guillermo Esteves&lt;/a&gt; via Flickr&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;Seingatku, aku mula berjinak dengan komputer apabila kedua anak-anakku masih disekolah rendah lagi. Ketika itu, IT adalah satu perkara yang sangat baru and asing. Aku bertekad mempelajarinya kerana takut ditipu anak tentang perkara-perkara baru dari internet! Hampir berdozen kali komputer rosak aku kerjakan tetapi berkat kesabaran akhirnya pandai jugak. Jangan kiralah berapa banyak komputer yang jahanam aku kerjakan sampai tak boleh guna lagi! hahahhahah.....kesian suamiku!&lt;br /&gt;Kini, aku pandai menggunakan komputer dan tak malulah dengan kawan-kawan mahupun  anak-anak dengan kemampuanku. Banyak gunanya pandai IT ni. Boleh berhubung terus dengan yang dekat dan jauh, boleh reka kad jemputan, surf internet dengan pelbagai ilmu terkini yang boleh kita dapat darinya dan sebagainya. Melihatkan kegigihan dan minatku, suamiku telah menghadiahkan aku sebuah laptop sempena birthday tahun 2009.....Alamak bestnya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For those yang masih takut komputer, just remember, &lt;span style="color: rgb(255, 0, 0); font-weight: bold; font-style: italic;"&gt;IT WON'T BITE nor BARK AT YOU!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;      &lt;div style="margin-top: 10px; height: 15px;" class="zemanta-pixie"&gt;&lt;a class="zemanta-pixie-a" href="http://reblog.zemanta.com/zemified/68ecbc4e-1121-4b64-ad52-5eeaa0506e29/" title="Reblog this post [with Zemanta]"&gt;&lt;img style="border: medium none ; float: right;" class="zemanta-pixie-img" src="http://img.zemanta.com/reblog_e.png?x-id=68ecbc4e-1121-4b64-ad52-5eeaa0506e29" alt="Reblog this post [with Zemanta]" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span class="zem-script more-related pretty-attribution"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://static.zemanta.com/readside/loader.js" defer="defer"&gt;&lt;/script&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-4349610444386625449?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/4349610444386625449/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/07/hebatnya-teknologi-kini.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4349610444386625449'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4349610444386625449'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/07/hebatnya-teknologi-kini.html' title='Hebatnya teknologi kini....'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://farm3.static.flickr.com/2296/2477396306_db76f0f69c_t.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-5170613065272893931</id><published>2009-07-21T01:36:00.007+08:00</published><updated>2009-07-21T02:32:52.524+08:00</updated><title type='text'>Kalah pun tak apa!</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SmS2WU3BBvI/AAAAAAAAAbU/V4nywLskT-M/s1600-h/IMG_0123.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SmS2WU3BBvI/AAAAAAAAAbU/V4nywLskT-M/s320/IMG_0123.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5360609951150573298" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Dua  hari lepas, sempena Jelajah Asia, pasukan bola sepak tanah air berentap dengan satu pasukan kelab bolasepak glamour yang terkenal diseluruh dunia iaitu Manchester United. Berpusu-pusulah peminat bolasepak khasnya fan club kedua pasukan ke sana. Penuh sesak Stadium Nasional Bukit Jalil dibuatnya. Jalanraya menjadi sesak dan berbondong-bondonglah penonton datang ke stadium tersebut seawal waktu pagi untuk mendapatkaan tiket dan merebut tempat duduk yang dikira paling strategiklah! Mereka bukan datang dari kawasan berdekatan malah dari seluruh Malaya! Yalah, siapalah nak lepas peluang keemasan nak bersua muka dengan pemain bolasepak idola mereka dari pasukan negara kita  seperti  Amri, Shakir, Tiru dan dari MU pula seperti Owen, Anderson, Rooney dan lain-lain lagi. Inilah masanya.&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SmS3oBFhMyI/AAAAAAAAAbs/z6dMBqXuC7s/s1600-h/IMG_0113.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 220px; height: 166px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SmS3oBFhMyI/AAAAAAAAAbs/z6dMBqXuC7s/s320/IMG_0113.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5360611354591965986" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Penonton yang hadir boleh dikatakan seramai 80,000 orang! Penuh setiap tempat duduk dan setiap lapisan tingkatnya. Masing-masing datang dengan berpakaian pasukan pilihan mereka. Yang seronoknya, majority (90%) penonton adalah orang Malaysia! Tapi itulah kenyataannya. Ada yang mengenakan headgear seperti tanduk merah lambang Red Devil untuk MU dan ada yang mengikiat kepala seperti dastar bertuliskan MALAYSIA.....Wah! meriah sekali suasana.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pasukan negar bermain bersungguh-sungguh menentang MU yang ternyata jauh lebih hebat dari segi tubuh badan mereka. Bandingkan mereka seolah-olah orang dewasa melawan budah sekolah! Tetapi jangan dipandang hina pasukan negara. Kesungguhan mereka bermain ternyata membuahkan hasil dengan tembusnya 2 gol dalam gawang lawan. Walaupuin pasukan kita kalah 3-2 tapi kita berpuashati dengan performance mereka. They never give up. They fight until the end.  Semangat ini yang dah lama hilang dan berjaya dikembalikan lately. ...syabas.&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SmS2uvppvzI/AAAAAAAAAbc/PX8ycGJ6N4o/s1600-h/IMG_0085.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 232px; height: 173px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SmS2uvppvzI/AAAAAAAAAbc/PX8ycGJ6N4o/s320/IMG_0085.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5360610370659139378" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malam ni, pasukan negara berpeluang bertemu MU sekali lagi. Rezeki yang datang akibat dari kekecohan yang berlaku di Indonesia menyebabkan kita berpeluang menyaksikan perlawan kedua dengan MU. Bukan senang nak dapat peluang seperti ini. Kali ini aku berpeluang menyaksikan perlawanan secara live di Stadium Bukit Jalil. Bukan setakat aku suami isteri, anak, menantu, besan dan cucu pun pergi sekali!!! Walaupun kalah 2-0, kami tetap berpuas hati dengan kesungguhan yang tunjukkan oleh pasukan negara. Lain perasaan rupanya bila berada di stadium! Bergema bunyi sorakan penonton dan pelbagai reaksi penonton yang dapat kita lihat di sana! Seronok tapi panasnya usahlah ditanya..... Berpeluh badan dibuatnya tapi tetap seronok dan berpuas hati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di sini, ingin aku nyatakan bahawa walaupun kita kalah tapi MU tidak menang dengan &lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SmS3LYd1ScI/AAAAAAAAAbk/qGfsqD-Vnz8/s1600-h/IMG_0089.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SmS3LYd1ScI/AAAAAAAAAbk/qGfsqD-Vnz8/s320/IMG_0089.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5360610862651754946" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;cara mudah. Pemain negara menunjukkan kesungguhan melawan dan mempertahan hinggalah pemain sehebat Rooney gagal menyumbat bola ke gawang gol kita! Terror tak! Tahniah kepada pasukan negara dan keep up the good work. Jurulatih mereka telah berjaya menukar atitude mwereka kearah lebih positive terhadap permaianan bolasepak. I hope the team will grow stronger mentally and physically.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-5170613065272893931?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/5170613065272893931/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/07/kalah-pun-tak-apa.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5170613065272893931'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/5170613065272893931'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/07/kalah-pun-tak-apa.html' title='Kalah pun tak apa!'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SmS2WU3BBvI/AAAAAAAAAbU/V4nywLskT-M/s72-c/IMG_0123.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-600128671625123923</id><published>2009-07-19T16:50:00.006+08:00</published><updated>2009-07-21T01:36:08.710+08:00</updated><title type='text'>After 3 weeks......</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SmSqgyu_pHI/AAAAAAAAAbM/qor2v--_NXM/s1600-h/IMG_0160.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SmSqgyu_pHI/AAAAAAAAAbM/qor2v--_NXM/s320/IMG_0160.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5360596936829150322" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SmLnsc0xP9I/AAAAAAAAAbE/ai6cqbtZBTQ/s1600-h/IMG_0247.jpg"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Azman in Kuala Lipis&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;He came back into my arms last three weeks. It was the happiest moments of my life having him around me.  Looking at him melts my heart. I've been missing him alot eventhough he came home very often when ever he's on holidays. Without him, life is so much different.,  so quiet and boring.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Before he came back, my family and I made plans to spend as much time with him as we could. We first planned to drive up to Krabi, Thailand and because of that my husband bought us a new MPV Starex by Hyundai. It was the best decision we made in purchasing it. It's very easy to drive, powerful even when climbing highlands, spacious and road holding is tip top! The best of all is it fits all of us. All the 4 generations in one MPV! Due to certain circumstances, we did not drive to Krabi but we went elsewhere...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We drove up to Fraser's Hill in Selangor, Kuala Lipis in Pahang and Pulau Banding in Perak.  We even went for a picnic at Sungai Gading in Ulu Bernam where our kampung is. We had the most wonderful time together. Visiting the places that most of us had never been before is a real experience . But most of all is having everyone in one transport is the best thing we've ever done.  We joked around, teased one another, listened to Ayah's words of wisdom  and while the driver (who is me) drove, the others watched VCD on the screen or enjoying the beautiful views outside as we go along.....this is good because everyone was wide awake and none of the slept! Good for me....hahhaha. I hope to make more plans to go on trips together on his next holidays. All we want to do is to be with him  as much as we can.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tonight, my son Azman will be flying back to Melbourne to start his class next week. No matter how old he is, how tall he has grown, in my eyes he's still my bubbly  little boy whom we all love very much. To me he's always that little boy and I'm glad that he never change. He will always listen to me eventhough there are decision that I made that he doesn't agree. He is such a good boy and I hope and pray that he will be a good leader, a good husband , a wonderful father and will always be my little boy. I know that I will be missing him alot but my dua and prayers surrounds him. He will be a succesful man someday and hope he'll make the best choice nd the correct decision  for his future.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Whatever, I know my son love me with all his heart, May he be a good  and strong Muslim...Insyaallah. May Allah bless him with all the goodness forever.  May he stay cheerful, healthy and happy always. Insyaallah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To my son Ahmad Azman, know where you are going, be nice to people, stay focus and never neglect your responsibilities as a Muslim. Be kind and always remember that 8 hours away from Melbourne are your love ones, your family who wil always love and care for you forever....make us proud!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-600128671625123923?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/600128671625123923/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/07/after-3-weekswe-all-will-miss-him.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/600128671625123923'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/600128671625123923'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/07/after-3-weekswe-all-will-miss-him.html' title='After 3 weeks......'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SmSqgyu_pHI/AAAAAAAAAbM/qor2v--_NXM/s72-c/IMG_0160.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-7386647814426529609</id><published>2009-07-12T08:17:00.004+08:00</published><updated>2009-07-12T10:53:26.710+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Slk3VRn-2_I/AAAAAAAAAa0/a_vALPEK7n8/s1600-h/IMG_0189.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 320px; height: 240px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Slk3VRn-2_I/AAAAAAAAAa0/a_vALPEK7n8/s320/IMG_0189.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5357374070381796338" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SllNNO9lWII/AAAAAAAAAa8/YNaBvK92z_4/s1600-h/IMG_0164.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SllNNO9lWII/AAAAAAAAAa8/YNaBvK92z_4/s320/IMG_0164.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5357398121483950210" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div style="text-align: center; font-weight: bold; font-style: italic; font-family: georgia; color: rgb(255, 255, 0);"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tika bersamamu&lt;br /&gt;saat yang paling indah buatku&lt;br /&gt;Di sini&lt;br /&gt;kita bergembira  bersama&lt;br /&gt;Tidak ternilai masa itu&lt;br /&gt;Makan minum usah dikira&lt;br /&gt;Seronok melihat gelagatmu&lt;br /&gt;Senak perut mengetawakan kelucuanmu&lt;br /&gt;Meremang bulu romaku mendengar luahan hatimu&lt;br /&gt;Bangganya aku dengan akal fikiranmu&lt;br /&gt;Hilaian ketawamu muzik dihatiku&lt;br /&gt;Aku ingin terus begini&lt;br /&gt;dalam pelukan renunganmu&lt;br /&gt;dalam genggaman kerianganmu&lt;br /&gt;dalam belaian kasih sayangmu&lt;br /&gt;Semoga perasaan ini&lt;br /&gt;janganlah cepat berlalu&lt;br /&gt;Semoga perjalanan ini&lt;br /&gt;menjadi kenangan semua&lt;br /&gt;Wahai suami tercintaku&lt;br /&gt;Wahai anak-anakku&lt;br /&gt;Wahai seisi keluargaku&lt;br /&gt;Bersyukur  aku memilikimu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-7386647814426529609?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/7386647814426529609/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/07/tika-bersamamu-saat-yang-paling-indah.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/7386647814426529609'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/7386647814426529609'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/07/tika-bersamamu-saat-yang-paling-indah.html' title=''/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Slk3VRn-2_I/AAAAAAAAAa0/a_vALPEK7n8/s72-c/IMG_0189.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-2645081948409642167</id><published>2009-07-09T13:24:00.006+08:00</published><updated>2009-07-09T14:06:15.281+08:00</updated><title type='text'>We had him by Maya Angelou.....</title><content type='html'>&lt;meta equiv="Content-Type" content="text/html; charset=utf-8"&gt;&lt;meta name="ProgId" content="Word.Document"&gt;&lt;meta name="Generator" content="Microsoft Word 11"&gt;&lt;meta name="Originator" content="Microsoft Word 11"&gt;&lt;link rel="File-List" href="file:///C:%5CDOCUME%7E1%5Cfreelee%5CLOCALS%7E1%5CTemp%5Cmsohtml1%5C01%5Cclip_filelist.xml"&gt;&lt;o:smarttagtype namespaceuri="urn:schemas-microsoft-com:office:smarttags" name="place"&gt;&lt;/o:smarttagtype&gt;&lt;o:smarttagtype namespaceuri="urn:schemas-microsoft-com:office:smarttags" name="City"&gt;&lt;/o:smarttagtype&gt;&lt;o:smarttagtype namespaceuri="urn:schemas-microsoft-com:office:smarttags" name="PlaceName"&gt;&lt;/o:smarttagtype&gt;&lt;o:smarttagtype namespaceuri="urn:schemas-microsoft-com:office:smarttags" name="PlaceType"&gt;&lt;/o:smarttagtype&gt;&lt;o:smarttagtype namespaceuri="urn:schemas-microsoft-com:office:smarttags" name="country-region"&gt;&lt;/o:smarttagtype&gt;&lt;o:smarttagtype namespaceuri="urn:schemas-microsoft-com:office:smarttags" name="address"&gt;&lt;/o:smarttagtype&gt;&lt;o:smarttagtype namespaceuri="urn:schemas-microsoft-com:office:smarttags" name="Street"&gt;&lt;/o:smarttagtype&gt;&lt;o:smarttagtype namespaceuri="urn:schemas-microsoft-com:office:smarttags" name="State"&gt;&lt;/o:smarttagtype&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:worddocument&gt;   &lt;w:view&gt;Normal&lt;/w:View&gt;   &lt;w:zoom&gt;0&lt;/w:Zoom&gt;   &lt;w:punctuationkerning&gt;&lt;/w&gt;   &lt;w:validateagainstschemas&gt;&lt;/w&gt;   &lt;w:saveifxmlinvalid&gt;false&lt;/w:SaveIfXMLInvalid&gt;   &lt;w:ignoremixedcontent&gt;false&lt;/w:IgnoreMixedContent&gt;   &lt;w:alwaysshowplaceholdertext&gt;false&lt;/w:AlwaysShowPlaceholderText&gt;   &lt;w:compatibility&gt;    &lt;w:breakwrappedtables&gt;&lt;/w&gt;    &lt;w:snaptogridincell&gt;&lt;/w&gt;    &lt;w:wraptextwithpunct&gt;&lt;/w&gt;    &lt;w:useasianbreakrules&gt;&lt;/w&gt;    &lt;w:dontgrowautofit&gt;&lt;/w&gt;   &lt;/w:Compatibility&gt;   &lt;w:browserlevel&gt;MicrosoftInternetExplorer4&lt;/w:BrowserLevel&gt;  &lt;/w:WordDocument&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if gte mso 9]&gt;&lt;xml&gt;  &lt;w:latentstyles deflockedstate="false" latentstylecount="156"&gt;  &lt;/w:LatentStyles&gt; &lt;/xml&gt;&lt;![endif]--&gt;&lt;!--[if !mso]&gt;&lt;object classid="clsid:38481807-CA0E-42D2-BF39-B33AF135CC4D" id="ieooui"&gt;&lt;/object&gt; &lt;style&gt; st1\:*{behavior:url(#ieooui) } &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;&lt;style&gt; &lt;!--  /* Style Definitions */  p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal 	{mso-style-parent:""; 	margin:0in; 	margin-bottom:.0001pt; 	mso-pagination:widow-orphan; 	font-size:12.0pt; 	font-family:"Times New Roman"; 	mso-fareast-font-family:"Times New Roman";} p 	{mso-margin-top-alt:auto; 	margin-right:0in; 	mso-margin-bottom-alt:auto; 	margin-left:0in; 	mso-pagination:widow-orphan; 	font-size:12.0pt; 	font-family:"Times New Roman"; 	mso-fareast-font-family:"Times New Roman";} @page Section1 	{size:8.5in 11.0in; 	margin:1.0in 1.25in 1.0in 1.25in; 	mso-header-margin:.5in; 	mso-footer-margin:.5in; 	mso-paper-source:0;} div.Section1 	{page:Section1;} --&gt; &lt;/style&gt;&lt;!--[if gte mso 10]&gt; &lt;style&gt;  /* Style Definitions */  table.MsoNormalTable 	{mso-style-name:"Table Normal"; 	mso-tstyle-rowband-size:0; 	mso-tstyle-colband-size:0; 	mso-style-noshow:yes; 	mso-style-parent:""; 	mso-padding-alt:0in 5.4pt 0in 5.4pt; 	mso-para-margin:0in; 	mso-para-margin-bottom:.0001pt; 	mso-pagination:widow-orphan; 	font-size:10.0pt; 	font-family:"Times New Roman"; 	mso-ansi-language:#0400; 	mso-fareast-language:#0400; 	mso-bidi-language:#0400;} &lt;/style&gt; &lt;![endif]--&gt;&lt;span style="font-weight: bold; font-style: italic;" class="description"&gt;Michael Jackson  R.I.P Memorial Service Queen Latifah Reads  'We Had Him' poem by Maya Angelou Staples Center , 7 July 2009. Read it and feel it!&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;p style="text-align: center; color: rgb(51, 204, 0);"&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: center; color: rgb(51, 204, 0);"&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt;&lt;strong&gt;We Had Him&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;&lt;strong&gt;by Maya Angelou&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;Beloveds,&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;now we know that we know nothing,&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;Now that our bright and shining star can slip away from our fingertips like a puff of summer wind.&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;Without notice, our dear love can escape our doting embrace.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;Sing our songs among the stars and walk our dances across the face of the moon.&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;In the instant that Michael is gone, we know nothing.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;No clocks can tell time.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;No oceans can rush our tides with the abrupt absence of our treasure.&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;Though we are many, each of us is achingly alone, piercingly alone.&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;Only when we confess our confusion can we remember that he was a gift to us and we did have him.&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;He came to us from the creator, trailing creativity in abundance.&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;Despite the anguish, his life was sheathed in mother love,&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;family love, and survived and did more than that.&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;He thrived with passion and compassion, humor and style.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 204, 0);"&gt;We had him &lt;/span&gt;whether we know who he was or did not know, he was ours and we were his.&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;&lt;span style="color: rgb(51, 204, 0);"&gt;We had him&lt;/span&gt;, beautiful, delighting our eyes.&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;His hat, aslant over his brow, and took a pose on his toes for all of us.&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;And we laughed and stomped our feet for him.&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;We were enchanted with his passion because he held nothing.&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;He gave us all he had been given.&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;Today in &lt;st1:city st="on"&gt;Tokyo&lt;/st1:city&gt;, beneath the &lt;st1:placename st="on"&gt;Eiffel&lt;/st1:placename&gt; &lt;st1:placetype st="on"&gt;Tower&lt;/st1:placetype&gt;, in &lt;st1:place st="on"&gt;&lt;st1:country-region st="on"&gt;Ghana&lt;/st1:country-region&gt;&lt;/st1:place&gt;'s &lt;st1:street st="on"&gt;&lt;st1:address st="on"&gt;Black Star Square&lt;/st1:address&gt;&lt;/st1:street&gt;.&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;In &lt;st1:city st="on"&gt;Johannesburg&lt;/st1:city&gt; and &lt;st1:city st="on"&gt;Pittsburgh&lt;/st1:city&gt;, in &lt;st1:city st="on"&gt;Birmingham&lt;/st1:city&gt;, &lt;st1:state st="on"&gt;Alabama&lt;/st1:state&gt;, and &lt;st1:place st="on"&gt;&lt;st1:city st="on"&gt;Birmingham&lt;/st1:city&gt;, &lt;st1:country-region st="on"&gt;England&lt;/st1:country-region&gt;&lt;/st1:place&gt;&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;We are missing Michael.&lt;/p&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;  &lt;/div&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;But we do know &lt;span style="color: rgb(51, 204, 0);"&gt;we had him&lt;/span&gt;, and we are the world.&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;...............................................................................................................................&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;p style="text-align: center;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="margin-top: 10px; height: 15px;" class="zemanta-pixie"&gt;&lt;a class="zemanta-pixie-a" href="http://reblog.zemanta.com/zemified/aa020060-91c1-4d35-befd-65f9d2fd7f6f/" title="Reblog this post [with Zemanta]"&gt;&lt;img style="border: medium none ; float: right;" class="zemanta-pixie-img" src="http://img.zemanta.com/reblog_e.png?x-id=aa020060-91c1-4d35-befd-65f9d2fd7f6f" alt="Reblog this post [with Zemanta]" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;span class="zem-script more-related pretty-attribution"&gt;&lt;script type="text/javascript" src="http://static.zemanta.com/readside/loader.js" defer="defer"&gt;&lt;/script&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-2645081948409642167?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/2645081948409642167/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/07/we-had-him-by-maya-angelou.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/2645081948409642167'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/2645081948409642167'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/07/we-had-him-by-maya-angelou.html' title='We had him by Maya Angelou.....'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-3380198582247635879</id><published>2009-06-30T13:38:00.016+08:00</published><updated>2009-06-30T20:05:29.931+08:00</updated><title type='text'>Quality time...</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Skn84sbF9-I/AAAAAAAAAZU/ZAEwA3AnAzE/s1600-h/5101_219488855103_722050103_7416203_2994305_s.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 132px; height: 91px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Skn84sbF9-I/AAAAAAAAAZU/ZAEwA3AnAzE/s200/5101_219488855103_722050103_7416203_2994305_s.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5353087683034216418" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;My family love going outing together. We've been doing this for years and years eversince our children were toddlers. We believe in staying together, thinking of things we want to do and planning activities, makes the family bond stronger.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Skn7-wKyFjI/AAAAAAAAAZM/EGZtSbEoGc4/s1600-h/5101_219487910103_722050103_7416183_5950038_s.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 130px; height: 86px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Skn7-wKyFjI/AAAAAAAAAZM/EGZtSbEoGc4/s200/5101_219487910103_722050103_7416183_5950038_s.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5353086687607133746" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;When we wre still young, I mean my husband and I, both of us were so tied up with our work, somehow rather, we made  ourselves free on weekends especially. No night outing except when needed. We spent our time with our little ones at that time, took them to the seaside or waterfalls  for picnics, took them to the bookshop and we were staying ing Johor Bahru at that time so Singapore is our regular spot to visit. We took our children to the zoo, shopping and so on. In the evening, right after office hours, we took them cycling around the park at the palace of the Sultan of Johor. We enjoyed our time together alot and I hope my children will continue doing it with their own family.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Skn6A_UwzdI/AAAAAAAAAYs/jbN_ZHq6J2Y/s1600-h/5101_219487545103_722050103_7416170_5962325_s.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 162px; height: 121px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Skn6A_UwzdI/AAAAAAAAAYs/jbN_ZHq6J2Y/s200/5101_219487545103_722050103_7416170_5962325_s.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5353084527012007378" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Being close to your little ones will make them grow into happy and full of confidence personalities. I see this in mine. My children can travel abroad without any of us assisting them. My daughter travelled to New Zealand to visit my husband's cousin whom she has never met before and my son went to Melbourne to register as a student on his own. I trust I have given them the best knowledge and I'm very sure they'll survive....where ever they are. We as parents have to learn the meaning of letting go and trust our children.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Skm4RY7lC-I/AAAAAAAAAYM/0TRLd4P7hYc/s1600-h/IMG_0048.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Skm4RY7lC-I/AAAAAAAAAYM/0TRLd4P7hYc/s200/IMG_0048.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5353012240996174818" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Last Sunday, early morning, my family and I drove up to Bukit Fraser. Actually we didn't seriously planned to go there but it's because we just want to spend time together. The 3 generations in one MPV...Grandparent, children and grandson. The road towards the destination is so narrow and winding. Only good and confidence drivers should drive. If you go too fast , your passengers will have problems with their head and tummy but if you go slow, you'll reach there late. This is because they have scheduled time for cars to go uphill and downhill. So everything is perfect timing!&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Skm3_0f8edI/AAAAAAAAAYE/Zu1nSsQcSTc/s1600-h/IMG_0059.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Skm3_0f8edI/AAAAAAAAAYE/Zu1nSsQcSTc/s200/IMG_0059.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5353011939158817234" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Before arriving at the foot of Bukit Fraser, we stopped by at the  Empangan Sungai Selangor. They have mangnificient view and I was stunned to see that there were many tourists visited the dam. Not as big as Tasik Kenyir but it's enough to leave your jaw open with the most beautiful background of hilly mountains which is as though they were painted in different hue. And the mist coverered parts of the hills and the sight makes everything looks so picture perfect!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alot to  see in Bukit Fraser but what I like most is the scenery. It's so green and the cool atmosphere completed everything. They have good resorts should anyone feel like staying. Food is good and affordable. Many tourists(foreigners and locals) visited this place. When we were there, we saw quite a number of tourists buses and people driving from all over Malaysia. &lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Skn_Pdt8nYI/AAAAAAAAAZc/ewp9IyYm3eM/s1600-h/5101_219488290103_722050103_7416193_8320840_s.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 130px; height: 86px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Skn_Pdt8nYI/AAAAAAAAAZc/ewp9IyYm3eM/s200/5101_219488290103_722050103_7416193_8320840_s.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5353090273247010178" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;What surprised me was a number of cyclists who cycled from Kuala Kubu Baru right up the hill. It took them approximately 2 hours and 30 minutes. Some of them especially the young and &lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Skm5GB55u7I/AAAAAAAAAYc/4TyCIddeQaU/s1600-h/IMG_0066.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 183px; height: 137px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Skm5GB55u7I/AAAAAAAAAYc/4TyCIddeQaU/s200/IMG_0066.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5353013145348193202" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;experienced ones still look strong but some can't even breath properly and even had  their mouth open all the time to catch more air......hahhahahha. But, they looked fit and healthy bunch. I salute them! Some ride their motorbikes..some are big and  some are small. They rode in groups and really enjoyed the winding road to test their skills in handling their bikes. Lucky no accidents occured. phew! Nice to see these youngsters of different races mixed together  spending time going  outing with their friends in a healthy way. It was a good sight to see.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Skm4uZvdF-I/AAAAAAAAAYU/Px9aPUZUtkI/s1600-h/IMG_0068.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Skm4uZvdF-I/AAAAAAAAAYU/Px9aPUZUtkI/s200/IMG_0068.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5353012739429963746" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;We were there only for a few hours. Had our lunch at one of the food  stalls, had some photographs taken and off we went downhills to go home. You don't have to go to too far away places to spend quality time with your family because the journey itself already took its toll. We talked and joked around when we were in the car which we just bought so we can all drive together in one car...more economical and fun!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-3380198582247635879?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/3380198582247635879/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/06/quality-time.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3380198582247635879'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3380198582247635879'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/06/quality-time.html' title='Quality time...'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/Skn84sbF9-I/AAAAAAAAAZU/ZAEwA3AnAzE/s72-c/5101_219488855103_722050103_7416203_2994305_s.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-3781975514442128753</id><published>2009-06-26T16:26:00.013+08:00</published><updated>2009-06-30T13:38:32.804+08:00</updated><title type='text'>Selangkah kaki, sejuta kenangan...4</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkT2BPZio_I/AAAAAAAAAXs/zNQOXX1Q5To/s1600-h/penyu+kertih+2009+574.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkT2BPZio_I/AAAAAAAAAXs/zNQOXX1Q5To/s200/penyu+kertih+2009+574.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351672758396953586" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Kemuncak perjalanan rombongan kami adalah melawat  ke &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Ma Daerah Turtle Sanctuary &lt;/span&gt;untuk menyaksikan penyu bertelur. Tempat ini tidak dibuka untuk orang ramai kerana kita perlua berurusan terus dengan pihak Jabatan Perikanan Terengganu yang beribu pejabat di &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Rantau Abang.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk ke kawasan perkhemahan, bas mesti di tinggalkan dikawasan jalan yang berturap dan ahli rombongan terpaksalah memunggah barang keperluan mereka untuk di bawa bersama. Jarak ke kawasan perkhemahan adalah antara 800m hingga ke 1km jauhnya. Laluannya merupakan jalan berbatu dan bengkang-bengkok menuruni bukit. Di kiri merupakan sebuah ladang buah-buah kepunyaan orang kampung  dan di sebelah kanan merupakan sebuah lereng bukit yang ditumbuhi dengan pokok hutan yang berjenis hutan dara..bererti hutan yang tidak pernah diterokai manusia. Dan oleh kerana itu, maka terdapat banyak lagi binatang liar seperti Pak Belang, Beruang, Ular sawa dan sebagainya di kawasan tersebut. Semasa kami mula-mula sampai, semua ahli berpakat untuk berjalan kaki sahaja sambil menikmati suasana hutan dengan udara segar dan angin sepoi-sepoi bahasa...tetapi setelah tahu akan kewujudan haiwan-haiwan liar tersebut, semua jadi pucat! hahahahaha. Itu merupaksn satu pengalaman yang tak dapat dibeli.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkTvQD5bmlI/AAAAAAAAAW0/8SZPkLPehq0/s1600-h/penyu+kertih+2009+669.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkTvQD5bmlI/AAAAAAAAAW0/8SZPkLPehq0/s200/penyu+kertih+2009+669.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351665316426127954" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Kawasan perkhemahan ini agak teratur juga. Terdapat sebuah rumah panjang yang terdiri dari beberapa buah bilik kecil. Setiap bilik boleh memuatkan seramai 2 hingga 8 orang. Bilik-bilik lelaki dan perempuan diasingkan oleh sebuah dewan makan. Kemudahan asas seprti surau, tandas, bilik mandi dan bilik pameran serta bilik taklimat juga terdapat di sini. Pokok pangkalnya ia sangat sesuai untuk dijadikan kawasan berkursus.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tandas dan bilik mandi terletak 200m jauh dari Long House. Jadi keperluan kain batik dan tuala mandi sangatlah penting. Sebagai seorang yang moden, kita dibiasakan dengan &lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkT2fR51nOI/AAAAAAAAAX0/dLG-MSZxjhM/s1600-h/penyu+kertih+2009+608.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 150px; height: 200px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkT2fR51nOI/AAAAAAAAAX0/dLG-MSZxjhM/s200/penyu+kertih+2009+608.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351673274465361122" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;kemudahan bilik mandi tertutup dengan tuala dan sabun serta syampu disediakan. Malangnya disini, semua perlu disediakan sendiri yang mana aku tidak punya. Pilu memikirkannya. Mulut mesti ringan, hati mahu baik, jujur dan ikhlas...nasib aku baik di pandu ke Mesra Mall di Kertih untuk mendapatkan segala keperluanku dan sahabat handai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mesra Mall tidaklah besar sangat. Di kiri dan kanan ada pasaraya Giant tetapi masih belum dibuka lagi. Terdapat banyak kedai-kedai keci tetapi moden di dalamnya. ada Food Court, Pizza Hut, Big Apple Doughnut,kedai pakaian Emvee, Body Shop,Carlo Rino dan sebagainya. Pokok pangkalnya, satu dimensi baru bagi penduduk sekitar. Bagiku, sekiranya Giant dibuka, pasti lebih ramai pengunjung yaang datang ke situ.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malam itu, sesudah makan malam yang merupakan Nasi Ayam goreng, kami beramai-ramai ke bilik taklimat. Penyelia Sanctuary Penyu , Encik Abdul Halim bin Mat Noor baru tiba dari Putrajaya telah memberi taklimat yang terperinci bermula dengan The Dos and Don'ts semasa berada di kawasan tersebut. Kemudian beliau memberi taklimat tentang penyu. Antara yang diterangkan ialah jenis-jenis penyu, kawasan bertelur dan sebagainya. Sedang kami bersoal jawab, Ranger menyampaikan berita paling menyeronokkan kami iaitu ada seekor penyu mendarat dan dalam proses bertelur.  Semua teruja dan kami dibawa ke tempat tersebut. Malangnya penyu sudah selesai bertelur dan dalam proses menimbus semula.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkTwneB13II/AAAAAAAAAXE/StmJ4kzdRUo/s1600-h/penyu+kertih+2009+638.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 210px; height: 158px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkTwneB13II/AAAAAAAAAXE/StmJ4kzdRUo/s200/penyu+kertih+2009+638.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351666818089344130" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Syarat menyaksikan penyu bertelur ialah tidak boleh bising, tiada cahaya semasa di pantai, tidak menggunakan flash untuk foto dan tidak menhghalang proses  bertelur penyu. Semua syarat dapat kami ikut kecuali semasa mengambil gambar...tak tertahan rasa hati selagi tak bergambar dengan sipenyu. Melihatkan riaksi kami, kami dibenarkan bergambar semasa proses menimbus dijalankan. Apa lagi, posing habis laaaa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malam itu, seekor saja penyu yang naik untuk bertelur. Sipenyu menghasilkan 120 biji telur. Setiap musim, penyu akan bertelur sebanyak 8 hingga 11 kali setiap 2 minggu  dan setiap kali bertelur ia boleh menghasilkan 100 hingga 150 biji telur. Penyu memilih untuk menghasilkan anak jantan atau anak betina dengan memilih tempat membuat sarang yang berlainan suhunya. Jika suhu 29.5 darjah Celcius ke bawah ia akan menghasilkan anak jantan dan jika lebih suhunya akan menghasilkan anak betina.Begitulah hebatnya Pekerjaan Yang Maha Esa memberi ilham kepada si penyu untuk membuat pilihan. MasyaAllah!&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkT1azxKnQI/AAAAAAAAAXk/a-0B69-2khU/s1600-h/penyu+kertih+2009+639.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 0pt 10px 10px; float: right; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkT1azxKnQI/AAAAAAAAAXk/a-0B69-2khU/s200/penyu+kertih+2009+639.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351672098144820482" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Telur penyu akan rosak kesluruhannya jika sarangnya ditenggelami air laut ataupun air hujan. Sebab itulah sipenyu akan bersusah payah mendaki kawasan yang tinggi sedikit untuk bertelur. Sekiranya satu daripada telurnya yang digigit semut dan cecair dari telur yang digigit itu terkeluar dan melitupi keseluruhan jumlah telur dalam sarang tersebut, maka semua telur itu akan rosak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seperti biasa bila penyu bertelur, untuk mengelakkan dari dicuri orang, telur-telur itu dipindahkan ke hatceri yang di sediakan oleh pihak Sanctuary. Cara memindahkan telur memerlukan kepakaran kerana jika tersilap , telur akan rosak. Perlu berhati-hati melakukan pekerjaan ini dan memerlukan kesabaran yang tinggi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkTuqocFSiI/AAAAAAAAAWs/16pDvgzFHb0/s1600-h/IMG_0018.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 224px; height: 168px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkTuqocFSiI/AAAAAAAAAWs/16pDvgzFHb0/s200/IMG_0018.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351664673400113698" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Dalam  sesebuah sarang yang dikorek sipenyu ialah sedalam 1m. Ini akan memastikan suhu yang sesuai untuk telur tiu menetas. Telur mengambil masa 3 builan untuk menetas dananak penyu yang baru menetas mengambil masa 3 hingga 4 hari untuk keluar dari sarang dan terus ke laut. Selama 4 hingga 5 hari seterusnya  ia tidak makan. Semasa ia dilahirkan, perutnya sudah mempunyai bekalan yang mencukupi untuk selama itu. Makanan utamanya ialah plankton. Dari beribu yang berenang ke laut, nisbahnya hanya 1 sahaja yang akan  berjaya membesar menjadi penyu dewasa. Yang lain akan menjadi santapan ikan besar, burung dan sebagainya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perbezaan ketara antara ibu penyu dan anak penyu ialah cahaya. Ibu suka gelap sedangkan anak mengejar cahaya. Ancaman yang dihadapi oleh penyu ialah pukat nelayan,mati akibat termakan sampah sarap seperti plastik yang disangka obor-obor, air laut yang tercemar,  menjadi sumber makanan manusia yang percaya akan kelebihan zat isi penyu , manusia membunuhnya untuk menjadikan cengkerang sebagai bahan hiasan dan penjualan telur penyu untuk dimakan.&lt;br /&gt;Oleh itu, sampailah objektif rombongan ini iaitu memberi ilmu pengetahuan kepada semua khasnya anak-anak tentang kepentingan menjaga kebersihan laut, elakkan pencemaran, elakkan dari membeli dan memakan telur penyu. Anak-anak perlu tahu tentang semua perkara ini untuk memastikan agar penyu yang hidup dari zaman dinosaur tidak akan pupus akibat dari kecuaian dan kerakusan  manusia sendiri........&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkT1D6qB6KI/AAAAAAAAAXc/kpaA-iEnl-c/s1600-h/IMG_0023.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkT1D6qB6KI/AAAAAAAAAXc/kpaA-iEnl-c/s200/IMG_0023.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351671704856946850" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-3781975514442128753?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/3781975514442128753/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/06/selangkah-kaki-sejuta-kenangan4.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3781975514442128753'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/3781975514442128753'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/06/selangkah-kaki-sejuta-kenangan4.html' title='Selangkah kaki, sejuta kenangan...4'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkT2BPZio_I/AAAAAAAAAXs/zNQOXX1Q5To/s72-c/penyu+kertih+2009+574.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-4338774087795036377</id><published>2009-06-26T13:21:00.007+08:00</published><updated>2009-06-27T00:33:04.469+08:00</updated><title type='text'>Selangkah kaki, sejuta kenangan...3</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkRoNyHaAaI/AAAAAAAAAWc/AUlePkZyw8k/s1600-h/penyu+kertih+2009+521.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkRoNyHaAaI/AAAAAAAAAWc/AUlePkZyw8k/s200/penyu+kertih+2009+521.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351516843223417250" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Restoren Nasi Kerabu menjadi serbuan kami pagi ini untuk bersarapan pagi. Cadangan pertama nak makan Nasi Dagang tetapi atas permintaan ramai, maka kami bertukar menu. Pagi ini restoren tersebut kelam kabut melayan ramai pengunjung yang datang serentak dalam jumlah yang ramai. Hingga habis makanan di kedai tersebut dibuatnya! Tersenyum lebarlah taukeh kedai tersebut yang merupakan sahabat kepada seorang sahabat karibku di Shah Alam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selesai makan kami menuju terus ke Pasar Payang melalui Bulatan Ladang. Dulu, sebelum replika Batu Bersurat ditempatkan ditengah-tengah bulatan, seekor penyu spesis Belimbing yang diperbuat daripada batu di tempatkan di situ bertahun-tahun lamanya. Tapi bagiku pertukaran ini adalah baik kerana agama kita melarang  menghias dengan patung berbentuk haiwan. &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Batu Bersurat&lt;/span&gt; mengingatkan kita kepada sejarah negeri ini...lebih berfaedah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkRidLzC9tI/AAAAAAAAAWU/SZ5Nd4dKX3U/s1600-h/penyu+kertih+2009+522.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkRidLzC9tI/AAAAAAAAAWU/SZ5Nd4dKX3U/s200/penyu+kertih+2009+522.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351510510745614034" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Bas diletakkan di &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Dataran Syah Bandar&lt;/span&gt; berhadapan dengan &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Pejabat Pos Besar&lt;/span&gt; Kuala Terengganu. Ingatanku langsung melayang masa remajaku. Disinilah aku mengeluarkan wang simpanan hasil dari penghantaran dari keluargaku melalui Money Order. Hampir setiap bulan aku ke sini selama bertahun lamanya. Sendu terasa di dalam hati mengenang kisah lalu. Benarlah sebagaimana kata-kata &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Nelson Mandela &lt;/span&gt;di bahagian profileku tentang tempat yang kita tinggalkan. Jauh sudah perjalananku, banyak pengalaman telah aku timba tetapi Pejabat pos itu tetap sama...tiada apa yang berubah kecuali kini mereka sudah berhawa dingin....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkRfkhSSjHI/AAAAAAAAAWM/V1EH0pi2CGo/s1600-h/penyu+kertih+2009+546.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkRfkhSSjHI/AAAAAAAAAWM/V1EH0pi2CGo/s200/penyu+kertih+2009+546.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351507338238004338" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;Kami berjalan kaki ke Pasar Payang sejauh 350m hingga 400m. Sepanjang jalan itu, fikiranku terus melayang ke zaman silamku. Aku dapat melihat diriku turun dari bot penambang yang membawa aku dari jeti &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Seberang Takir&lt;/span&gt; ke Pasar Payang dengan bayaran 30 sen sehala. Jelas kedengaran suara sahabat seperguruanku bersahut-sahutan bersembang dan memanggil satu sama lain. Sebelum itu, inilah juga pasar tempat aku setiap pagi untuk membeli ikan untuk masakan setiap hari. Ketika itu aku berumur belasan tahun. Ikan ketika itu sangat murah dan sangat segar!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rombongan sampai di bangunan Pasar Payang. Tiada perubahan langsung kecuali sebuah bangunan tempat letak kereta di bina disebelah kiri pasar. Di pasar ini, pengunjung dapat membeli pelbagai jenis makanan, bahan masakan, sayur-sayuran, ikan dan hasil laut yang lain dan di tingkat atasnya menjual kain batik , cenderahati dan sebagainya. Semua ahli rombongan berpecah mencari barang yang mereka hajati. Pelbagai barang yang dibeli termasuklah keropok lekor, keropok keping, kain batik, baju batik, dan lain-lain lagi. Ada juga yang membeli toto yang sangat murah harganya dan banyak gubanya! Namun, aku mengakui bahawa  masa untuk membeli belah kurang mencukupi tetapi sebagai ketua aku harus ingat bahawa objektif utama ke Kuala Terengganu ialah untuk menimba ilmu khasnya untuk anak-anak. Ilmu yang mereka dapat dari pengalaman yang lalui ini akan sentiasa lekat dikepala mereka.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkRpD1qg22I/AAAAAAAAAWk/m-bqb6PblZk/s1600-h/penyu+kertih+2009+529.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 200px; height: 150px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkRpD1qg22I/AAAAAAAAAWk/m-bqb6PblZk/s200/penyu+kertih+2009+529.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351517771888909154" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maka penuhlah perut bas kami dengan pelbagai barang belian semua ahli rombongan. Akhirnya laku juga wang yang dibawa! Bagiku , asal semua gembira dan berpuas hati, itu adalah pencapaian yang hebat untuk rombongan ini.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-4338774087795036377?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/4338774087795036377/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/06/selangkah-kaki-sejuta-kenangan3_2755.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4338774087795036377'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/4338774087795036377'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/06/selangkah-kaki-sejuta-kenangan3_2755.html' title='Selangkah kaki, sejuta kenangan...3'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkRoNyHaAaI/AAAAAAAAAWc/AUlePkZyw8k/s72-c/penyu+kertih+2009+521.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-490191965332875960</id><published>2009-06-25T22:49:00.014+08:00</published><updated>2009-06-26T00:48:35.984+08:00</updated><title type='text'>Selangkah kaki, sejuta kenangan...2</title><content type='html'>Hari kedua dimulakan dengan sarapan pagi yang sedap. Pelbagai mjenis makanan disajikan. Semua orang makan sekenyang-kenyangnhya. Tepat jam 9.50pagi semua ahli rombongan  berkumpul di lobi untuk dibawa ke jeti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOoRwzaIsI/AAAAAAAAAVc/ZyWpcseNx0c/s1600-h/DSC00204.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 168px; height: 126px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOoRwzaIsI/AAAAAAAAAVc/ZyWpcseNx0c/s320/DSC00204.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351305805358047938" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Aturannya ialah, 3 buah bot akan memuatkan kami yang seramai 28 orang. Mula-mula kami di bawa ke Pulau Herba. Pelbagai jenis pokok herba di tanam dan setiap pokok dilabelkan dengan nama pokok tersebut, nama saintifiknya serta kegunaannya. Kami semua kagum kerana rupa-rupanya sebahagian besar adri pokok hiasan kita adalah herba untuk mengubat pelbagai penyakit. Contoh-contoh pokok hiasan yang dimaksudkana adalahseperti Misai Kucing, Tanduk Rusa,Jarum Tujuh, Senduduk,Kaduk,Sireh dan sebagainya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOiOXtmXuI/AAAAAAAAAUc/-ktLAhSUTGY/s1600-h/DSC00198.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 191px; height: 142px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOiOXtmXuI/AAAAAAAAAUc/-ktLAhSUTGY/s320/DSC00198.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351299150013423330" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Kami dihidangkan dengan air minuman Tongkat Ali untuk lelaki dan Kacip Fatimah dengan Mas Cotek bagi wanita. Yang paling mengagumkan semua ialah cara kedua-dua jenis air itu direbus. Mereka menggunakan cara tradisional ialah penggunaan dapur kayu. Anak-anak gembira apabila diberi peluang menghidupkan api dapur dengan cara meniup melalui corong yang dibuat dari buluh. Seorang demi seorang mencubanya dan ini pengalaman yang pasti tidak akan dapat mereka lupakan.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOhyyro_kI/AAAAAAAAAUU/l7J7RiK15D4/s1600-h/DSC00191.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 190px; height: 143px;" src="http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOhyyro_kI/AAAAAAAAAUU/l7J7RiK15D4/s320/DSC00191.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351298676216626754" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Selesai lawatan ke Pulau Herba, rombongan dibawa pula menuju ke Air Terjun Saok! Ini sangat mengembirakan semua khasnya anak-anak. Selepas berlabuh di jeti, kami terpaksa mendaki anak tangga yang banyak sekali jumlahnya, tak terkira tetapi yang pasti memendekkan pernafasan kami dan mengejangkan kaki...aduhai tingginya...tetapi semangat tak luntur bila bunyi air terjun seolah-olah memanggil kami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOja2NXgjI/AAAAAAAAAUs/kw8iYVTPkDQ/s1600-h/DSC00219.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 188px; height: 143px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOja2NXgjI/AAAAAAAAAUs/kw8iYVTPkDQ/s320/DSC00219.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351300463869788722" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Berkat usaha dan semangat yang kental, sampai juga kami di Air Terjun Saok...tapi lidah terasa panjang sikitlah..hahahahha. Cantik air terjun ni. Tak terlau besar kawasannya tapi bagi kami yang membawa anak-anak kecil, ini adalah lebih selamat dari Air Terjun Lassir  yang pernah aku pergi beberapa bulan yang lepas. Kerana kawasannya yang agak terhad, memudahkan kami memberi tumpuan kepada semua ahli rombongan khasnya anak-anak. Mulanya ramai kaum ibu yang tak mahu berendam bersama, tapi tak tahan juga dengan suara keriangan mereka yang sedang mandi, maka hampir 90 peratus yang masuk ke dalam air akhirnya...godaan, godaan....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami habiskan masa selama 30 minit untuk mandi dan selepas itu terus ke bot masing-masing untuk pulang ke bilik  untuk urusan makan tengahari dan check out. Semua  berjalan dengan baik. Tepat jam 2 petang, kami sudah pun menaiki bas menuju ke Taman Tamaddun Islam sebagai destinasi lawatan kami seterusnya. KAmi dpandu oleh sahabat lamaku Wan Ali dan diiringi oleh anaknya Alia yang berusia 8 tahun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOlA679zfI/AAAAAAAAAVE/jsJww5obk7k/s1600-h/DSC00268.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 202px; height: 151px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOlA679zfI/AAAAAAAAAVE/jsJww5obk7k/s320/DSC00268.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351302217485635058" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Selain dari aku dan kakak iparku Shamsiah, ini merupakan kali pertama mereka ke sini. Semua teruja dengan sedikit penerangan yang diberikan. Kami membeli tiket yang murah harganya..RM10 untuk dewasa dan RM5 untuk kanak-kanak dan 55tahun keatas. Kemudian dari harga tiket itu, kita diberi kupon untuk makanan atau minuman sebanyak RM3 seorang. Bila dicongak-congak, berapalah keuntungan yang mereka dapat? Kalau di luar negara tu, pasti jauh lebih mahal! Bagiku, maintanence tempat ini pasti tinggi harganya, dan akau masih kurang faham hingga sekarang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOkTABYFtI/AAAAAAAAAU8/YB4O--Cxly8/s1600-h/DSC00271.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 197px; height: 148px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOkTABYFtI/AAAAAAAAAU8/YB4O--Cxly8/s320/DSC00271.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351301428576523986" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Perjalanan mengelilingi taman ini boleh dilakukan dengan pelbagai cara iaitu berjalan kaki, menunggang basikal, menaiki buggy atau menaiki tram. Oleh kerana kami ramai, maka kami menaiki tram. Kami melawat ke 21 bangunan masjid seluruh dunia dari 20 negara yang berasingan. Terdapat tayang video dan pameran artifek di beberapa buah masjid seperti Taj Mahal,  Al Hambra, Dome of the Rock dan  Masjidil Haram. Penmerangan yang diberi adalah menyeluruh, pendek dan padat. PAra pengunjung dibekalkan sebnaskah passport yang apabila masuk di cop dan bila keluar akan dicop juga seolah-olah kami baru pulang dari luar negara. Sebenarnya passport itu mengandungi maklumat dan fakta tentang masjid yang terdapat di dalam taman tersebut.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOjy-91lRI/AAAAAAAAAU0/q6lSnGOhQhY/s1600-h/DSC00256.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 193px; height: 145px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOjy-91lRI/AAAAAAAAAU0/q6lSnGOhQhY/s320/DSC00256.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351300878537430290" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Selesai lawqatan itu, kami dibawa olleh Wan Ali ke Seberang Takir pulak untuk melihat dengan mata kepala kami sendiri Stadium Sultan Mizan yang baru-baru ini sebahagian besar atapnya roboh. Menyeramkan pemandangan tersebut. Dimanakah silapnya? Jawaplah sendiri! Kemudia kami terus ke MArang untuk check in di Aruni Semarak Resort. Kami menyewa 3 buah rumah yang mengadungi 4 bilik asing setiap satu. Satu rumah untuk menenempatkan semua anak-anak lelaki dan yang dua buah lagi untuk kaum ibu dan anak-anak perempuan.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOldK5cBHI/AAAAAAAAAVM/h0l-XBGYcQM/s1600-h/DSC00282.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 199px; height: 153px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOldK5cBHI/AAAAAAAAAVM/h0l-XBGYcQM/s320/DSC00282.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351302702806336626" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Makan malam kami adalah BBQ yang disediakan oleh Encik Faizal. Mewah makanannya termasuklah sotong, ikan, ayam, nasi goreng, mee goreng, sate, air sejuk dan panas. Lengkap hidup kami malam itu. Wan Ali membawa isteri and sebahagian anak-anaknya untuk makan malam bersama kami. Alhamdulillah. Makanan yang lebih kami berikan kepada keluarga Wan untuk dibawa pulang.&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOl_MbNdaI/AAAAAAAAAVU/4VdoinakldU/s1600-h/DSC00299.JPG"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 205px; height: 154px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOl_MbNdaI/AAAAAAAAAVU/4VdoinakldU/s320/DSC00299.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351303287331976610" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Malam sebelum tidur, selesai kami mandi, seperti biasa sessi mengurut badan dijalankan. Seorang demi seorang di urut oleh tukang urut profesional yang kami bawa bersama. Alamak leganyaaaaa........&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/2645126052127963579-490191965332875960?l=freeleedotcom.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/feeds/490191965332875960/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/06/selangkah-kaki-sejuta-kenangan2.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/490191965332875960'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/2645126052127963579/posts/default/490191965332875960'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://freeleedotcom.blogspot.com/2009/06/selangkah-kaki-sejuta-kenangan2.html' title='Selangkah kaki, sejuta kenangan...2'/><author><name>freelee</name><uri>http://www.blogger.com/profile/05878573423321610270</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='22' height='32' src='http://1.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/TLO9otg5yOI/AAAAAAAAAtI/NXbg3gGhAsU/S220/If+only.jpg'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkOoRwzaIsI/AAAAAAAAAVc/ZyWpcseNx0c/s72-c/DSC00204.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-2645126052127963579.post-6131561595870316161</id><published>2009-06-25T18:57:00.009+08:00</published><updated>2009-06-25T22:47:54.789+08:00</updated><title type='text'>A forever friend...and forever has no end!</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkNcLfC5NhI/AAAAAAAAAT8/3PloBT7NBTI/s1600-h/apreciation+note+006.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkNcLfC5NhI/AAAAAAAAAT8/3PloBT7NBTI/s320/apreciation+note+006.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351222134628234770" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkNcAfoJ-gI/AAAAAAAAATs/DVp4dozFD8A/s1600-h/apreciation+note+007.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkNcAfoJ-gI/AAAAAAAAATs/DVp4dozFD8A/s320/apreciation+note+007.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351221945805961730" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkNcAOURGzI/AAAAAAAAATk/5Wn13RQ_d_0/s1600-h/apreciation+note+008.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkNcAOURGzI/AAAAAAAAATk/5Wn13RQ_d_0/s320/apreciation+note+008.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351221941159140146" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkNb_0UOCtI/AAAAAAAAATc/aJ9DRZpQdkE/s1600-h/apreciation+note+009.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkNb_0UOCtI/AAAAAAAAATc/aJ9DRZpQdkE/s320/apreciation+note+009.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351221934179617490" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkNb_-6lH9I/AAAAAAAAATU/dWXnzqisAWA/s1600-h/apreciation+note+010.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer; width: 240px; height: 320px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_H035dWNnLjU/SkNb_-6lH9I/AAAAAAAAATU/dWXnzqisAWA/s320/apreciation+note+010.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5351221937024868306" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;A dear friend wrote me this beautiful note . It's so beautiful that I think it should be shared. So many things we can learn from this note about  friendship. It's true that friends are very important to our life. without friends, life will be boring because friends will always brighten up yours days and lite up your nights. I'm lucky for having such friends.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A friend will always show you the right path and  lighten up the burden you've been carrying in your heart and mind because friends are good listeners.  Secrets are always shared among friends and will be kept safely forever. But not all kind of friends are able to fullfil the criteria...only selected ones. Friends are best when you are at worst....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To this wonderful 
